Det är inte lång ifrån att det blir en tår i ögonvrån när jag tittar på bilderna från gårdagens familjeaktivitet.
Jag har aldrig varit en hästtjej, det var min syster som tog den lotten, men när jag var liten så fanns det nog inget roligare än att springa i Vrinneviskogen. Det var så stort, häftigt och härligt på en och samma gång. Man kunde springa i slalombacken, på stigar (motionsspår, som jag då inte visste att de var), kasta kottar i bäcken, plocka pepparrot och så kunde man gå till stallet. Titta på hästarna och köpa smågodis i styck. Harpluttar var en favoit...
Så igår var jag där igen i Hageby och Vrinneviparken, tillsammans med familjen och vänner. Vi hade hyrt den lilla snälla ponnyn Lillen, så det provades ut ryggskydd och hjälmar, Ellen fick leda den lilla rara ponnyn upp till ridhuset, det fick klappas och så fick tjejerna rida.
Varv efter varv i det stora ridhuset...
Vilken lycka, vilken glädje!
Lite tårar också, för det är inte helt lätt att lämna över hästen till någon annan just när man övervunnit det där rädslan för att sätta sig i sadeln, men det gick! Tillslut.
Vi avslutade hela kalaset med korvgrillning och fika i skogen - en alldeles, alldeles underbar dag minsann!
mitt bidrag på N blev N som i Nostalgi :)