Förbereder ett möte...




 
 På ett hotelrum i Stockholm sitter jag med TV:n på, datorn igång och en anteckningsbok bredvid mig. Jag förbereder ett möte som jag har i Oslo i morgon. Ett möte som jag är en smula oroad över men samtidigt vill få till. Svårt det där, mindre bra nyheter som ska levereras på ett bra sätt. Det hänger på förberedelser och att vara så ärlig som det tillåts att vara.
 
Förberedelser. Förberedelser.
 
 
Tog en tur på stan när jag slängt av väskan på hotellrummet. Överraskade mig själv med att gå på restaurang ensam. Lugt och behagligt, bara jag och tiden för mig själv. Det är inget jag gör varje gång jag är iväg, men idag passade mig verkligen :)
 
En rätt go Tisdagkväll i alla fall!
 
 

Gör mer av det du tycker om...


 


Det är väl ingen som inte någon gång hamnar i en svacka eller i mindre bra vanor eller bara under en period har en smula lättare att fastna i det mindre bra och liksom inte komma vidare. Lite som U2 sjunger - stuck in a feeling and you can't get our of it...
 
 
Så även jag. Men vet ni. Här om dagen bestämde jag mig att ta tillbaka kontrollen. Jag slutade sucka över allt som jag suckat över, över jobb som sökts om, över ovisshet, över elände och annu mera elände. Å så bestämde jag mig, jag inför positiva-dagar på jobbet och vägrar hamna i de där negativa banorna. Tror ni att det fungerade? Jo med det gjorde det. Det fungerar. Jag tvingar mig själv att välja rätt väg, att våga vägra surheten och purkenheten.
 
 
Jag kom nämligen på att om man gör mer av sådant som man tycker om - så blir allt enklare och betydligt trevligare. Så vad gör väl det om det är en vanlig vardag och man bara äter godis på lördagar... Det gör ingenting, för om man har tänt en brasa så finns det nästan inget som är så mysigt som att trä "masmallos" på pinnar och grilla över elden.
 
 
Å den lilla kalorien och stunden som det tog, gav så mycket tillbaka att jag verkligen inte bryr mig om byxan sitter lite tightare i morgon eller övermorgon. Eller att det blev godis på en vardag...
 
 
Så, det är dax, gör mer av det du tycker om!
Lova mig det - det är en skyldighet vi har mot oss själva.
 
 
Ha en fin måndagskväll!!


 


Fabriken | Ljus i mitt hem


 
 
Torsdagstema på Fabriken | Ljus i mitt hus
 
 
Lampor i alla ära, men jag tänkte annat.
Jag har länga funderat på hur det ska se ut i våra fönster, tittat på blommorna, krukorna och allt annat som pryder fönsterbänkarna och här om dagen kom jag på det - less is more!
 
 
Så idag bjuder jag på min alldeles nya fina taniga växt som inte tar för stor plats utan släpper in ljuset i vårt hus. För det är bara att inse att det blir en aning mörkare nu och jag vill att solens strålar ska hitta in, minska mörkret och skapa lite luft o ljus.
 
Så mitt bidrag till veckans utmaning blir en taning liten blomma..
 
 
Kika in här för fler tolkningar!
Happy Torsdag!


Valborg...


 
 
Det finns de personerna som med sina ord fångar en. En melodi som förändrar. Som skapar en känsla i kroppen som bara gör dig gott. Ett humör ändras. En tanke tar ett skutt och ändrar riktning. En tår fälls eller en mungipa åker upp... Det är något visst med de där orden, kombinationen av musiken tillsammans med orden som skapar en alternativ bubbla att kliva in i... en tillfällig flykt för att hålla sig i balans...
 
Just nu snurrar Håkan Hellströms Valborg runt mig, kramar mig, håller om mig och talar om att allt kommer att bli bra...
 
Den 10 September i år är första gången på, ja jag kan inte minnas hur länge, men det är i alla första gången som jag inte kan ringa min bror och gratta honom på hans födelsedag. Det är första gången på länge som jag inte skojar om att "var det här det var beställt en flygplats"... första gången... det är en saknad och sorg som jag vill skaka av mig, som jag vill släppa och som jag vill ska lämna mig, inte finnas. Men jag måste lära mig att leva med den...
 
