Pyntning pågår!

 

Jag plockar fram och ställer tillbaka, hänger upp och tar ner, ställer något på ett ställe och flyttar det straxt efter. Men även som om det känns och låter som att jag inte kommer framåt i mitt julpyntande så gör jag det... sakta men säker!

 

Inez hjälper till. Hon är en mästare på att plocka fram och ställa tillbaka eller ännu hellre ställa på en annan plats. Så det råder viss förvirring här i huset. Men inte bara en mästare på att ta fram utan också att pynta... Lite stenar, en legohäst och några pärlor. Tadaaa - ljusstaken färdigpimpad!

 

I morgon börjar Decemberutmaningen,

Du hänger väl på?!

 

Decemberutmaningen, lite tjat om den och lite regler!

Jo det är så att jag har lite problem med min kamera och minneskortet däri, så att titta på bilderna på kameran går alldeles utmärkt men att få över dem till datorn är snudd på omöjligt. Suck! Dubbelsuck!

 

Så därför kommer denna information angående bloggutmaningen idag i stället för i morgon eller dagen efter det. Men i och för sig, den där söndagen som både är första advent och första december närmar sig med stormsteg...

 

Så här tänkte jag:

 

Det är lite fritt att välja när man vill vara med, varje dag, varannan eller en gång i veckan. Det avgör du och det ska vara roligt inte något tvång.

 

Lägg till den lilla logga på din blogg som visar att du är med och på samma gång tipsar andra om att det är något på gång så att vi är fler som deltar. Ju fler desto bättre soppa heter det ju!

 

När vi sedan är igång, så kommer jag att antingen lägga upp så att det går att ladda upp länk på min sida alternativt så kör jag en länklista i varje inlägg. Det får tekniken avgöra, det som fungerar bästa väljer jag.

 

Lite överraskningar hoppas jag kunna peta in för att göra det så roligt som möjligt!

 

Frågor på det, kommentera eller maila.

Men för sjutton gubbe se till att vara redo inför starten på söndag ;-)

 

e-kram



JÖSSES VILKEN TURDAG!

 

 

Det började som en helt vanlig måndag, ni vet en sådan där morgon när väckarklockan ringer alldeles för tidigt och alldeles för högt. Det var alldeles för varm och gott under täcket och bara tanken på att gå upp - nej, det ville sig inte riktigt. Men till slut så...

 

Kom till jobbet, visste att det skulle bli en hektisk dag och blev överraskad av att det till mig kom ett vadderat kuvert med posten. Ha. Det såg ju spännande ut. Jag tittade varken på frimärket, avsändaren eller texten. Trodde väl inte att det skulle vara något alldeles fantastikt!!

 

Men det var det... Min fina fantastiska vän Marie hade skickat en påse skumtomtar till mig. Jag älskar SKUMTOMTAR. Men det var inte de vanligt, det var min nya alldeles underbara favorit i knäcksmak (som visserligen smakar mer kola än knäck)!

 

Ja men dagen kan ju inte bli annat än bra.

Mitt leende gick från öra till öra!

 

Men det slutade inte där, nej för sjutton.

Jag gick och vann tävlingen inne hos Nilla med bloggen Lifes silverlining and i, tävlingen där vinsten var en kubljusstake från House Doctor! Jamen det är INTE dåligt inte :)

 

Jag säger då det - vilken härlig måndag!

Den absolut bästa på länge!

 



För att elda på energin att blogga under December!

 

 

 Så här har jag tänkt mig att det ska bli i december och jag hoppas att du är med!

Det är en smula för att jag gillar utmaningar, för att jag ibland ska få tummen ur och för att jag gillar gemenskapen dessa utmaningar, temadagar och andra gemensamhets-akriviteter-i-bloggvärlden ger.

Så kom igen, haka på vettja!

Varje dag, varannan dag eller någon dag!

Det är helt valfritt och utan tvång eller krav!

 

För att göra december lite roligare, mysigar och med fler inlägg!

 

Du hänger väl med?

 

Kanske att den dyker upp även på instagram - vi får se :)

FOTOUTMANING VÄNNER EMELLAN - FIKA...

 

Veckans tema är Fika.

Inte så kompicerat och inte särskilt svårt.

Men oj, jo det var en smula svårt - vi har knappast hunnit med någon fika på evigheter. Inte som den jag planerade skulle göra sig bra på mitt bidrag till veckans utmaningen i alla fall... Nybakade saffransskorpor, gottgott och rykande te. Med skrattande små barn kring bordet, en lyckligt leende man och jag själv i ett rutigt förkläde ;-) njaee det var väl inte planen, jo saffransskorporna, men jag hann inte.

