14 apr 2014

Äntligen måndag!?

 
 
Här om dagen kom jag på det!
 
Måndagar, ja alla dagar blir bra mycket roligare med fina saker runt omkring sig. Så jag slog till på ett par örhängen a la modell större och med färg. Kändes underbart och lyxigt!
 
Så det är dagens må-bra-tips! Örhängen! Stora! Färg!
 
 
Sedan fastnade jag också för en blomma. I en av de små butikerna i vår stad fann jag en liten vit St Paulia... det kanske låter som en tråkig blomma, men oj så fin det var. Den kastade mig direkt tillbaka till när jag var en liten tjeja, lägenheten i Hageby, tredje våningen och på besök hos vår underbara granne - Tant Lisa. Där fanns de - St Paulierna, i fina små krukor som stod på virkade dukar på fönsterbrädet i köket.... Det är inte mycket mer jag minns egentligen, förutom ett änglaspel, bridgeblandning i en skål, porslinsmuggen med lock jag fick... Men det jag minns mest det är all den värme hon gav...
 
 
Tänk vad en liten blomma kan göra.
 
 
Nästa onsdag är det dax för bloggutmaning igen. Jag hoppas att ni är med och för att förirra er en smula igen så tar vi det på onsdagen... Blir ju toppen! & temat, ja det får minsann Jennicas Rosa Liv välja och bestämma. Så jag återkommer med det snart!
 
 
Må gott!!

Örhängen från Ur & Penn (varför heter det egentligen så, finns väl ingen som köper pennor där?!!), Blus är från Lindex o en av dem som Ms Hudson valt o så min alldeles fantastiska scarf a la Marlene Birger...

 

12 apr 2014

Glömma bort sin egna bloggutmaning - skäms!


Franks nougat är en absolut favorit!!


Ja det är inte utan att jag skäms - glömma bort sin egna utmaning...
 
Temat är mjukt och ja här hemma är det en mjuk lördag. Jag njuter av mjuk, halvseg fransk nougat och dricket te utan te. Ja visst är det lustigt, men teet som jag köpte innehåller inget te, bara kryddorna kanel, ingefära, kardemumma och någon mer som jag inte kommer på nu. Det är alldeles sagolikt!
 
Så så tänker jag fortsätta lördagen - mjukt, med tid till familjen, trädgården och mig själv.
 
 
Jag hoppas att din lördag blir underbar!


Te utan te - bara rena kryddor.



10 apr 2014

Fabriken är tillbaka!!! Woohoooo!

Träsäng, utdragsbar från 1800-talet.... bild Lauritz


Fabriken är tillbaka! Efterlängtade och saknade fabriken. Detta ställe proppat med kreativitet, inspiration och glädje. Nu är den minsann öppen igen! Det känns lika härligt, pirrigt som när favoritglasstället öppnar för sommarsäsongen... eller när det är dax att ta på sig vårskorna, ni vet när man kan ha conversen inte bara för att utan för att det är alldeles lagom varmt... Något efterlängtat är tillbaka - välkommen!!
 
 
Mitt bidrag denna veckan blir sängen som är på väg hem till oss... Inez finfina (hoppas jag) säng, "fyndad" på auktion. Jag längtar mig galen till dess att den är på plats en trappa upp i huset. I lilltjejens rum där den ska fyllas med härliga sängkläder, kuddar, filtar och ett ohälsosamt antal gossedjur.
 
 
Kärlek.
 
 
För mer inspiration - kika in på Fabriken!

6 apr 2014

En plan...

Foton på väggen är från vår bröllopsresa, en underbar resa till Paris - stolen är en liten obetydlig
sak som jag föll pladask för när jag såg den...
 
 
Dagarna går... och just nu är de många mellan inläggen. och de är fina. Alldeles ljusgröna, med solglimtar här och där, med knoppar, men promenader och med energi.
 
Just nu väntar jag på att grannens magnoliaträd ska visa sig från sin alldeles ljuvliga blommande sida. Det är nära nu. Väldigt nära.
 
Å jag har en plan, det är ju på tiden att det är utmaning igen... Så jag har en plan att kicka igång det igen. De har ju varit på onsdagarna tidigare, men jag chockar och slänger in den till helgen. Till lördag närmare bestämt och temat för denna rundan blir....
 
trumvirvel...
 
 
 
Temat blir mjukt.
 
 
Hoppas att vi ses på lördag - till dess ha en fin vecka!
 