Jag försöker se det positiva, försöka göra det han var så bra på. Med ett leende från öra till öra inser jag att jag nästan vet exakt vad han skulle säga "Snurran, nu lägger du av, sluta lyssna på sånger på repeat och snyfta. Sluta. Åk till Kuriosa och köp en påse bullar, det är den bästa medicinen". På bred östgötska dessutom.
 
 
Jag ska försöka göra Onsdagen till en bra dag, tills dess får Valborg hålla om mig!
 
 
 
 


 
 
Änglarna har åkt på pisk
Gårdarna är grönsvarta
Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär
Där går en som svär att allt du gör är gott
 
Ja, jag är din om du vill ha en idiot
Lägg din hand i min, lägg din hand i min
 
Har ingen plats att kalla hem
I detta pissiga vårregn
Ett förortsgäng kapar en spårvagn hem i vårkvällen
Provsmakar livets heroin
Och om du någonsin vill ha en idiot
Lägg din hand i min, lägg din hand i min
 
Du kanske aldrig når dit du vill nå
men du når mig
 
Du kanske aldrig får den du vill få
men du får mig
 

Fotoutmaning vänner emellan | Min sommar...

 

 
Jag får en klump i halsen, det känns i kroppen, sommaren är numer en samling minnen men absolut inte sorgliga sådana utan underbara, men det är något visst med att sommaren passerat och att vi går mot höst... det känns. Men med ett leende på läpparna sitter jag här med min klump i halsen och kan inte annat än sammanfatta sommaren som u n d e r b a r.
 
Veckor i Mangskog, med släkt och vänner och där liver och tempot känns sommarlov varje minut, varje sekund. Där sjön ligger spegelblank, tennisbanan är nära, skogarna runt husknuten, fotbollsplaner och lekpark bara en kort promenad bort. Där grusvägar leder till Frödingstenen och där joggingrundan med mördarbacken finns.
 
Här har vi promenerat den lilla gräsvägen ner till sjön och tillbaka, plockat hallon längs promenaden ner och tillbaka, plockat smultron på strån. Här har vi haft tid tillsammans, utan mobiler och internet och knappt ett telefonsamtal eftersom täckning är allt annan än täckning här.
 
Här har vi stannat upp och njutit.
 
 
Temat på fotoutmaning vänner emellan | Min sommar...
 
Vill ni se fler tolkningar,
kika här & här!
 
 
Just ja - glöm inte Fabriken!
 




Ibland blir det inte som man tänker sig...

 
Fjärilsgilang från Rusta
Jag älskar lördagar, lediga dagar.

Min plan var att ta med mig familjen ut i skogen. Med tjocka tröjor och gummistövlar, med en korg på armen och en påse i fickan. Allt för att vara redo att plocka några lingon eller blåbär eller att hitta en och annan kantarell. Men det blev inte så, inte alls. I stället fyllde vi dagen med tid här hemma, bland snorpapper och nysningar, men ändå med besök av finaste mormor och kusin Miranda...
 
Ibland är det bara att inse att det man tänkte inte blev och att det som blev, blev just det vi ville fylla dagen med... men i morgon, i morgon tar jag med mig familjen iklädda gummistövlar och redo för äventyr i skogen. Det ser jag fram emot. Längtar.
 
 
Familjen. Skogen.
Det är just den energin jag behöver!

Fabriken | DIY

 
 
Ja så är Fabriken  igång igen!
 
Längtat, längtat och längtat är vad en har gjort. Alla dessa torsdagar fyllda av utmaningar som sätter oss bloggare på lite prov. Eller i alla fall låter oss gnugga våra geniknölar och komma med våra bidrag till Torsdagstemat på Fabriken!
 
 
Jag hade som vanligt en annan idé till dagens tema, men det sprack för att jag inte fick tag på det jag behövde. Typsikt... men den tanken lever kvar och dyker nog upp vart efter... Idag får i stället duktig-burken sina sekunder i rampljuset.
 
En liten glasburk, med en handskriven lapp och hjärttejp allt för att uppmuntra en 11-åring. Det är inte så lätt alla gånger att visa uppskattning för de små sakerna, men det här är ett sätt. Så vissa dagar dimper det ner en liten bonus. För att visa att det var stort av honom att leka med sitt Lego-piratskepp tillsammans med Lillasyster eller när han överraskar med ett sms eller något annat som just den dagen känns som det bästa som hänt.
 
