En liten till...


 
 
 
 
Ja det är som det är, förändringarna är många just nu och den största är inte att jag blivit av med mitt jobb... den största är så mycket större än det - den största är nämligen att vi ska bli en till i familjen. Ett till litet monster, en favorit, en liten rackare kalla den vad som helst men Pytte 2 är på väg!
 
Förutsatt att allt går bra alltså.
 
 
Av flera anledningar så har vi här hemma snudd på låtsats som ingenting, men de senaste två veckorna har "kulan" vuxit i någon ny rekordfart! Visst, visst vi har ju kommit en bit på vägen, passerat halvtid med några veckor och nu är det mindre än fyra (4) månder kvar!
 
 
Tjihooo!
 
På min pappas 75-årsdag är det minsann beräknat, 28 februari... 
 
 
och nej, det blir inte någon komplett bild på mig idag inte, jag klippte av mig luggen på förmiddagen och njaee, jag har nog bestämt mig för att låta den växa ut igen... att jag aldrig lär mig!
 
 
KRAM
 
 


Bloggutmaning | i...





i
 
Jag vet att jag ställde till det lite för en o annan inför veckans utmaning och jag kan lova att jag även gjorde det för mig själv också!!
 
 
Kul det där, att jag tror att jag har det under kontroll, det är ju trots allt jag som väljer tema, men nästan varje gång slår det mig att jag tycker att det är en smula klurigt.
 



 
 
Jag har i alla fall hoppat i mina gummistövlar o knatat runt i min trädgård. En trädgård som så här års är fylld av gula underbart vackra löv och är i en total oordning!
 
 
Det är som det ska vara, perfekt operfekt!
 
 
Så alltså mitt bidrag:
 
...i min trädgård dansar gula underbara löv omkring
...i mina gummistövlar traskar jag omkring
...i mitt hjärta finns bara värme en dag som denna
 

 
 

Spontanbesök...



 
 
Jag älskar spontanbesök, sådan som är efterlängtade och absolut inte ens i närheten av planerade. De gör mig gott. Eller låt dem vara planerade, men låt dem för all del inte svämma över av för mycket planerande, bokande, tidsbestämmande och förberedelser...
 
Här om sistens var det min mamma som kom på besök, inte direkt spontant men i alla fall inte med mer än ett samtal i förväg. Det värmer, ända in i hjärtat och gör mig gott!
 
 
Så mycket energi en kopp te tillsammans med någon man gillar kan ger.
Ofattbart och underbart!
 
 
I morgon är det dax för bloggutmaning igen, denna omgång med omröstning och med vinsten att välja tema till nästa omröstningsomgång (är det ett ord i SAO?!! fniss...)
 
Tema:
"i"
 

Fotoutmaning vänner emellan | Färg...




 
Jag sätter färg på mina dagar med hjälp av en serie jag blitt mer eller mindre kär (besatt av) i - Downton Abbey och har på nästan alldeles för kort tid kommit fram till säsong fyra (4!!!). Jag törs faktiskt inte berätta på hur kort tid jag kommit så långt, men jag kan erkänna att mina tidigare tidiga kvällar har blivit allt annat än tidiga utan snarare  G A L E T sena...
 



Sedan kan jag ju inte annat än säga att kvistarna runt trädgården är så galet fina att jag inte kunnat motstå den blek-djup-röda tonen i bladen som inte ger sig för vinden... Tänkte jag på höst och färg så är det ju höstlöven som dyker upp mellan mina öron.



 
 
Temat för bloggutmaningen denna vecka är alltså färg... det här är min tolkning.
Härliga serier som sätter färg och höstlöven, de där underbara höstlöven!
 
 
Fler tolkningar på temat hittar ni här och här!

Glad...


 
 
En helt vanlig tur till affären. Jag promenerar och Inez cyklar, ibland får jag dra trehjulingen och ibland bära både barn och cykel, men större delen av turen ser ut som på bilden. En glad liten rackare som tar i och trampar sig mot mål, mot vår lilla ICA-butik och jordgubbarna som vi skulle handla till kvällens mys.
 
