Tema Fabriken - KÖK!

 
Torsdag. Tema. Kök. Fabriken.
 
Oj.
Tiden fullkomligt springer fram. Otroligt att hela den här jobbveckan snart går över till att vara helg och lediga dagar. Det ser jag verkligen fram emot. Jag inser att jag har en tendens att gå och lägga mig alldeles för sent och ändå komma upp på morgonen vilket resulterat i att jag ligger en liiiiten smula efter med sömnen :)
 
Har nog bunkrat upp en del sömnbrist ett tag och här om kvällen somnade jag till och med innan Inez, sådär en kvart i nio, vaknade till av att Jocke petade på mig och sa åt mig att gå och borsta tänderna sådär kring midnatt. Jag var för en kort sekund orolig att jag inte skulle kunna somna om, men det gick över. Sov antagligen innan huvudet hade nuddat kudden och vaknade sedan kl06:30...
 
Snart är det dax igen, för en date med Mr Blund.
 
Men först en glimt från vårt kök... veckans tema på Fabriken!


En helt vanlig måndag...

 
...och en helt vanligt tävling om ett helt ovanligt smycke!
 
Alltså jag har sagt det förrut och jag säger det igen - ett little u smycke är det bästa sällskapet, runt handleden eller halsen, med en läderrem eller med en kedja, bricka eller fjäder, på en fest eller måndag, en solig dag eller regning dag, det spelar ingen roll - smyckena är magiska!
 
Just nu kan man dessutom vinna ett halsband. Ni ser det på bilden. Magisk och vacker på en och samma gång - så kom igen, tävla eller köp det rakt av :)
 
Tävlingen hittar ni här!
 
Goood Luck!
 

Håller tummarna för morgondagen!


 
Jag håller mina tummar för morgondagen och inser att hoppet ju verkligen är det sista som överger människan. Inte förrän man fått ett definitivt svar så tydligt att det känns som ett knytnävsslag i magen är ju slaget förlorat. Jag har med andra ord inte accepterat förändringen som ligger och lurar runt hörnet utan går omkring här hemma som att inget har hänt (inte helt sant...). Ni som undrar vad det är jag svamlar om får lov att läsa förra inlägget :)
 
Nu är det söndag och dax för söndagsbilder på Fabriken. Jag envisas med bilder på min vissna pion, men som jag helt enkelt inte kan släppa taget om. Den är alldeles för vacker för att förpassas till komposten. Just nu i sällskap med en ny box från House Doctor och gamla ljuslyktor som jag en jul hade hyacinter i...
 
Städat är vad jag håller mig sysselsatt med, rensar i förråd och garderober och slänger gamla saker för glatta livet. Passar på att lägga energin där den behövs som mest, varför inte gå ut något gott av allt tråkigt?! Men nu är det söndag ja, dax för söndagsbilder och inspiration.
 
 
Mitt bidrag och andras hittar ni så klart på Fabriken!

 
 


En vecka from...

 
Den här veckan har varit allt annat än bra, inte bra alls, inte ens i närheten av bra. Tyvärr.
 
För snart ett år sedan blörjade jag på det som skulle bli det bästa jobb jag någonsin haft eller ens kunnat drömma om. Jag kan inte helt förklara allt som varit så utanför allt annat jag varit med om, men det är alla de där små sakerna som har varit rätt. Från chef, till kollegorna, till affärerna, till känslan och till det där som gör att jag, även om jag så klart haft en dålig dag på jobbet, aldrig suckat över att behöva gå till jobbet. Det har varit sjukt bra. Även de dåliga dagarna...
 
Så inser jag nu att inget varar för evig. Jag hade det på känn, men trodde aldrig att det skulle sluta så snabbt, så abrubt, så plötsligt och på ett så uselt sätt som detta.
 
På ett beslutsunderlag from h-ll, innehållande en massa sakfel och floskler har ett beslut fattats som gör att jag har fått ett uselt erbjudande. Ett erbjudande som alla tror att jag och mina kollegor kommer att acceptera, men inte kommer att göra. Trots protester, trots riskanalyser, trots samtal och förklaringar så är det ingen som förstår. För de kan inte förstå känslan av att hitta det perfekta teamet, att ha hittat ett sätt att komma framåt och känslan av att vara på väg att lyckas med ett mål som var lika troligt att lyckas med som att jag skulle kunna hoppa till månen.
 
Men jag har en känsla av att det är just det sista, att vi är på väg att lyckas med det som ingen trodde att vi skulle klara... eller rädslan för det, att VI skulle klara det...
 
Och jag är arg, ledsen och besviken.
Jag är så ledsen att jag känner en klump i bröstet, gråten i halsen och en känsla av att jag vill krypa in under filten, ligga på min säng och ha min mamma bredvid mig strykandes mig över håret samtidigt som hon viskar orden - det kommer att ordna sig, det kommer att bli bra.
 
Men. Jag vet att det inte kommer att bli helt bra. Jag kommer tvingas byta jobb, gå tillbaka till det jag gjorde förr... tvingas. Det är inte skoj. Långt ifrån skoj utan en sorg, något bra och rent ut sagt SKITBRA som går i graven.
 
Jo en gravöl vore inte fel!


FOTOUTMANING VÄNNER EMELLAN - Skuggor!

 
Idag är det jag som får stå för skuggorna, både under ögonen och som en skugga av gårdagens jag.
 
I större delen av mitt liv har jag varit en direkt motståndare till löpning. Jag kunde inte, ville inte och hade verkligen ingen lust att snöra på mig joggingskor och ge mig ut på en runda. Aldig i livet. Inte ens under mina år som fotbollsspelare gillade jag löpningen... vi passade inte ihop och hade inget med varandra att göra.
 