 

Så det får bli en ynklig liten frukoststund som får bli mitt bidrag. Förlåt - frukostFIKA. En lite tidigare morgon med tända ljus och en stor kopp te.

 

I min allra finaste mugg, Starbucksmuggen, en stor en, VENTI.

 

Mitt bidrag och som vanligt vill jag påminna alla som inte är med att anmäla sig och att kika in hos Maria & Kristina för fler tolkningar!

 

Nu fortsätter bärandet på böcker, från den ena bokhyllan till den andra :)

 

Ha en fin söndagkväll! 

Årets första!

Hyacint.

Denna fantastiska blomma som får julkänslan att sprida sig i kroppen.

Denna fantastiska blomma med en doft som på nolltid fyller hemmet

och gör att hela huset doftar underbart gott!

Denna fantastiska blomma står på vårt köksbord och talar om att det snart

är dax för pepparkaksbak, glögg och paketinslagning. Att det är dax att

pyssla ihop årets julkort och börja fundera på julklappar.

Hyacineter.

Det är jul det!

Men först är det lördag.

En lördag som vi ska tillbringa med vänner som till kvällen bjuds på plankstek a la Forsman med egenvispad Bearnaisesås... Jojo, den där Jocke han kan han! 

Happy Lördag!

Happy Fredag!

 

Senaste tidens instagram!

 

Lite bokläsning. Lite kontorshumor. Lite uppmuntran.

Lite uppmaning. Lite mys. Lite vikning av pocketbok.

Lite slottsmiljö. Lite bokläsning. Lite platsbyggd bokhylla.

 

Idag är det fredag och en mör sådan. Problem med ena axeln, nacken och ryggen resulterade i ett besök hos naprapaten. Nu susar det i huvudet och det verkar som att cirkulationen är tillbaka i kroppen. Får erkänna att det är en smula utmattande...

 

Laddar för nya energifyllda tag i morgon.

 

Ledig dag - o´Boy - som jag längtar!

Smygtitt på nya bokhyllan!

 

Jag kan inte hålla mig.

Lyckan är total och vi är så galet nöjda att vi nästan blir larviga. Böcker ska ställas på plats, arrangeras och fylla denna underbara vägg i vårt vardagsrum.

En dröm har gått i uppfyllelse, en platsbyggd bokhylla över en hel vägg. Fylld med äventyr, drömmar, sönderlästa, nya och underbara böcker. Fylld av underbara stunder och energigivande minnen. Jag säger då det, böcker!

Så även om det inte riktigt är klar, även om inte allt är på plats, så måste jag visa hur fint det blev. Visa hur nöjda vi är och berätta att det blev precis så där bra som man inte vågade hoppas på och att jag blir lite varm och glad av att ha den på plats.

Mina drömmars bokhylla!

 

 

Tips om tävling - vinn House Doctorljusstake!

 

Tipsar om en tävling, där du kan vinna typ den snyggaste ljusstaken ever!

Fyll den med kottar, skumtomtar, julgranskulor eller glitter.

 

Tävlingen hittar du hos Nilla!

 

Skynda tävla!

Ljusbollar!

Mysbelysning i Lillis rum.

Vi slog till på en ljusslinga med cremefärgade, rosa och cerisa ljusbollar och det är ett alldeles magiskt vackert sken i Inez rum på kvällskvisten.

 

Det är redan en favorit, både för mig och för Inez.

Funderar på att slå till på en eller två till... för nog sjutton blir det mysstämning alltid!

 

Önskar er en finfin onsdagkväll!

Bloggevent!

 

Egentid...

Tid att skämma bort sig själv..

Inspiration...

Att få  mötas i verkliga livet...

 

Kalla det vad du vill, men nog kommer detta att vara ett energigivande inslag i livet.

Det tror jag bestämt och påminner därför om att det är dax att anmäla sig!
 

 

Happy Happy Måndag!

Platsbyggd bokhylla!

 

Jo idag händer det.

Idag ska åbäket av MDF börja målas.

 

Bilderna får vara svartvita till dess att bokhyllan målats vit och fyllts med böcker. I slutet av veckan är det klart och böcker kan flyttas över från bokhyllan Billy till bokhyllan från mina drömmar.

 

Jag välkomnar denna nya vecka!

Jag välkomnar Målar'n!

 

Vika, vika, vika!!

 

Sedan igår någon gång mitt på dagen har jag utnyttjat min tid till något som definitivt liknar terapiarbete. Jag har vikt, vikt igen och så vikt en gång till. När det är klart har jag gått över på nästa sida och gjort samma sak igen. Och igen. Och igen. Och igen...

