Det ger mig hopp...

 

 

 

Så började en kommentar på mitt inlägg jag skrev för ett tag sedan.

Ett inlägg som handlade om ett liv fyllt med svartsjuka och elände och allt annat än hälsosamma saker. Kommentaren har följt med mig sedan jag läste den...

 

I sin helhet stod det:

Det ger mig hopp om framtiden <3

 

 

Det finns saker som jag verkligen skulle vilja engarea mig i, sådant som jag inte vill att någon annan någonsin ska vara med om - svartsjuka är en av dem.


Jag skulle vilja sudda bort det.
Jag skulle vilja hjälpa alla dessa svartsjuka människor,
men mest vill jag hjälpa alla de som förminskas, förändras och bryts ner.
Skulle jag kunna skulle jag komma på en mirakelmetod.



För mig var det ständig samma sak, det handlade om vilka jag tillbringade min tid med. På jobbet, i lunchrummet, på lunchen, på stan, på festen, på resan, på väg till jobbet, på väg från jobbet, på väg till affären. Det var ett ständigt utfrågande och sällan frågan "Hade du kul?".


Om jag åkte bort på en tjänsteresa så fick jag frågan om hur personer såg ut och vilka som var med. Jag fick ringa, smsa och prata om samma saker gång på gång på gång. Jag minns särskilt en resa till Umeå. Jag var rätt ny på jobbet, ville vara med på riktiga uppgifter och vara en del i något som fungerade och jag jobbade tillsammans med en gammal gubbe :) en kul, morgonpigg och arbetsnarkomanliknande man som hade energi att jobba dygnet runt och alla dagar i veckan. Vi åkte till Umeå. Skulle installera ny arbetsbord på en flygplats. Det skulle bli långa dagar och sena kvällar (jag fattade inte att det skulle bli frukost kl07:00 och jobb till efter midnatt).


Jag tror att jag fick 20 sms om dagen den helgen och jag minns att när jag kom till hotellrummet en av kvällarna så hade jag ett gäng missade samtal och ett jobbigt samtal att ta. Jag höll på i en timme och förklarade hur dagen hade varit. Att mobilen inte fick vara på överallt på en flygplats, att jag försökte vara med och lära mig något, att jag inte pippade med någon annan. Det var ett krig över telefonen, en kamp. Jag förlorade alltid.


Näst intill utmattad somnade jag till slut på ett hotellrum.


Att jag hade fixat ett blombud till fredagen när jag var borta noterades nog aldigt riktigt. Inte heller lappen på sängbordet och det var några fler lappar men jag minns inte var. Hur som helst de där små gesterna av kärlek, nej de var aldrig tillräckliga.


Mitt råd blir - vart går din gräns?
 Vad accepterar du? Ingen annan att ta hänsyn till bara dig själv.
Vad är ok att säga till sig och vad accepterar du att andra gör mot dig.


Stick du dumma Svartsjuka - du är inte välkommen här!
 

I mitt hjärta!

 

 

 

I mitt hjärta finns plats för så mycket. Det finns kärlek, minnen, vänner, familj, platser, sår, skavanker och allt i en salig härlig röra! Det är där jag tror att livet hamnar, i ens hjärta. Det är värme, smärta, lycka, glädje och det är varje dag och alla minuter. Tillsammans.

 

 

I mitt hjärta finns en plats på jorden som jag älskar och som är en så stor del av mig att jag faktiskt själv inte kan greppa det. Istrien. Kroatien. Min mammas rötter, mina rötter.

 

 

Det är här solen har bränt mig, det är här jag vuxit upp, ett år i taget eller rättare sagt ett sommarlov i taget. Här, bland vindruvsrankor, stenhus och gamla. Bland släkt, vänner och kriget som härjade. Det är här min mormor stekt pannkakor i 35 gradig värme, det är här vi matar hönsen med torr majs som vi rycker från majskolven och det är här jag blev stångad av en kossa. Det är här jag har plockat potatis, bönor och kört traktor. Det känns som att det är här allt någon gång har hänt.

 

Å jag älskar det.

 

Jag älskar den slingringa vägen upp för kullen där vår hemby finns. Jag älskar raksträckan nere på slätten lika mycket. Jag älskar den gamla skolan som vi viskat bakom. Jag älskar den trånga gränden mellan min kusin hus och grannens stall. Jag älskar gräsfältet nedanför byn, på platån, där mormor gick ner o satte sig vid det lilla trädet och kunde blicka ut över hela slätten...

 

Jag. Älskar. Tupljak. Istrien.

 

 

I mitt hjärta där finns allt detta!

An InLinkz Link-up

Veckans bloggutmaning - I mitt hjärta!

 

 

 

Minns ni bloggutmaningen med röstning?

 

Den här veckan är det dax igen och temat den här gången är valt av Hannis som vann förra utmaningen och temat är

 

I mitt hjärta!

 

 

Så jag passar på att visa en bild på någon jag hållet kär!

 

 

Från morgonen, när vi skulle ner och mata änderna men stannade till vid en lekpark... Det var en rutschkana som lockade, men det var nog lergeggamojapölen som fick högsa betyg.

 

 

Barn, så bra på att stanna upp och ta till vara på stunden.

