Kan det vara så att jag är långsam i starten med flit...?




 
Hej från köksbordet!
 
 
Jag hade som ambition att vara ute i god tid den här julen. Men här sitter jag nu med ögonen i kors och frågar Jocke en si så där hundra gånger om jag ska beställa än det ena än det andra. Den första frågan följs av ett 'tror du att vi får hem det i tid?' tätt följt av ett 'njae, jag tror att jag struntar i att beställa...' för att sedan börja övergå i ett 'men det vore ju så fint...' för att sedan börja om igen.
 
 
Så rubriken skulle lika gärna kunna vara 'Hej julkaos - härligt att ha dig här igen'. För hur mycket jag än gillar ordning och reda och framförhållning så känner jag att jul utan lite kaos med aningen för sena julaktiviteter och adventskalendrar inte blir jul på riktigt.
 
 
Här hemma har jag förresten fyllt huset med blommor, hyacinter, amaryllis och julstjärnor, några gamla, och säkert torra, kvistar färgad eukalyptus och en liten rumsgran. 
 
 
Jul, det blir fint det! 
 



Skumtomtar...


 
 
 
S K U M T O M T A R
 
 
Tänk att så mycket jul kan rymmas i något så litet som en skumtomte. Rosa och vita, sega, söta och alldeles underbara små rackare till tomtar som ju egentligen är alldeles för stora att ta i en bit men ändå helt perfekta. och som (i alla fall för mig) smakar så mycket jul!
 

 
 
 
 
Inez och jag är helt överens. Det är originalet som gäller och minst en kundvagn bör man fylla för att få en alldeles lagom mängd och dessutom blev det ett perfekt avbrott i ett pyssel som vi pausat till en annan dag.
 
 
Ibland behövs det inte så mycket,
ett pyssel, en paus och en kundvagn full med skumtomtar.
 
 
💕
 



Ett steg i riktning mot jul...

Te-adventskalender hittas här!
Bild från Te-adventskalendern


 
T E A D V E N T S K A L E N D E R
 
 
Nu kliar det i mina fingrar, jag känner det i hela kroppen, det pirrar, tankar fladdrar till och jag längtar med varje del, varje millimeter, varje atom av min kropp. Förberedelserna är i gång och vi närmare oss den än så länge med försiktiga steg. Men jag vet att vips går det i någon ultra-speed, så det gäller att vara redo, vara beredd. Denna underbara tid på året och vet ni i år är jag mer redo än någonsin tidigare.
 
 
Som jag längtar. Som jag planerar.
 
 
En underbar teadventskalender är beställd och jag tar sakta men säkert ännu ett steg närmare Jul.
 
 
 
 
 

Hej snöflingor...



 
 
 
Idag var jag med om alldeles underbar liten händelse.
Inget revolutionerande men ändå så otroligt mysigt.
 
 
Som vanligt var morgonens bestyr lika jobbigt som ett 400-meters lopp i OS (mannen min har förklarat att just 400 meter är den A B S O L U T jobbigaste grenen i friidrott, jag säger inte emot för vad vet jag om det?). När klockan ringer ska jag på något vis i alla fall ta mig ur sängen, göra mig lite i ordning, hitta kläder och byta dem ett par tre gånger... sedan väcka de små trollen, få upp dem,  försöka få på kläder på en liten ett-och-ett-halvåring som vrålar N E J mest hela tiden. Tänder ska borstas och tovor ska redas ut. Det ska göras Anna-flätor och sättas upp tofsar. Sedan det stora provet, att få på oss ytterkläder, mössor och vantar och ta oss över gräsmattan till Förskolan utan att återigen komma aningen för mycket i-sista-sekund till frukosten.
 
 
Sedan in med två tjejer, som inte vill direkt till frukost, utan som kanske vill ut och gunga eller leka följa John till den andra avdelningen där Storasysters kläder ska hängas upp... Sedan Puss och Hej och en genomsvettig mamma inser att ´bästa spånkan´ är missad och det är bara att andas, räkna till tio och vänta de 11 minuterna till nästa spårvagn dyker upp...
 
