Fånga ögonblicken...



S O M M A R


Det är varmt. Det är skönt. Det är sommar. 

Igår tog jag mina små tjejer, köpte nya badkläder till den större och sedan åkte vi till landet, till mormor och morfar. Inez och jag tog en tur ner till badstranden, puffar på och sedan simma, simma, simma och simma... Hon älskar vattnet. Fullkomligt njuter av att ligga och flyta på vattenytan, ta simtag med armarna och sprattla med benen...


Morfar kom ner en stund och det syns nog på bilden, att de gillar vatten och att de gillar varandra. Min pappa och min dotter. Inez skrattade och skrek av lycka när de simmade runt stenen i vattnet, när de simmade mot olika spännande mål som ett grönt löv, en kotte eller när de tävlade om vem som kunde komma först till stenen... den här bilden och den här stunden går rakt in i hjärtat på mig.


Det handlar visst om att fånga dagen...


Må gott i sommarvärmen!
 


En pixibok, en skrivbok och ett hallonfält...


 
 
På frågan om vad hon ville ge mig i födelsedagspresent svarade Inez: 'en pixibok, en skrivbok och ett hallonfält'. Inte illa. Jag fick en Pixibok (som vi läst ett par tre hundra gånger redan) och en fin skrivbok med tygklädda pärmar och tjocka ark uti. Hallonfältet finns i minnet och kommer för alltid att vara ett av de allra finaste minnen jag har. Älskade unge!
 
 
H A L L O N F Ä L T - vem skulle inte vilja ge eller få ett sådant?!
 

 
 
Frukostbrickan på födelsedagen, inte så noga vad som serveras till frukost, en kopp te blir bra - bara det är blommor med. Så i år ger jag frukostbrickan högsta betyg, buketten med blommor från trädgården var enkel och ljuvlig!
 
 
 
 
 
Idag lovas det sol, så vi hänger på baksidan och fixar till den, jag ska träffa en arbetsgivare och klura ut hur framtiden ska se ut och däremellan blir det glass och tillsammanstid. En helt vanlig härlig onsdag!
 
 


Med doft av jasmin...


Litet DIY-projket - vas/ljushållare av en gammal glasburk, lite hamapärlor på snöre runt den och så ett litet snöre att hänga upp i - klart. Jag hängde upp den i redskapslisten som sitter i köket. Tanken är att de ska flytta ut i trädgården vart efter...
 
 
A R B E T E  P Å G Å R
 
 
När katten är borta dansar råttorna på bordet. Jocke är iväg med jobbet, Inez ville åka till mormor och morfar och Jill sover efter besök hos BVC och vaccination... Jag fortsätter med att spackla väggar i sovrummet... det tar sin lilla tid, men oj så skönt att fixa själv. Känner mig stolt som en tupp och kan knappt vänta tills det blir klart... Det där med att arbeta med kroppen är allt terapi för mig!
 



Under tiden det tar för spackel att torka tar jag in lite blommor från trädgården. Jasminen blommar för fullt och doftat underbart, så jag passade på att pynta sovrummet mitt i all kaoset som råder.
 


Vas/burk från DAY Home - finns nu på rea här!
 
 
Fina glasburken, fotot på mormor och lampa gifter sig finfint med gipsskivorna bakom sänggaveln! Ja hujeda mej - men snart är det spacklat och slipat och spacklat och slipat och målat och klart.
 

 
 
 
H A P P Y  T I S D A G!
 

 


Lilla snigel...


 
 
Borta bra, men hemma bäst!
 
 
Jo vi har varit iväg en sväng. Lite mer än en vecka har vi tillbringat i Värmland, med ett kortare avbrott för Dalarna, och varit lediga och tillsammans. Vi har firat midsommar och kramat om dem vi gillar men inte träffar så ofta, haft korvgrillning, gått tipspromenad, spelat brännboll, badat (!!!) och målat om sovrum.
 
 
Vi har varit på ett alldeles underbart ställe dit internet inte når... typ så.
 
