Kroatien - del I


En semestervecka vid medelhavet har passerat snabbare än kvickt och nu när jag sitter med bilder, redigerar och sätter ihop så slås jag av hur mycket vacker jag har varit med om och ibland tagit för given. Jag har skyndat förbi gamla portar, tvätt på lina, utsikter och solnedgångare för att det alltid varit så självklart att Istrien aldrig är långt borta. Nästan elva år har passerat sedan senaste gången, 11 år, en evighet...
 
Så den här veckan har jag njutit, supit in atmosfären och omgivningen, lyssnat på vågot mot strandkanten och cikador som spelar. Jag har tagit med min familj till mitt bästa ställe på jorden och visat dem så mycket som hinns med på en ynka vecka.
 
Vår första utflykt blev den gamla staden i Labin, Stari Grad Labin.. gränder, kullersten, korallaffärer, middag på torget och ett ständigt springade efter en något bestämd brunbränd fröken i en alldeles vansinnigt söt ebbe-klänning som fick mitt hjärta att dansa bugg...av lycka!  
 
Gamla Stan i Labin, den är ett måste om man är i närheten och jag fick faktiskt veta att självaste Albert Svanberg har en lägenhet här.. så kanske att man kan få till lite kändisspoting!?


Inget midsommar firande här inte...

Klänning/Monki och Träskor/Swedish Hasbeens for HM

Torsdagstema på Fabriken, men för vår del blir midsommarfirandet allt annat än det vanliga med sill, nubbe och midsommarstång.

Vi sticker till Kroatien och tänker spendera dagarna på stränder, strandpromenader och på slitna kalkstenskullerstensgator.
Sitta under ett vinranketack och titta ut över havet. Kasta stenar och säga ”plupp” bara för att det är blande det bästa som min lilla tjej vet.
Vi ska träffa släkt och vänner och bara umgås, kramas, skratta och prata i timmar.

Jag ska återigen gå den smala, branta vägen upp genom byn, passera skolan och se vindruvsrankor i långa rader.
Jag kommer lyfta upp Inez så att hon får springa på den låga muren precis vid kyrkan så som jag gjorde när jag var liten.
Jag ska se leenden som jag inte sett på länge och bara njuta av att vara tillbaka på ett ställe som är lite av den finaste platsen på jorden.

Midsommar i år blir annorlunda & alldeles underbar!
Jag önskar er detsamma!
J

Kika in på fabriken för härliga tolkningar på veckans tema – Midsommar!!

WHAT A DAY!

Swedish hasbeens for HM, finaste lilla u smycket ever (FAMILY)
födelsedagspresenter på mitt skrivbord o så jag - födelsedagsbarnet!
 
What a Day!
Födelsedag - jo, jag tackar!
 
Dagen började med frukost på sängen, paket och sång fortsatte med överraskning på jobbet som resluterade i ett presentbord på mitt skrivbord och dagen har sedan fyllts med fina meddelanden på facebook, whatsappen, instagram, sms och mail... dagen avslutades med middag med vänner och familj och nu så här på slutet med man och syster i soffan med lite vin och en massa prat!
 
För vem blir inte rörd till tårar när ens svärmor skriver det raraste sms jag läst på länge om att jag minsann var den raraste fru till deras son, bästa mamma till deras yngsta barnbarn och en bra stödvuxen till deras näst yngsta barnbarn och så att jag är en rar svärdotter... RART. Eller när ens gamla arbetskamrater kommer och lämnar kola bara för att jag liksom fyller år, blir ett år äldre.. Eller när arbetskamraterna kommer in som en glad trio med paket i glada granna färger och sjunger!
 
Jag blir rörd. Jag är rörd!
 
Men allt fokus på mig, förutom en kort stund som jag fortfarande inte kan få ut synen - vår utemöbel gick ut tiden, med min mamma, pappa och man i. Förbaskat skoj när vi helt plötsligt upptäcker att sällskapet i soffan är borta, eller inte borta men något lägre, lite på backen. Jag kan inte låta bli, men jösses så skoj - träsoffan gav vilka och där satt de i den kraschade soffan...
 
Tack alla fina ni - Ni gjorde min dag!


EN HELT VANLIG MÅNDAGKVÄLL!