 

Allt för att få till de här fantastiska (jag är snudd på kär i mina jule-granar) pocketträden som nu står på köksbordet och mjukar upp tillvaron. Jag skulle verkligen vilja ha en hel skog, i olika storlekar och i flera grupper... men det tar tid. Mycket tid. Men vem vet, till jul kanske det är klart.

 

Och visst jag kanske skojar om det där med terapi, men det har en avslappnande effekt det där vikandet. Det rutinmässiga och likformiga. Det som får tankarna att snurra fritt och tårarna att bränna innanför ögonlocken. Det är bra. Bra för hjärtat och bra för tankarna.

 

En fin söndagkväll, var ni än är!

Börja med att vika ner sidan. Vik sidan en gång till. Vik upp den lilla fliken som sticker ut utanför boken (valfritt, har sett att en del väljer bort den biten). Bläddra och börja om på nästa sida... Håll ut.

 

Lördagsmys!

 

 

Ikväll blir det lördagsmys med fina vänner!

Middag, barn som leker, vin, skratt och prat in på småtimmarna.

Det ser jag verkligen fram emot, även om det som vanligt är en smula svårt att bestämma sig för om det ska tas på ett par byxor eller en kjol. Men det är ju som det ska.

 

Igår såg myset ut som på bilden.

En varm, sprakande, underbar brasa.

En kopp med glögg.

De allra finaste jag vet.

 

Får mig att tänka på att det finns så mycket att vara tacksam över.

Så mycket att njuta av.

 

Som en liten tjej som sitter och titta på när brasan sprakar,

i sin pappas knä och småpratar.

Underbart.

Det är verkligen underbart.

 

Brasan värmer, så även denna lilla människa och min fina fantastiska familj!

 

Fin lördagkväll önskar jag er!

Off to work!

 

 

Idag står det jobbaktivitet i slottsmiljö.

Tänkte fira den akriviteten med att ha på mig mina primeboots, som till slut hamnade hos mig... Jag hade turen på min sida och trots en konkurs så bidde de mina!

 

Underbart!

 

Men, ösregn hos oss idag innebär att det får bli gummistövlar i stället.

 

Intressanta dagar räknar jag med att det blir, framtiden på jobbet ska diskuteras och jag har en känsla av att inte en, eller två, grodor kommer att dyka upp utan ett dussin eller två...

 

Sedan har jag också kommit fram till att jag kommer att ge en krona för varje kommentar till cancerfonden. Resten av året. En kommentar = en krona. Kampen fortsätter och insamlingen lika så.

 

Ha en fin och regning tisdag!

 

 

En helt vanlig måndag!

 

Jag är en smula trögstartad på måndagar.

Det är nog för att helgen hänger kvar sådär alldeles lagom varm just precis när klockan ringer. Eller att det är en dålig ovana att vakna innan klockan ringer precis just en sådan morgon när Inez inte vaknar tidigt. Eller för att jag är en smula orolig över hur veckan ska arta sig eller helt enkelt bara för att det är så otroligt skönt med helg och ledighet?!

Inte vet jag!

 

Men ibland är jag inte riktigt redo att sparka igång en hel arbetsvecka sådär på måndagmorgonen, så jag behöver peppas upp och i morse gjorde jag något som jag inte gjort på länge, när vi satt i bilen på väg till jobbet bad jag Jocke kicka igång Spotify och Johnny Logan. Japp - Hold me now. Jag vred upp ljudet till max och sedan började jag sjunga! Högt och med inlevelse. Jag säger då det - vilken peplåt! GALET BRA. Japp du läste rätt - PEPLÅT!

För om jag är nedstämd eller depping eller bara inte på humör för att gå till jobbet - då fungerar det att få sitta i en bil, stereon på en ohälsosam nivå och så Johnny Logans Hold Me Now att sjunga med till - det är magiskt!

"om man har Johnny Logan Hold Me Now som PEPLÅT, så måste man nog ha en liten störning!" hörde jag min man säga någonstan mitt i mitt skrålande, men jag tog i ännu mer och jag är verkligen tacksam över att jag har just den störning, det underlättar verkligen i vardagen! På riktigt!

Så, jag glömmer bort det ibland, men det finns mycket att vara glad & tacksam över, för mig är en sak definitivt den här störningen jag har!

 

Tack alla Ni fina därute som skrivit mail, skickat sms, hört av er, e-kramats den senaste tiden.

Nej livet är inte alltid lätt eller enkelt, men med alla varma omkring mig så blir det en smula lättare.

 

DET är inte någon liten grej - det är stort och jag blir rörd!

Tacksam är vad jag är!

 

Ni är fina ni! KRAM!

Fotoutmaning vänner emellan - Skrynkligt!