Det finns några ställen i huset där man kan ställa sin mobil och få en liten koppling till omvärlden, lagom att kunna  spela ett drag i Wordfeud eller få iväg ett mail... men inte så mycket mer... skönt det med!
 

 
 
När vi satt i bilen, jag inknölad mellan två bilbarnstolar i baksäget, på väg upp till stugan plingade det till i min mobil. Ett meddelande...
 
"Hej Tanja! Både jag och min man (!) följer din blogg och har mycket glädje av dina fina bilder och texter. Grattis och lycka till med nya jobbet!"
 
 
Det var ett litet meddelande, några få rader, men med så mycket energi! Jag blev så glad. Det är klart att den här bloggen mest är min dagbok över lite ditt och datt och ett sett att hålla fotandet vid liv, men visst blev jag smickrad. Glad och smickrad. För hur eller hur, så är det inte självklart att man slår sig för bröstet och ropar att jag bloggar minsann, jag skriver små texter om små saker som nya koppar, en blomma eller något annat som i jämförelese med mycket mest är yta och oviktigheter. Jag kan göra ett helt inlägg om ett doftljus eller en ny ljuslykta eller ännu värre, ett par skor jag unnat mig. Små saker, men små saker som jag tycker om. Jag delar med mig av det vardagliga, som en fikastund eller en promenad och vilka tankar som far genom mitt huvud just för tillfället. Så - Nej, jag skyltar inte med att jag bloggar, jag håller det lite för mig själv... och blir alldeles varm i hjära o kropp över ett meddelande om att någon annan uppskattar det jag gör...
 
 
Tack Monica!
 
 

 
 
Men nu är vi alltså hemma igen och blev med husdjur bara genom att ta en titt på altanen. Inez studsade in till oss efter en snabb tur i trädgården, alldeles överlycklig över att vi minsann hade sniglad! Två stycken! som sedan visade sig vara tre och som underhöll oss i näst intill en timme... kanske hela kvarteret om jag tänker efter, för ingen kan ha ungått Inez glädjetjut när den ena snigeln kröp över den andra. Eller när de kröp över kanten utan att trilla ner...
 
 
Vi har husdjur, om så bara för en kväll, och lyckan är total!
 


Födelsedag...


 
 
F Ö D E L S E D A G
 
 
Idag har det varit min dag hela dagen. Det har varit ett firande från morgon till kväll, med sovmorgon, men paket, med turer till returpunkten och med spackling av "garderobssmatter". Det har varit tillsammanstid med familjen och mor & far på besök.
 
 
En underbar födelsedag.
 

 
 
Men en av de absolut bästa sakerna idag, var ändå när det försiktigt knackades på vår dörr. Därute stod min bonus-kille och hans mamma med ett alldeles, alldeles underbart paket. Ett paket som han hade valt till mig, på en allt annat än jämn födelsedag, för att han ville det och för att jag tror att han gillar mig en smula. Det är stort och det rör mitt hjärta på ett sätt som inte går att beskriva... Han, ivrig att visa mig presenteten, visa de underbar askarna som fanns i filtpåsen, låta mig öppna askarna som var fyllda med marsipan-choklad och underbara teer...
 
 
Så vi satt här tillsammans, en mormor, en morfar, några mammor, några barn, någon gift, någon sambo och något ex. Fikade, skrattade och umgicks. Som om det inte fanns något annat, som att det är så här det var tänkt att vara. Det självklara som egentligen för många, alldeles för många, är det svåra. Så idag är jag glad. Glad att vi satt här och att vi vågade släppa in det som inte är så självklart.
 



 
 
 
Jag känner mig lycklig - KORT & GOTT!


Nya äventyr...

 
 
 
Lika underbart som en att bli bjuden på jordgubbar - lika underbart är det att ha fått nytt jobb (!??)... Nytt vadå? Jobb? Jo så är det, ett erbjudande om ett nytt jobb fick jag minsann igår. Nytt jobb, smakar på orden och har lite svårt att ta in dem. Vadå jobb? Vadå nytt? Det känns så overkligt och verkligt på en och samma gång, för jag är ju hemma med en liten och vill vara det länge. Och jag är ju arbetslös och vill inte vara det ens en kort stund. Så nu måste jag alltså fundera på hur länge jag vill vara hemma och komma överens med några som så klart vill att jag börjar så tidigt som möjligt men som samtidigt förstår att jag så klart vill vara hemma...
 