Sommaren är här nu och trots att jag sitter med en filt om mig så sitter jag ikväll ute och bloggar. På altanen i kvällssolen, med ett glas vin, som är kvar från middagen och med ett nytt armband runt min handled. En födelsedagspresent till mig själv, jag brukar göra så ibland. För vem är egentligen jag att inte uppvakta mig själv på födelsedagen?! Skämt åt sido - i morgon fyller jag år och armbandet är redan en favorit och jag måste säga att det är alldeles, alldeles underbart!
 
Fantastiska Ulrika/llillau har gjort det igen -  hon har gjort ännu en klar favorit i min smyckeslåda!
 
Härligt!
 
Senaste glossyboxen är hämtad så nu har jag turkosa naglar på händer och fötter och återigen påminns jag om att det minsann är sommar.
 
Sommar ja, kommer att tänka på att det är tur att det är sommar eftersom min man (rara fantastiska Jocke) på vägen till tåget tappade kavajen (?!) och det hade ju aldrig blivit bra om det inte hade varit sommar!!
 
Alltså på riktigt. Den. Är. Här. Nu.
S*O*M*M*A*R*E*N


Rabac & några Kroatientips!

 
Jag ger er mitt hjärta och det bästa stället på jorden.
Jag ger er en del av allt jag är och det som har gjort mig till den jag är idag. 
Jag ger er Kroatien, Istrien och Rabac.
 
Härifrån kommer jag, här är mina rötter eller i alla fall delar av dem. Som min man utryckte det idag, jag är en tredjedel kroat, en tredjedel bosnier och en tredjedel svenk. Tre i en liksom. Kroatien och framför allt Istrien kommer alltid att ligga mig varm om hjärtat, på ett alladeles särskilt vis...särskilt Rabac. Den lilla badorten på ostkusten. Det är här jag har tillbringat de flesta sommarlov, det är här jag har kastat mig i vågorna, haft dykartävling med syster och kusin, det är här vi har suttit i skuggan under pinjeträden och spelat kort, det är här vi har kvällsdoppat oss, det är här som vi har tjatat mamma mer eller mindre galen efter varma syltfyllda munkar och det är här vi har smitt planer inför kvällens disco...
 
Jag här har jag tillbring många underbara stunder och hit ska jag om bara några dagar.
Jag säger då det, det här är lycka de lux!
 
Så medans vi som bästa hållet på att planera på hur jag ska kunna visa min familj denna fantastiska plats på endats en vecka, så tänkte jag passa på att ge er några av mina ställen på Istien som jag tycker att ni ska ta er till. Om inte detta år, så rekommenderar jag nästa!!
 
1.
Ett måste är ju den lilla staden Rovinj.
Den är verkligen helt magisk och utsikten från kyrktornet sägs vara något sällan skådat och det sägs att man en klar dag kan se enda till Venedig. Jag har bara hört om det här för jag kan knappt kommer in i dessa fantastiska men trånga torn innan jag får panik.
 
2.
Stränderna.
Steniga med inslag av klippartier. Ett alldeles klarblått, turkost och fantastiskt vatten som i alla fall jag ska snorkla en och annan gång i. För vem vill inte se en sjögurka. Uhh nu får det mig att tänka på när en vän (?!) kastade upp en sådan som landade mitt i knät på mig... Nej jag fördrar att titta på dem genom ett cyklop!
 
3.
Opatija är en vacker och snygg stad men en superhärlig strandpromenad. Gärna på kvällen när det skymmer och man kan se de gamla husen lysa upp den lilla bukten. Ett ställe att promenera hand i hand i, minsann.
 
4.
Amfietetern i Pula.
Kanske har du tur och det är konsert just när ni är där, då är ett besök mer eller mindre ett måste. Ett av mina absolut bästa upplevelser var att sitta just där mitt i den gamla teatern en stjärnklar kväll och lyssna på Carmina Burana. Svårslaget och alldeles magiskt!
 
5.
Tröttnar du på Kroatien under tiden du är här så är det så nära Venedig att man enkelt kan ta en dagsutflykt! Ta en tidig båt tillbringa dagen i Venedig, se Rialtobron och åka gondol, och sedan ta båten tillbaka...
 
Istrien - det är fina grejer!
 
 
Bilderna är lånade från Zulijani med tillstånd,
men ge mig resan så kommer jag uppdatera er på hur det ser ut genom mina ögon!
 
Nu ny vecka, kortvecka och sedan semester!
TJOHOO!