 
Det är ju så att man blir lycklig i varje liten del av kroppen!
 
Jag har det ju förbaskat bra helt enkelt :)

Bloggutmaning | Favorit i repris...

 
 
 
 
Då var det dax igen.
Bloggutmaning och den här onsdagen är jag minsann i tid :)
 
 
Minns ni förra året när jag min galning körde en-om-dagen-utmaningen hela december?!
 
Jag tror att jag kommer att ge mig på det i år också, galet jag vet. Men det blir en favorit i repris minst sagt. En galen sådan. Så nu snart börjar jag fila på vad vi ska utmanas med under dagarna i december, förutom det vanliga julbaket, lilljular, julklappspyssel o klappköp.
 
 
Knasigt, men skoj, jag hoppas att ni hänger på!
 
 
Föresten så har skumtomtarna dykt upp i affärerna, inte en dag för tidigt och som många andra saker vi stoppar i oss så har det minsann blivit en ny smak för i år. Tomte med pepparkakssmak... Jo, jo två påsar har redan gått åt, men nu slutar jag räkna!
 
 
Så, nu, låt mig se era repriser av era favoriter!!




Jag såg det inte komma...



 
 
Det är märkligt hur man som människa kan känna sig helt säker på så mycket och så falla ihop för något litet... något som inte alls borde kunna få tårar att rina hejdlöst... Men det är kanske oftast så, att de stora sakerna blir så mycket enklare att hantera, eller i alla fall enklare att förhålla sig till...
 
 
Just när det känns som att man har allt under kontroll, kliver en liten liten tanke in hos en och hjärtat får sig en knuff. Det hände alldeles nyss, alldeles här.
 
 
Jag tänker på mina "tidigare" rutiner, hur jag tog min lilla Dottis till dagis och hon efter att ha pussat mig på kinden och andra kinden och på näsan och på pannan, knuffar iväg mig till jobbet. Hon puttar mig genom förskolans hall och mot dörren och där vänder hon sig om o ger mig en kram. Sedan springer hon in till sina kompisar eller står kvar och vinkar glatt...  Den lilla gulliga rara grejen som vi gjort ända sen en dag då hon inte ville att hennes mamma skulle gå, den där  rutinen vi haft, pussarna och den där kärleken som är omsvept av lycka och skratt - just den gjorde att jag en kort stund, kände hugget i bröstet.
 
 
Jag ska inte gå till jobbet, jag har det bara en kort stund till och ja, det är inte alltid enkelt att hålla humöret uppe... eller tron... eller hoppet. Hur positiv jag än är, så är förändringen inte den jag ville ha.
 
 
Så jag gnäller av mig en smula och kommer igen... alldeles snart, men först vill jag nog vara ledsen en stund. Eller två. Det går över. Jag vet.
 
 
Men likt förbannat gör det en smula ont.
Men, som sagt, det går över. 
 
 

 
 


En ny tid...





 
En helt ovanligt vanlig måndag.
 
 
Det är bara att vänja sig, vid en ny tid. Vid att inte gå till jobbet, att inte fundera över offerter, över bekymmer som måste lösas eller mål att uppnå. Jag är hemma, på obestämt tid, fortfarande anställd, men tjänstebefriad... Känns väldigt märkligt.
 
 
Inez bygger lego här bredvid mig och jag bloggar, tänkte att bloggen ska få mer tid. För helt plötsligt så har jag lite mer tid till sådant jag tycker om, till att ta hand om mig själv och det känns som att det tillfället måste jag ta hand om.
 
 
Jag har inte landat i förändringen än, men jag jobbar på det.
 
 
Under tiden får ni följa med på hur det går, hur anpassningen till att inte gå till jobbet går och vad jag ska hitta på framöver... jag har inte en aning, men misstänker att det kommer att bli bra. Bätter än bra.
 