 
Nytt jobb - jo jag tackar!!

Gå på intervju...


 
 
 
Jo idag var det dax för intervju minsann.
 
Tjihoo. Det började lite si så där med att barnvakten, tillika mormor till Jillis, kom aningen senare än jag kanske hade tänkt. Hon kom in här i huset kvart i nio när min intervju började kl nio och jag var i full färd med att turbo-amma för att Jill skulle vara nöjd och glad den stunden som jag skulle vara borta ... Som tur var så hade jag redan igår bestämt mig för vad jag skulle ha på mig och jag hade redan tidigare på morgonen lagt märke till att det var Inez som målade mina naglar igår, så snabbt som attan fick jag på mig rätt kläder och bort nagellacket på tårna och tånaglarna... Kände mig på G...
 
 
...och jag hann i tid. Tror inte att de märkte att jag hade en puls på miljoner slag i minuten...
 
 
Efter ett lååångt samtal med två trevliga typer på Norrköpings Kommun, så gick jag tillbaka till bilen och andades ut. Jag var genomsvett. Trött var bara förnamnet. Tänk att en intervju är en sådan urladdning, att det kan kännas som ett mindre träningspass...?!
 
 
 
Nu har jag gjort vad jag kunnat, nu ligger bollen hos någon annan.
 
 
 

 
 
Men idag fick jag höra en lite annorlunda historia. En kille som sökte ett jobb som var som klippt o skuret för karln. Helt perfekt men något hände och han fick inte ens komma på intervju. Högst märkligt tyckte han och ringde upp dem som höll i rekryteringen för att fråga hur i hela friden det kunde bli så. Han var ju trots allt som klippr och skuren för jobbet. Så jo, visst, de kunde väl ta med honom ändå då och han fick komma på intervju...
 
Hur det gick sedan? Jo, han fick jobbet.
 
 
Så man ska nog inte ge upp i första taget :)
 
 
 
å så ett litet TACK!
Till alla er som skrivit rara kommentar på inlägget igår, både här, FB och på sms.
Ni rockar min värld!

 


Ta mig tillbaka...



 
 

 
Darins låt spelar på mobilen. Den ligger alldeles bredvid datorn. Jag lyssnar, sjunger med, tänker och tar mig in i det något mörkare inom mig. Min sorg. Jag tar mig till minnen som är avlägsna. Lika avlägsna som om de kommer från ett helt annat liv. Från en tid som glidit mig ur händerna, som försvann mot min vilja. Livet när det var på riktigt, när en bror bodde på andra sidan Atlanten, när jag på min födelesedag fick samtal om flygplatser som skulle köpas, när mailen dök upp titt som tätt med kloka ord och värme och när jag visste att han fanns där borta, där borta i värmen bland palmer, sandstränder och vägar med lika många filer som min ena hand har fingrar.
 
 
 
Jag har insett att det inte alltid är enkelt att sörja, att sorgen inte alltid finns där, att den går att trycka undan och glömma. Det är nog vad jag gör mest hela tiden, jag förtränger det. Den tillhör inte mig, är inte en del av mig och jag vet att det är det absolut dummaste jag kan göra. Jag vet det, men jag kan inte hantera det på något annat vis...
 
 
Men ikväll plockar jag fram den.
 
 
Jag har en bror som inte finns längre
och i mina tankar funderar jag på om jag fortfarande är en lillasyster?
 
 

Koka rabarbersaft...