SÖNDAGSBILDEN

 
Det är ju nästan så att det gör ont när man ser allt vacker i naturen...
Överallt, runt omkring mig, i trädgårdar och i vägkanten sticker de upp, energigivarna.
Blommorna! och så här tillsammans med kvällssolen, känns det som att de vill ge mig ännu lite mer energi, det känns som att de sträcker på sig, tar i, lyser starkare och fullkomligt exploderar av energi.
 
Jag är i alla fall mållös över allt vackert som växer runt mig just nu!
 
 Bara ett par minuter i kvällssolen var allt som behövdes. Sedan var vallmo och löjtnantshjärtan förevigade i ett magiskt ljus. Det var allt som behövdes, ett par minuter för att borsta jobbveckans stress av mig och njuta av nuet. Ett par minuter.
 
Jag känner mig lite extra lycklig och ler en smula mer.
 
Naturen, vilken energikick den ger!!
 


 
Söndag innebär söndagsbilder inne på Fabriken och det här är mitt bidrag.
Jag hoppas att det ska ge dig en smula energi - kika in för fler inspirerande söndagsbilder!
 
 


Pink Star Bracelet!

Rosaröd blus från Bondelid och ännu ett fantastiskt little u smycke!
 
En härlig kombo - den rosaröda blusen tillsammans med pink star bracelet (little u).
 
Det är något visst med de där smyckena som Ulrika gör, jag har fastnat för armbanden - alltid enkla, vackra, fantastiska och alldeles underbara! och de funkar alltid, till vardags, till fest, en och en, tillsammans med varanda och tillsammans med andra. Jag törs inte räkna hur många jag har i min låda, men snart, snart kommer ett till på posten!
 
Ännu en given favorit, ännu en kär vän att ha runt handleden.
Armbanden är helt enkelt alldeles oslagbara!


Vättenrundefredag!

1 - ett par av mina absolut bästa skor, kilklack o ljust skinn med underbara detaljer 2 - Prag 3 - Starbucks
4 Outfit = odd molly frillblouse, kavaj från mango och ormskinnsloafer 5 - På en gata i Bryssel 6 - Guld Marenas
7 - Gröna Swedish Hasbeens 8 - Manneken Pis 9 - Mitt hjärta på äventyr
 
Ikväll är det minsann dags för Vätternrunda och jag håller alla tummar och tår för alla galningar som tänker ge sig på att cykla runt en sjö som jag tycker är allt annat än en lagom cykla-runt-sjön-sjö!
 
Men i alla fall, tummar och tår hålls för alla galningar och mest av allt för min man. Minsann, i halv storm och starttid mitt i natten ska han ge sig på att cykla... GALET. Men lika galet som det är att cykla lika galet stolt och imponerad är jag. Jag vet att han kommer att fixa det alldeles fantastiskt bra. Men ni, snälla, hålle en tumma ni med - tror att det behövs och kommer att göra gott!
 
För min egen del, så har jag alldeles för ett tag sedan anmält mig till Norrköpings stadslopp då en arbetskamrat, Chlifford, utmanade mig att pressa målgången. Den som pressar bäst vinner och får sola sig i glansen medans den som inte lyckats, får bjuda jobbet på tårta. Jo, mig sporrade det allt. Frågan är väl mest när nästa träningspass dyker upp?!!
 
Men idag är det fredag och här ska njutas till max. Men jag måste hålla mig borta på eftermiddagen/kvällen för då ska här laddningssovas så att mannen klarar av att starta kl01:38...
 
Fin Fredag Bloggvänner!

TEMA FABRIKEN - MÖNSTER


 
Min svärmors mormors skåp.
Ett otroligt vackert skåp och en möbel som jag fullkommligt älskar. Det lite slitna och kantstötta, sneda och vinda och färgen som inte alls platsar i en MIO-katalog är den absolut varmaste möbeln här hemma... Mönstret i det gamla dörrarna är både snidat och naturligt, handarbete och träts eget arbete genom att bara åldras, kvisthål och annat.
 
Makalöst vackert!
 
Trät i skåpet passar perfekt till våra svarta Corbusier fåtöljer och det svartvita i övrig lika så. Ja det svartvita ja, tapeten i hallen är väl egentligen det mest mönstrade som finns här hemma... svartvit så klart och alldeles lagom snurrig.
 
Temat denna veckan inne på Fabriken är just mönster och det här är mitt bidrag, kika in och låt dig inspireras!!

 

När självförtroendet får sig en knäpp på näsan!



Jo Prag. Hur gick det och vad hände egentligen i Prag?