 

26 mar 2014

Energi!




Energi...
 
 
Nu är den tillbaka. En smula i alla fall. Det är väl lustigt det där, hur energin kan rinna rakt igenom en. Men nu har jag bunkrat och fyllt på och hämtat in. Ginst, tror jag bestämt att den heter. Busken som lever sitt egna liv i vår trädgård, men grenar som sträcker sig åt alla håll den inte ska. Yrvädret.
 
Men på köksbordet där är den magisk. Fyller hela rummet med energi. Och de spretiga, kala kvistarna är snart historia... sakta men säkert vaknar den upp, tinas upp, fylls med energi och knopparna slår sakta ut... ljusgrönt och solgult.
 
 
Energi.
 
 
Ladda upp ditt bidrag & sprid lite energi!
 
 
Kram!

24 mar 2014

Looong time no seeee!

Gofika! Mazarin o te i ny favo-mugg från HM home.

 
Jo då jag är tillbaka, eller i alla fall här igen!
Vårsolen har fyllt mig med energi och japp, jag vaknar och kommer tillbaka.
Känner att jag är på gång!
 
 
Så vad säger ni om att köra utmaning på onsdag?
Tema? Hmmm... med så kort varsel måste det nog vara något enkelt....
 
vad sägs om energi?!
 
 
Japp så får det nog bli, på onsdag är det dax - fotoutmaning igen och temat är energi!
 
 
 
Ha en fin måndag så ses vi snart igen!
 
 
KRAM

27 feb 2014

Det ger mig hopp...

 
 
 
Så började en kommentar på mitt inlägg jag skrev för ett tag sedan.
Ett inlägg som handlade om ett liv fyllt med svartsjuka och elände och allt annat än hälsosamma saker. Kommentaren har följt med mig sedan jag läste den...

 
I sin helhet stod det:
Det ger mig hopp om framtiden <3
 
 
Det finns saker som jag verkligen skulle vilja engarea mig i, sådant som jag inte vill att någon annan någonsin ska vara med om - svartsjuka är en av dem.


Jag skulle vilja sudda bort det.
Jag skulle vilja hjälpa alla dessa svartsjuka människor,
men mest vill jag hjälpa alla de som förminskas, förändras och bryts ner.
Skulle jag kunna skulle jag komma på en mirakelmetod.



För mig var det ständig samma sak, det handlade om vilka jag tillbringade min tid med. På jobbet, i lunchrummet, på lunchen, på stan, på festen, på resan, på väg till jobbet, på väg från jobbet, på väg till affären. Det var ett ständigt utfrågande och sällan frågan "Hade du kul?".


Om jag åkte bort på en tjänsteresa så fick jag frågan om hur personer såg ut och vilka som var med. Jag fick ringa, smsa och prata om samma saker gång på gång på gång. Jag minns särskilt en resa till Umeå. Jag var rätt ny på jobbet, ville vara med på riktiga uppgifter och vara en del i något som fungerade och jag jobbade tillsammans med en gammal gubbe :) en kul, morgonpigg och arbetsnarkomanliknande man som hade energi att jobba dygnet runt och alla dagar i veckan. Vi åkte till Umeå. Skulle installera ny arbetsbord på en flygplats. Det skulle bli långa dagar och sena kvällar (jag fattade inte att det skulle bli frukost kl07:00 och jobb till efter midnatt).


Jag tror att jag fick 20 sms om dagen den helgen och jag minns att när jag kom till hotellrummet en av kvällarna så hade jag ett gäng missade samtal och ett jobbigt samtal att ta. Jag höll på i en timme och förklarade hur dagen hade varit. Att mobilen inte fick vara på överallt på en flygplats, att jag försökte vara med och lära mig något, att jag inte pippade med någon annan. Det var ett krig över telefonen, en kamp. Jag förlorade alltid.


Näst intill utmattad somnade jag till slut på ett hotellrum.


Att jag hade fixat ett blombud till fredagen när jag var borta noterades nog aldigt riktigt. Inte heller lappen på sängbordet och det var några fler lappar men jag minns inte var. Hur som helst de där små gesterna av kärlek, nej de var aldrig tillräckliga.


Mitt råd blir - vart går din gräns?
 Vad accepterar du? Ingen annan att ta hänsyn till bara dig själv.
Vad är ok att säga till sig och vad accepterar du att andra gör mot dig.