 
 
 
R A B A R B E R S A F T
 
 
Jo jag gav mig på att koka saft. Inez och jag hjälptes åt att bära in rabarbern även om Inez envisades med att bära det själv. Kan själv. Sedan fyllde jag en kastrull, en 5-liters med rabarberbitar och hällde i liiite liiiite vatten och satte igång. Visst, det kokade över ett par, tre gånger och så såg det ut som en katastrof här hemma så det var flera gången jag undrade vad det egentligen var jag höll på med... till och med Inez tvekade en smula och med höjt finger sa hon 'mamma, du får själv torka i ordning det här, OKEJ?!'... men till slut blev det saft!
 
 
 
 
 
Det blev inte så mycket saft, men tillräckligt att hälla upp på flaska och ha i kylen. Misstänker att de kommande dagarnas solchanser kommer ta slut på saften, för vet ni - den blev rätt så god också!
 
 
Här hittade jag receptet som jag följde på ett ungefär :)
 
 

 
 
 
Min dag fortsätter med lite allt möjligt och sedan besök hos ögondoktorn. Har ju ett litet problem med mitt vänsteröga som gör så in i Norden ont när/om jag vaknar på nätterna. Så ont att jag inte kan öppna det utan får vänta med stängt öga tills det går över och så håller det på, ibland ett par gånger om natten, ibland en gång och ibland ingen gång... Märkligt, men nu ska det i alla fall undersökas.
 
 
Så, H A P P Y T I S D A G till er, vad ni nu hittar på!
 

 


Byggarbetsplats och pioner...





Framsidan är en mindre brädgård för tillfället, baksidan är okuperat av flitiga hantverkare som ska ordna till vår balkong och putsa fasaden och jag planterar mina pioner i kruka tills dess att vår trädgård på baksidan är tillgänglig igen.
En helt vanlig måndag...




 
 
 
 ...och det händer roliga saker minsann.
 
 
Just när jag som bäst tryckte ner mina pioner i krukan kommer det inifrån mig, en äldre man och säger 'det är inte här det är fotvård' (det är i radhuslängan före oss som en dam har en liten fotvårdsmottagning i källaren...) för att sedan ta tag i trappräcket och på ostadiga ben ta sig nerför våra två ynkliga trappsteg. Det är ju inte varje dag någon som knappt kan gå smyger in i ens hus, hinner vända och komma ut igen bara sådär liksom...  utan att jag märkte något förrän han började prata... jag är visst inne i min lilla bubbla eller för tillfället van vid att det är ett gäng hantverkare här hemma som kommer och går lite som de vill...
 


 
 
 
Men så här ser det alltså ut - byggmaskiner och pioner på en helt vanlig måndag. 
 
 
En måndag som har börjat bra, Snickarna är snart klara med bygget i sovrummet, färg är bestämd till putsen, tid hos ögonkliniken är ombokad och jag ska minsann på en jobbintervju på onsdag. 
 
 
 


Fotoutmaning vänner emellan - Det blommar...




 
F O T O U T M A N I N G  V Ä N N E R  E M E L L A N
 
 
'Det blommar'
 
 
Nja inte riktigt, men jag tror allt att det kommer att göra det och det är inte illa. För något år sedan fick jag ett frökort av Suz... Ett finfint kort med ett band som det fanns frö i, som skulle blötläggas, planteras och sedan ge ett fång med blomster.
 
 
Jag hade glömt bort  att jag hade det.
 
 
Men för några veckor sedan dök det upp och det var ett alldeles perfekt pyssel för mig och Inez. Riktigt spännande. Och eftersom jag hörde att just plantering tränar barns tålamod, så insåg jag snabbt att detta kan minsann bli en win-win situation för oss båda :)
 
 

 
 
 
OK. Det blommar inte riktigt än.. men klart och tydligt ser man i alla fall att det kommer upp något som kan komma att blomma om inte allt för lång stund. Inez och jag är pepp, kollar in om det kommer upp några nya grönisar ur jorden eller om de som är uppe har blivit blommor...
 
 
Något som snart blommar blir mitt bidrag till dagens utmaning. För att se flera bidrag så klickar ni här och här!
 
 
 
Vill ni köpa frökort, så hittar ni dem på Vardagssakers Blog-Shop, här!