 

 
 
Blommorna är från fredagens tjejkväll och japp, jag älskar eucalyptus.. makalöst vacker och tillsammans med hortensia och lite andra kvistar så är den ett underbart pynt på vårt matbord.
 
De ger mig energi så fort jag ser dem & skulle det vara så att det inte räcker så finns det några få dumle med pepparkakssmak kvar i skålen precis bredvid...
 

 
 
Önskar dig en fin start på veckan!
 
Å glöm för sjutton inte att det är utmaning på onsdag igen, temat är "favorit i repris" minsann,
 kan ju gå precis hur som helst!
 

Bloggutmaning | Avkoppling...




 
 
A V K O P P L I N G
 
 
...är inte att glömma bort sin egen bloggutmaning! Men ni känner ju mig, jag är ju en helt vanligt virrig människa och just den här veckan är det T I S D A G i min värld...
 
 
Men,  nu med lite försening så kmmer bloggutmaningen i alla fall. Å avkoppling för mig är just nu att vara utomhus, promenera, njuta av färger och vindar, röra kroppen och få fastna i allt vackert omkring mig. Bilden är från en tur till Vadstena som vi gjorde i våras och solnedgången var magisk, blir nästan inte bättre än så...
 
 
Nu undrar jag vad det är för dig!?
 
 

Fotoutmaning vänner emellan | Höst för mig...




 
 
Höst för mig...
 
 
...är färgglada löv som jag glatt plockar in så fort jag varit utanför dörren
...är stora koppar med varmt, mellanvarmt, ljummet och avsvalnat te
...är honung i mitt te
...är te och fika och te och fika och mera fika
...är lite lugn o ro, vet inte varför men jämfört med resten av året så känns det som att hösten trots allt är lite mer kravlös än alla andra tider på året.
...är ljus, tända, med doft eller utan, till frukost, middag och kvällskvisten
 
 


 
 
 
Ja det är höst, ingen tvekan om det!
Mysigt så att man blir snudd på snurr :)
 
För fler tolkningar kikar ni in hos Kristina och/eller hos Maria!
 
 
Psst. Glöm inte bloggutmaningen på onsdag - vad är avkoppling för dig?!
 

Fredag...



 
 
 
Det är fredag... denna  underbara känsla och ett lugn liknande inget annat infinner sig.
Jag försöker hitta just det där lugnet, friden och att leva i nuet. Det blir mer o mer viktigt med allt som är en smula jobbigt, motigt o tufft omkring mig.
 
 
Så ikväll blir det lugna toner, nattsudd och kanske ett eller två avsnitt av någon serie som ger en bra känsla i magen.
 
 
Det är helg och jag ser fram emot den, den är efterlängtad - något otroligt efterlängtad och ska fyllas med bara sådant som ger energi. Inget annat :)
 
 
Önskar er en finfin helgstart!!
 

Bloggutmaning | På promenad

 
 
 
Det är höst och min promenad blev lite mer åt det regniga hållet idag. Suckade först ljudligt när jag såg vilket värder det var och ville väl egentligen inte gå ut. Men så tog jag kameran med mig och det är ju som med regntunga skyar som med dimma - det mesta blir snudd på magiskt!
 
 
Och återigen förundras jag över hur vacker det är runt omkring oss, allt det som man tar för givet, trädens form, vidderna, fälten, färgerna och regnet - det är ju för sjutton M A G I S K T!
 
 
Å nu är det minsann dax för bloggutmaning - temat idag är på promenad  detta är mitt bidrag och nu vill jag så klart se era bidrag! Är du inte med än, haka på - enkelt är måttot.
 
 
Happy Onsdag!!
 
 





Rekoguiden...

 
 
 
 
Försöker du som jag att tänka lite större, lite på miljön, lite på djuren, på naturen, på nästa generation? Jag brukar ofta fundera på vilken eller vad man ska välja och vad som är bra, eller i alla fall mindre dåligt när jag till exempel står bland grönsakerna i mataffären.
 