 
Men i alla fall, halvvägs till jobbet ser jag flingorna, stora som lovikavantar ramla ner från himlen. Ni vet ett sådant där mjukt härligt snöfall med stora mjuka flingor som göra alla ljud omkring en mjuka och dämpade. Sådana där flingor som gör att jag vill rota fram en pulka och springa till pulkabacken. Nu fick vi absolut inte så mycket snö i min lilla stad, men ni förstår känslan va?!
 
 
 Så när jag klev av spårvagnen kunde jag inte annat än le - länge leve V I N T E R N och
S N Ö F L I N G O R som ramlar ner i ett lyckligt virvlande.
 

Hej! Hallå! Jag känner mig lite ny här...


 
 
 
H E J ! H A L L Å !
 
 
 
Jag satt i min ensamhet och tittade igenom bilder och funderade på att framkalla en o annan bild. Som en liten viskning flög tanken att blogga hastigt genom mitt huvud. Det är ju en e v i g h e t  sedan sist och jag funderade en stund på att jag ju faktiskt har slutat med det här...
 
 
...eller har jag det?
 
 
Med nytt jobb, en föräldraledighet som är slut och en miljard tankar o projekt i mitt huvud så känns det snudd på som terapi nu när jag sitter framför datorn och skriver. Jag erkänner, bloggandet har varit saknat och jag är en smula glad att jag är tillbaka...
 
 
 

 
 
 
Så eftersom det är en stund sedan jag var här inne, så känns det OK att använda några  gamla bilder på en piffad säng, med fluffad Odd Molly kudde med det härliga budskapet att du är perfekt, för att du inte är just perfekt.
 
Nu ska den här operfekta bloggerskan anmäla en cykel stulen och sedan ta en bok under armen o lägga sig. I morgon är det upp med tuppen!
 
 
 
V I   S E S   S N A R T   I G E N
 
 


Vardag...


 
 
Jösses, redan måndag!
 
Tiden går så fort, helt åt skogen alldeles för fort. Jag tänker på att om en vecka kommer min vardag att se helt annorlunda ut, jag kommer så här dags att sitta på mitt nya jobb, träffa nya människor, lära mig nya saker och lösa problem som jag ännu inte känner till. Om en vecka. Ett nytt jobb som jag inte är bekant med, nya ansikten, nya korridorer, nya system, men ett jobb som kommer att bli bra för mig. Jag kan inte tänka mig annat... Men i en vecka till tänker jag fylla vardagen med tid tillsammans med två små tjejer, med utflykter, med pyssel, men bokläsande och jag tänker baske mig njuta av varje sekund.
 
 
Så veckans tema blir vardag, alltså alla de där dagarna som så lätt glöms bort och som ibland känns gråa, trista och lite som en transportsträcka till helgen. Men jag försöker vara lite 'Ernst' och tänka på att de där små ljuspunkterna i vardagen...att det är just de som gör skillnaden.
 

Grön...


 
 
G R Ö N
 
Någonstans har jag plockat upp att grönt är sådant man bör äta mer av. Att det gröna är bra för dig, för huvud och resten av kroppen, på en massa olika vis. Energi, vitaminer, antioxidanter och en massa annat. Jag hittade hur många olika varianter på gröna smoothies, men hur mycket jag än läst så är det så snudd på omöjligt att hitta en favo. Det är faktiskt snudd på omöjligt att läsa sig till en riktigt bra smoothie. Men nu, efter hur många olika försök med gröna ärtor, med avokado, med hallon och med cacao, har jag nu äntligen hittat min verkliga favorit. Alltså den är så god att jag svimmar lite och vet ni, här kommer receptet:
 
 
 
 

 
 
 
Japp, det här är min bästa gröna.
Det är ÄLSK på den, så prova gärna och berätta vad du tycker :)
 
 
 
Så, häng på och visa mig din tolkning av G R Ö N
Ha en fin vecka!
 