Det är då det säger "klirr"
 
 
Så på köksbordes bricka står burken, tillsammans med kottar och ett annat DIY-objekt, pappblomsbollen, för att visa att vi ser dig och du är bra!
 
 
Kika in på Fabriken för fler bidrag på DIY!
 
 


Framtiden...

 
 
Den senaste tiden, eller senaste året eller i alla fall en väldigt lång tid har det varit stökigt på jobbet. Stökigt på så vis att organisationen förändras och anpassningar ska göras likväl som att förändringar ska till. För min del har det inneburit att jag nu har vait på intervju för mitt jobb jag haft i snart två år... Det var en märklig känsla, trodde ju inte att det skulle bli en "riktig intervju" men det var precis vad det blev. Utan en beskrivning av jobbet och hur organisationen/företaget såg ut...
 
 
Det låter ju rätt så safe, men njae riktigt så är det inte. Tre tjänster är det totalt, en plats knycks likt kvotering av en extern sökande. Det är redan bestämt. Redan klart. I min värld går man på erfarenhet, kunskap och de som lämpar sig bäst... Men de två tjänsterna som är kvar är det alltså jag slåss för, vi är tre som har det jobbet idag, en av oss ska bort. En av oss ska bort.
 
 
Jag fastnar i olika tankebanor. Hur kommer jag ta om det är jag som ska bort? Eller om det är någon av mina kollegor? Hur kommer det att kännas, att knycka en tjänst? Sedan kommer jag tillbaka till "vad händer om det är jag som ska bort"?!
 
 
Så i mitt huvud snurrar framtidstankar... å samtidigt tittar jag tillbaka på semestern... å tänk om en vecka eller två vet jag lite bättre hur livet kommer att se ut.
 
Till dess brottas tankarna i mitt huvud.
 



Tillbaka...

 
 
 
 
 
Jag tog semester - från jobb och från blogg,  men nu är jag i alla fall tillbaka på bloggen.
 
 
Bloggen ja, jag har funderat en del kring den och är så förbaskad tacksam när jag ser statistiken över hur många besökare jag har trots att jag inte varit närvarande på tja si så där en två tre veckor - det är ju inte klokt. Kul. Tack. Rara fina ni som läser mina rader om allt och inget och allt där emellan.
 
 
De har hänt så mycket sedan sista att jag tänkte göra en kort presentation av mig (så att ni blir uppdaterade på vem jag är - ni kan ju ha glömt bort det ;-)) och sedan tänkte jag att ni steg för steg ska få lära känna mig lite bättre, tror att jag ska bjuda in i er i min egna lilla bubbla, vad som egentligen rör sig här inne i mitt liv, bakom soffor o ljusstakar o mat o prat.... ja vi får se... jag hoppas att ni är med mig i alla fall :)
 
 
Jag är alltså Tatjanis.
En andra klassens invandrare (som en klasskamrat en gång sa när hon egentligen
 menade andra generationen...)... med rötter från Balkan
Jag är ingenjör och fick alldeles innan semestern söka om mitt jobb, nu vet jag
att till de tre tjänsterna som det handlar om har 30 personer sökt...
Jag är mig själv, mamma, fru, bonus-tant och rätt så fyrkantig men med en mjuk insida.
Jag älskar vissa låtar så mycket att jag skulle kunna lyssa på dem oavbrutet i flera dagar...
Jag har en usel träningsperiod just nu och har därför gått upp så mycket att jag är snudd på att tangera all time high på vågen...
 
 
Ja, det här är jag och nu ska jag banne mig ut och fixa vår trädgård, ikväll ska här nämligen bli kalas!!
 
 

S E M E S T E R




LY C K A är ett berg av räkor från Smögen!

Vi är på västkusten, vi tillbringar en vecka i Lysekil tillsammans med bästa vänner och dagarna fylls av semestersaker. Barnskratt, skrik, smultron, båtturer, utflykter och tid tillsammans. Det är underbart.

Igår tog vi en tur till Smögen, kryssade mellan vattenpölar och satt i bilen när regnet vräkte ner... Njöt av långlunch o vackra färgglada båthus...

Köpte räkor i fiskaffären, från Smögen minsann men en å annan dansk räka kunde ha smugit med...

Idag fortsätter semester och ute skiner solen trots att SMHI lovade regn...