 

What the hellskotta!

 

Skrynkligt.... Så otroligt svårt. Den hitintills absolut svåraste utmaningen vill jag ge mig på att kalla den. Jag menar skrynkligt, visst russin hade jag minnsan funderat på och köpt för att de passar så bra till glöggen, men njae... Ville komma på något bättre. Men jag vet inte... mitt i alla söndagsplockande fann jag i alla fall ett skrynkligt ämne att fotografera. Där mitt i dottis leksakskaos låg bilderna till Nalle Phu-klossaran alldeles skrynkliga... de är vältittade vill jag lova.. PHUUU mamma PHUUU!

 

Så mitt bidrag får bli några skynkliga bilder på Nalle Phu!

 

Fler bidrag hittar ni hos Maria & Kristina!

 

Erkänna att jag redan längtar till nästa utmaning... :)

 

Ha en fin söndag!!

 

 

 

 

 

 

Å psst!

 

Glöm inte bort FABRIKEN!

 

De här skrynkliga bilderna får bli mitt bidrag även där. Kika in vettja!

Misstänker en hel massa finfin inspiration!

MINNEN!

 

Mitt i all sorg, hittar jag saker att vara otroligt glad över och tacksam för. Jag hittar tillbaka till fantastiska och oslagbara minnen som ingen kan ta ifrån mig. Inte ens den här sorgens om bor i mig. 

 

Jag kan minnas promenade på stranden där havet möter sand och mina fötter, jag kan minnas stunder när vi tillsammans satt på stranden och tog 30 bilder på oss själva, med de bredaste flinen i världshistorian, jag kan minnas solsvedan som jag varnades för och lika tydligt ropen att "PRESSA FÖR F-N! PRESSA!!! som vi kastade ur oss och sedan riktade våra näsor mot solen.

 

Eller när vi satt på baksidan, i eftermiddagssolen och framåt kvällskvisten tog kort på våra fötter just där o då. Jag gjorde det samma här om veckan men där mina fötter har sällskap av min mors och min systers fötter. Det är ett nytt minne, som bygger på ett gammalt och som nu ger energi åt dem båda.

 

Just nu fokuserar jag på tiden som var, för att ta in alla minnen och för att en stund minnas skratt och leenden som värmer mitt hjärta.

 

Det känns bra att ha de där minnena och att ha möjligheten att titta tillbaka...

 

 

SORG!

 

Någon gång dyker det upp i ens liv, de där molnen som gör att livet inte längre känns som något som kan kallas liv. När allt blir grått alldeles för snabbt och till slut bli lika svart som den allra svartaste natten...

 

Någon gång tvingas man iväg på en resa liknande ingen annan resa man gjort eller ens hört talas om eller man i ens vildaste, vidriga mardröm trodde fanns...

 

Någon gång önskar man att klockan gick att virida tillbaka, att tiden stod stilla, så till den milda grad att man inte vågar andas...

 

Någon gång har bytts ut till just nu. I alla fall för mig.

 

Det var några veckor sedan jag fick det där mailet. Ett mail som gjorde att det jag ville unvika som mest inte längre gick att unvika... Jag visste med en gång att ingenting längre skulle bli som förut, att någonting från och med alldeles för snart alltid skulle fattas mig, att jag skulle ha en av de värsta sorgerna med mig, varje sekund, varje minut och varje dag. Alltid.

I resten av mitt liv.

 

Det blev min livs värsta resa, en resa som gick tvärt över Atlanten.

 

Onsdagen den 16 oktober straxt innan midnatt var jag på plats i ett varmt och fuktigt Florida. Jag stod utanför min brors lägenhet och benen bar mig inte. Jag bröt ihop och var livrädd för vad jag skulle vara med om och för det jag inte ville skulle vara sant...  så länge jag inte gick in kunde jag kämpa emot. Så länge jag inte var på plats, så fanns det en chans, så länge...

 

På morgonen den 19 oktober satt jag bredvid min älskade bror. Jag höll hans hand i min, klappade den och sa om och om igen till honom "jag älskar dig!" Jag pussade hans panna. Jag strök hans hand, höll hårdare i den och sa orden igen. JAG. ÄLSKAR. DIG.

 

På en sekund, minut var han borta.

Min älskade fina fantastiska bror finns inte mer...

 

 

Ordet SORG räcker inte...

 

Jag hade sedan en tid tillbaka ett "FUCK CANCER" armband, min bror använde sällan smycken utan sa helt ärligt att om det fanns en nyckelring... Det gjorde det inte. Men fantastiska lilla u gjorde en, precis så som jag ville ha den och som jag visste att min bror skulle gilla... Nu bär jag den runt halsen min...