Men så hände något.
Det är många år sedan nu, men jag levde i en relation som var allt annat än bra och jag hade ett självförtroende som var minimalt, där och då en dag bestämde jag mig för att jag ska fasen klara det. Jag ska minsann lyckas med något och en vacker dag ska jag känna den underbara känslan som alla löpare pratar om. Med orden "man ska springa så långt och så fort att man kan springa en runda dagen därpå också" satte jag igång min löparträning. Jag började med en runda på dryga 10 minuter. Dagen då min kompis sprang Göteborgsvarvet (halvmara, alltså 21 km) sprang jag lite mer än 5 km och kände mig som en vinnare. På den vägen är det... året därpå sprang jag min första halvmara (Göteborgsvarvet) och jag grät när jag passerade mållinjen.
Jag var så otroligt stolt! och lycklig!
 
Igår sprang jag ingen halvmara, men väl ett Stadslopp på 10km och varje nytt lopp får mig att minnas att jag minsann kan om jag vill. Varje litet lopp är en seger! Igår lyckades jag få en bra tid och det känns otroligt skönt, eftersom det om några veckor är dags för ett nytt lopp.
 
Men idag, idag är jag trött och skuggan bakom tekoppen är jag!
 
Mitt bidrag till veckans fotoutmaning vänner emellan - kika in hos Maria & Kristina för fler tolkningar!

TEMA FABRIKEN - ÅTERBRUK/RECYCLING!


 
 
Fabriken är igång igen!
 
 
TJIHOOO!
 
För det är få saker som är så inspirerande som att på torsdagar kika in och se vad alla medlemmar har gjort av veckans tema, vilka tankar och ideer som finns där och såklart vilka bilder som presenteras.
 
Kika in på Fabriken för inspiration i form av bilder som återanvänts,
mitt bidrag blir en gammal bild på en äppelkvist, lite för att påminna om att även om det må vara höst både här och där, så finns det saker att se fram emot!


God morgon!

Kusmi Tea - Chocolat - Epices...
 
Ja nu smäller det - vardagen är tillbaka.
Så idag är det lite snabbare puckar som gäller, med piff, frukost och dagislämning och ta sig till jobbet innan klockan blir allt för mycket och så en hel jobbdag på det. Jag har en känsla av att jag kommer att somna ovaggad i kväll!
 
Jag börjar dagen med en kopp fylld med ett alldeles underbart te - Kusmi Chocolate-Epices - vardagslyx de lux!
 
Jag önskar Er alla en härlig torsdag, en dag kvar till helg!
Kraaam!

Dan före...

Ett reafynd från Kappahl med somriga färger, blommor och fåglar.
Såhär kvällen före det är dax att gå tillbaka till jobbet är jag inte alls redo för att säga Adjö till sommaren eller semester eller ledigheten eller vad det än är... Jag är inte redo att komma in i de vanliga rutinerna och alla de där måstena som ständigt och jämt trängs med det där som man vill göra och som man längtar efter... Jag är inte redo. Jag vill hålla fast vid sommaren och värmen och den där härliga känslan av att få vara fri att bestämma så gott som själv vad dagen ska fyllas med...
 
Jag vill inte att sommaren ska ta slut. För hur det än är så känns det som att sommaren är över när man nu har haft sommarsemestern och det är dax att börja jobba. Det är dax att ta på sig långbyxor och lite tjockare tröjor och kortbyxorna kan man lika gärna plocka ner i lådan som ska ner i källaren fullproppad med kläder som passar latar dagar och varma, ljumma kvällar.
 
Semestern är slut. C' est fini!
 
Men, idag har vi minsann varit lediga och spenderat tiden i lekparken, lyssnat på Synfoniorkesterns genrep i Vasaparken, skördat lök, plockat blåbär och blåst såpbubblor! En härlig dag! Jag fick till och med lite tid med en bästis som innehöll både mat och prat och vin och skratt - inte illa!
 
Och nu när jag tänker efter - det blir nog inte så tokigt i alla fall det där med att gå till jobbet...

Ekollonvasen från Svenskt Tenn har en vissen liten kryddkvist i sig och pryder hallbänken.


Kolmården!


Jag suger ut det sista av semestern och idag tillbringade vi dagen på Kolmården.
 
Det är ju egentligen snudd på galet att bo så nära en stor fin djurpark, en kvart tjugo minuter så är man där och kan se zebror, klappa getter eller titta på Babar som Inez kallar elefanterna... Det märkliga är att jag idag. IDAG. köpte årskort. Ha. Skrattar lite åt mig själv, men nu har jag liksom tvingat mig att se till att det blir fler besök innan parken stänger igen för säsongen.
Mysigt, och jag ser redan fram emot nästa tur...
 
Och Inez trivdes minsann, skuttade runt bland getter och grisar, klappade och skrattade, tittade på den nya lilla elefanten och jag tyckte att det var så otroligt rart när de stod där i en klunga, elefanterna, med den där nya lilla krabaten i mitten... Kärlek, så naturligt och så vackert.
 
Inez pekade glatt åt tigrar, björnar och fåglar av alla de slag. Men vansinnigt sött var det när Inez gick fram till den lilla haren i trä, som stod alldeles stilla vid sidan av promenadstråket och såg lite busigt nyfiken ut. Där stod Inez och dansade, pratade, vinkade, klappade och skrattade. Det är ju så sött så att hjärtat stannar och tårarna samlar sig i ögonvrån. Min allra finaste, så söt.
 
Ja vi säger tummen upp för djurparken - Kolmården rockar!