Stick du dumma Svartsjuka - du är inte välkommen här!
 

26 feb 2014

I mitt hjärta!

 
 
 
I mitt hjärta finns plats för så mycket. Det finns kärlek, minnen, vänner, familj, platser, sår, skavanker och allt i en salig härlig röra! Det är där jag tror att livet hamnar, i ens hjärta. Det är värme, smärta, lycka, glädje och det är varje dag och alla minuter. Tillsammans.
 
 
I mitt hjärta finns en plats på jorden som jag älskar och som är en så stor del av mig att jag faktiskt själv inte kan greppa det. Istrien. Kroatien. Min mammas rötter, mina rötter.
 
 
Det är här solen har bränt mig, det är här jag vuxit upp, ett år i taget eller rättare sagt ett sommarlov i taget. Här, bland vindruvsrankor, stenhus och gamla. Bland släkt, vänner och kriget som härjade. Det är här min mormor stekt pannkakor i 35 gradig värme, det är här vi matar hönsen med torr majs som vi rycker från majskolven och det är här jag blev stångad av en kossa. Det är här jag har plockat potatis, bönor och kört traktor. Det känns som att det är här allt någon gång har hänt.
 
Å jag älskar det.
 
Jag älskar den slingringa vägen upp för kullen där vår hemby finns. Jag älskar raksträckan nere på slätten lika mycket. Jag älskar den gamla skolan som vi viskat bakom. Jag älskar den trånga gränden mellan min kusin hus och grannens stall. Jag älskar gräsfältet nedanför byn, på platån, där mormor gick ner o satte sig vid det lilla trädet och kunde blicka ut över hela slätten...
 
Jag. Älskar. Tupljak. Istrien.
 
 
I mitt hjärta där finns allt detta!








23 feb 2014

Veckans bloggutmaning - I mitt hjärta!

 
 
 
Minns ni bloggutmaningen med röstning?
 
Den här veckan är det dax igen och temat den här gången är valt av Hannis som vann förra utmaningen och temat är
 
I mitt hjärta!
 
 
Så jag passar på att visa en bild på någon jag hållet kär!
 
 
Från morgonen, när vi skulle ner och mata änderna men stannade till vid en lekpark... Det var en rutschkana som lockade, men det var nog lergeggamojapölen som fick högsa betyg.
 
 
Barn, så bra på att stanna upp och ta till vara på stunden.
 
 
Psst... Vill du vara med i bloggutmaningen, så är det enkelt, ladda upp ditt bidrag, lägg upp utmaningens logga på din blogg och länka hit! Klart & välkommen!

20 feb 2014

Mina foton och tankar kring dem.

 
 
 
Jag fick en fråga om hur jag gör när jag fotar, om jag har en plan eller om jag knäpper och knäpper och knäpper. Jag tror att det är en kombination.Vissa dagar hittar jag bilder överallt och andra dagar komponerar jag bilder i mitt huvud som jag bara måsta få till. Resultatet varierar. Kraftigt.
 
 
Men det jag alltid gör är att ta många bilder. Det tillsammans med att jag redigerar dem lite på känn gör väl att resultatet blir ok på slutet. Mitt favoritverktyg än nog ändå att beskära bilden... Just att beskära och vrida till gör att den där känslan som man vill att bilden ska ge kommer fram.
 
 
 
Alltså ibland. Inte alltid.
 
 
 
Bilderna här är tagna med mobben. För det är allt för ofta som kameran är på ett annat ställe än det jag skulle behöva den att vara på. Det är typiskt mig och jag får helt enkelt anpassa mig till situationen. Det har jag lärt mig efter alla år tillsammans med mig själv!
 
 
 
Jag tog en fika efter ett besök i Malmö där jag i några timmar fördrev tiden med ett gäng trevliga ryssar (nej det bidde ingen vodka). Det blev Starbucks på Centralstationen. Det visste jag redan när jag åkte ner att jag skulle göra. Jag tog en fika på ett ställe som är så hårt förknippad med en älskad och saknad att jag nästan kunde ta på känslorna.
 
 
Det slutade med att jag köpte en present jag aldrig kommer kunna ge, att jag mumlade ja..eh...ja... jo.. till tjejen som jobbade på Pocket Shop när jag köpte en bok och att jag med någon tår eller två i ögonen skrev en inledning till en bok i en kupé någonstans mellan Malmö och Lund.
 
 

Starbucks Malmö Centralstation