Jag är nog egentligen inte typen som gräver ner mig och deppar, men även jag kan minsann ibland vilja dra mig tillbaka, dra något gammalt över mig och helt enkelt inse att det där blev inte bra. Det är nog egentligen inte vad andra säger och tycker som spelar någon rol,l utan det är den där känslan man får när saker och ting inte alls går som man ville att det skulle gå.
Känslan av att ha misslyckat. Inte lyckats.

Så Prag. Vad hände. Jo, en alldeles fantastisk kväll tillbringades på den svenska ambassaden som ligger på en sluttning och blickar ut över den försummande utsikten av ett vackert landskap och en ännu vackrare stad. Där tillbringade vi tisdagskvällen med snittar och vin och mingel och prat om system och förväntningar och allt annat som man får för sig att prata om! Det byttes visitkort och pratades om möjligheter och känslan och stämning, ja allt var på topp.

På morgonen vaknade jag tidigt och förvånade mig själv genom att gå upp direkt för att ha gott om tid att förebereda mig och piffa och läsa och köra en sista presentation med hotellrummet som publik. Jag kände mig på topp. Tog på mig bästa skorna och kavaj och mötte solens varma strålar när jag gick den korta promanden ner till ambassaden. Kullersten och utsikten gav mig energi och jag kände verkligen att ingen eller inget kunde få mig att inte vara på topp.

Så gick andra dagens förmiddagen, med den ena presentationen efter den andra och min låg precis innan den frågestund som skulle avsluta förmiddagen och jag var på G. Jag hade en bra känsla i magen och min mycket korta presentation hade jag full koll på. Full koll till dess att en viss amerikan klev upp på podiet och pratade med en kraftfull röst om tekniken bakom och allt som fanns att berätta om det jag senare skulle prata om. Men han gjorde inget fel i att prata om det han gjorde, nej jag skulle fylla i  med våra erfarenheter i Sverige. Så var det sagt och så var det bestämt. Men ju längre hans presentation gick desto mer sjönk mitt självförtroende och när hans 20 minuter hade gått och han fortsatt i ett rasande tempo med ett självförtroende som liknadne inget annat jag någonsin sett eller ens hört talas om, ja då tappade jag det mesta... En väldigt märklig känlsa och en situation jag aldrig varit i tidigare. Mr Amerikan-som-kunde-minsann-allt drog över sin presentation med si så där 15-20 minuter och efter det var det min tur.

Jag hade inte mycket att ge - jag erkänner att det blev långt ifrån bra. Jag floppade. En märklig känsla av att helt plötsligt förstå hunden som viker in svansen mellan bena egentligen känner... Märkligt. En lärdom och en läxa för livet. Något som antagligen lär mig mer än de hundratals presentationer jag gjort tidigare. En ordentlig lärdom...

Men nu mina vänner, nu är det måndag och jag påminns om att nya saker ska läras!

Ett misslyckande är bara ett misslyckande om du inte lär dig något av det!
Det sista kanske jag skulle trycka på en t-shirt?!
Fin måndag vänner!

Macarenas!!! i GULD!!

På resande fot...



Återigen är jag på resande fot. Denna gång är jag i Bryssel. Sitter vid skivbordet i hotellrummet och tittade alldeles nyss ut över innergården. Gamla slitna byggnadet men ack så vackra i sin enkelhet. Det spelar ingen roll att putsen är sliten, att taken är sneda eller att det är en smula skruttigt. Jag tycker att det blir alldeles magiskt i skymningen ljus. Det där nästan trollska som lägger sig över världen när solen är på väg ner och det är dags att lugna ner tempot att hitta lite ro. Och visst hittade jag ro i denna utsikt. Så makalöst vacker.

Man kan ha det värre än att sitta på ett hotellrum i en annan del av världen.
Kan inte och vill inte påstå att det går någon nöd på mig inte, här på ett hotellrum i Bryssel med en fantastiskt utsikt över en innergård som vittnar om alla år som passerat...

Att ta tillvara på tillfället får bli dagens lärdom.
Ja till och med en mindre lyckat presentation i Prag bleknar en dag som denna. Men berättelsen om vad som egentligen hände i Prag, det får bli en annan gång. Nu ska jag länsa minibaren på vin, potatischips och kanske en chokladbit. Å så några armhävningar på det - söndagkväll minsann!
I morgon startar en helt ny härlig vecka!

KRAM