K R A M
 


Nya friska tag...

 
 
 
 
N Y A  T A G
 
 
Den senaste tiden har varit lite fylld av motgångar, inga stora sådana men tillräckligt många små för att det ska kännas motigt men nu när jag tänkte skriva ner någon av dem så kommer jag inte på en enda... är det inte märkligt så säg. Jag måste verkligen vara släkt med guldfisken...
 
Men i alla fall.
 
Jo jag har slarvat bort mannens dator. Jag har någon gång städat och fixat och plockat i ordning, bara för att märka att vi nu absolut inte kan hitta datorn. Man kan ju bli galen för mindre... Så om det finns någon SAIDA där ute, hjälp mig är du snäll.
 
Sedan har vi det där med att börja jobba. Om tre veckor sitter jag där på kontoret på Trädgårdsgatan. Så otroligt märkligt det känns. Jösses. Bra och inte bra och halvbra och bra igen, på en och samma gång. Det är klart att jag vet att allt kommer att bli bra, men den där känslan av att avsluta föräldraledigheten - märklig och att börja på ett helt nytt ställe, att inte komma tillbaka till de där välkända ansiktena och arbetsuppgifterna...
 
 
Dessutom har jag funderat en hel del på vad jag vill. Vem jag är. Vad som är viktigt för mig. Vilka jag vill ha omkring mig och varför det egentligen är på det ena eller andra viset. Är det en 40-årskris eller är det också knutet till förändringarna omkring mig? Jag vet inte, men det känns i alla fall skönt att fundera lite, att ta lite ansvar och ta lite kontroll över vad som händer i ens liv.
 
 
Till sist - förkylningar - vad är de egenligen bra för? och varför måste det göra så ont i örat när jag måste snyta mig? Suck. Men jag har laddat kylen med ingefära och citron och hoppas att mina super-smoothies ska göra susen. Skam den som ger sig! 
 
 
Så nu är jag tillbaka, på söndag fortsätter bloggutmaningen och jag hoppas att du vill vara med.
 
 
Ha en fin tisdag!
 
K R A M
 


Triss i tavlor...



 
 
B L O G G U T M A N I N G - T R I S S
 
 
 
Jag har lite glömt bort bloggen, det har varit så mycket de senaste dagarna och jag har tänkt att dela med mig, men tjaa så blev det inte. Och vips så blir det söndag och jag har en utmaning att ta hand om och så här i elfte timmen dyker veckans tema upp. T R I S S! Så visa mig en triss, en triss som du själv bestämmer och väljer. Triss i blommor, triss i bilder, triss i böcker.
 
 



 
 
Min triss blev i alla fall tre fina tavlor, som också är tre fina resor och tre underbara städer. För vilka resor, i New York såg jag Rangers möta Washington i en galen hockeymatch där en i publiken började kasta popcorn på en annan, i Paris gick jag med helt nya skor och det slutade med att jag till slut gick barfota och i London såg vi den alldeles underbara Les Miserables för första gången... Det känns bra att de hänger där bakom köksbordet, det måste jag säga...
 

 
 
Så en triss i bilder alltså, nu tar jag kväll och laddar för en ny vecka!
 
 
K R A M
 
 


En första...






Det här är det första inlägget i Bloggutmaningen i år. En först blir också temat på utmaningen och ett tema som man kan tolka och få in precis vad man vill egentligen. En första morgonpromenad, en första fika, en första tulpan. Min tolkning blir att tända lite rökelse, det är en första gång för mig och inget jag gjort tidigare. Men det var nämligen så att jag här om dagen, fick en laddning med hållare och pinnar, av min mamma som hon och min bror köpte för många år sedan och som hon inte tänt.
 
 
Men nu brinner de här hemma och sprider avkopplande doft och påminner om en bror som älskade det lugna, mjuka och varma. Som levde i nuet och som var rädd om sig själv. Så jag tänder en pinne till och tar några minuter att minnas någon saknad och älskad.
 
Och det bästa är att jag med en gång känner mig så mycket gladare.