 
Här finns några av svaren - i boken Rekoguiden!
 
 
Jag fick den i present av min man när han på en tur till Stockholm, gjorde ett stopp på Design Torget och köpte mig en bok. En helt vanlig torsdag. Jag kan verkligen rekommendera den. Boken gör vardagsvalen liten enklare...
 
Jag har till exempel lärt mig att om alla familjer i Sverige en gång i veckan bytte en fjuttig trekilometers bilresa mot att cykla istället...då skulle man spara lika mycket energi som det går åt om femtio skolbussar fulla med barn åkte jorden runt - en gång i veckan!
 
Ja jo lite kritiskt tänkande, alla kan inte byta bilen o si o så och fram o tillbaka. Men tänk att om vi alla gör något litet så kan vi påverka en hel del...
 
Likaså kommer jag i fortsättningen aldrig mer köpa annat än ekologisk potatis, det är nämligen en av de produkter som besprutas mest...
 
 
Ja dagens söndag fick bli ett boktips, för att få fler att göra lite mer :)
 
Boken hittar du bland annat här!
 

En positiv känsla...



 
Jo då är det alltså så att jag inte fick behålla mitt jobb, det som jag fick söka om och vänta besked på i si så där en fyra (4) månader. Men sedan kom beskedet, ett rätt så väntat sådan av någon anledning som jag själv inte förstår att jag trodde, men det blev så i alla fall. Mitt jobb får någon annan och jag blir utan...
 
Jag blir helt enkelt uppsagd inom kort, dessutom arbetsbefriad under uppsägningstiden, vilket känns alldeles galet märkligt.
 
Men,
 
sedan i Tisdags när beskedet kom så har jag hunnit landa, jag har hunnit se över min situation, kollat in skyddsnät (för ett rätt så rejält sådant finns när man som jag jobbat statligt), sökt jobb och redan blivit kallad på en intervju. Parallellt med det så har jag fått uppmuntrande mail från gamla och nya kollegor, nära sådana och sådana som jag haft på lite längre håll, jag har fått överraskningar i form av godispåsar och presenter och så idag fick jag blommor av en vän som åkte tvärs över stan för att lämna över dem till mig med en stor varm kram, en helt vanlig torsdag på ett jobb jag snart inte har.
 
Så, även om härom-dagens besked inte var det bästa beskedet just då, så känns det nu som att det här negativa har gett mig så mycket gott och positiv energi att jag inte kan annat än tro att det här kommer att bli riktigt bra.
 
 
Jag vet inte, jag kanske fortfarande befinner mig i chock...?!
 
 
Men hur eller hur, håll tummarna i morgon förmiddag!
 
 
Å så vill jag säga att det är så kul att det är så många som varit med i utmaningen - yippieeee!! Ser verkligen fram emot nästa onsdag när vi kör igen! Tack alla ni som är med o bidrar, det värmer minsann också ordentligt här i höstmörkret!
 


Bloggutmaning - D I Y

 
 
 
 
Den är igång nu - bloggutmaningen!
 
 
Igår fick jag ett besked som vände lite upp och ner på min värld.
Jag tar det förvånandsvärt bra enligt många av mina när och kära, men jag kan inte ta det på annat sätt. Det är väl sådan jag är, envis och övertygad om att det kommer att bli bättre lite längre fram på vägen. Det enda jag vet är att det kommer se annorlunda ut, men att jag den närmsta tiden kanske kommer att ha liiite mer tid till sådant som jag tycker om, som jag gillar och som får mig att må bra.
 
 
Jag får berätta mer en annan dag, när jag sovit på saken några omgångar.
Till dess, så ser jag galet mycket fram emot bloggutmaninngen!
 
 
Jag hoppas att du är med!!
 
 
Mitt bidrag blev en hederlig gnuggis på ett trähus från Panduro,
enkelt med ett tydligt budskap!