 

 

Psst... Vill du vara med i bloggutmaningen, så är det enkelt, ladda upp ditt bidrag, lägg upp utmaningens logga på din blogg och länka hit! Klart & välkommen!

Mina foton och tankar kring dem.

 

 

 

Jag fick en fråga om hur jag gör när jag fotar, om jag har en plan eller om jag knäpper och knäpper och knäpper. Jag tror att det är en kombination.Vissa dagar hittar jag bilder överallt och andra dagar komponerar jag bilder i mitt huvud som jag bara måsta få till. Resultatet varierar. Kraftigt.

 

 

Men det jag alltid gör är att ta många bilder. Det tillsammans med att jag redigerar dem lite på känn gör väl att resultatet blir ok på slutet. Mitt favoritverktyg än nog ändå att beskära bilden... Just att beskära och vrida till gör att den där känslan som man vill att bilden ska ge kommer fram.

 

 

 

Alltså ibland. Inte alltid.

 

 

 

Bilderna här är tagna med mobben. För det är allt för ofta som kameran är på ett annat ställe än det jag skulle behöva den att vara på. Det är typiskt mig och jag får helt enkelt anpassa mig till situationen. Det har jag lärt mig efter alla år tillsammans med mig själv!

 

 

 

Jag tog en fika efter ett besök i Malmö där jag i några timmar fördrev tiden med ett gäng trevliga ryssar (nej det bidde ingen vodka). Det blev Starbucks på Centralstationen. Det visste jag redan när jag åkte ner att jag skulle göra. Jag tog en fika på ett ställe som är så hårt förknippad med en älskad och saknad att jag nästan kunde ta på känslorna.

 

 

Det slutade med att jag köpte en present jag aldrig kommer kunna ge, att jag mumlade ja..eh...ja... jo.. till tjejen som jobbade på Pocket Shop när jag köpte en bok och att jag med någon tår eller två i ögonen skrev en inledning till en bok i en kupé någonstans mellan Malmö och Lund.

 

 

Starbucks Malmö Centralstation

Bloggutmaning - DIY!

DIY - pappblomsboll

 

Onsdag och bloggutmaning!

Alltså hur är det egentligen med mig och mina planer? Helt hopplöst. Hade en plan om att göra en lampskärm på samma sätt som den här lilla pappblomsbollen. Meeeen, icke. Den är inte riktigt klar. Inte i närheten om jag ska vara ärlig och ja jag är kvar på prototypstadiet....

Men jag laddar för att se era bidrag!!

Är du nyfiken på att vara med, tveka inte - häng på!

 

Bara att gå all in på temat för veckan (alltså inte lata och inte komma till skott som jag gjort), ladda upp ditt bidrag, lägg upp bloggutmaningens logga på din blogg och länka till mig sedan är det klart!

En gång i månaden är det dessutom röstning på de olika bidragen och den som vinner får äran att välja ut temat till nästa utmaning med röstning.

 

 

Ha en finfin lillelördag!

 

 

 

An InLinkz Link-up

Ett första bloggevent!

 

 

 

Helgen som passerade, tillbringades med ett 40-talet bloggare på Krusenberg Herrgård, på ett bloggevent som Nilla & Diana fixat på ett alldeles fantastiskt bra!

 

 

Föreläsninger, presentationer, utställare, mingel, mat, nya bekantskaper, fika, prat, yoga, mera mingel, vinstregn, goodibags, god mat och trevligt sällskap på en alldeles underbar herrgård.

 

 

Vad mer kan man begära?

 

 

Njae inte mycket, men det skulle vara att det höll på lite längre... tiden försvann så snabbt, det fanns så mycket mer att prata om och titta på. Men, det får bli nästa gång!

Å jag lyckades med konststycker att ha en mobil som hade näst intill slut på energi (och utan laddare med mig)

och en kamera med samma problem....jag säger då det - jag i ett nötskal!

 

Doftljus för en god sak - my store

Mysfaktor är hög på Krusenbergs Herrgård!

 

Vad jobbar du med?

 

Jobbet ja. Vad är det egentligen jag sysslar med. Är det en smula kreativt eller inte.

Det var en fråga jag fick och här kommer ett något luddigt svar.

 

Jag är för det första ingejör i botten, fyrkantig och problemlösarbenägen. Efter 4,5 år på Universitetet så insåg jag att det var utmaningen som lockade mig, utmaningen i att lösa problem och att lyckas. Så en viss del av kreativitet finns det allt på jobbet, men mer i form av att lösa problem, inte kanske så mycket skapande i vanlig bemärkelse. Inte riktigt som det är här på bloggen...

 

Men mitt jobb idag är internationell säljare eller affärsutvecklare eller Senior Vice President Business Development som titeln heter på engelska..

 

...och vad jag gör?

 

Jo, jag säljer allt vad svenska LFV (Luftfartsverket) gör här hemma i Sverige och försöker få alla möjliga länger på jorden att vilja ha och köpa. Jag skickar ut anbud till höger och vänster eller öst och väst och försöker nå en budget som i år är aningen tuff. Lite mer än aningen tuff.  Men en utmaning och min målbild är när jag chockar... det är det som driver mig.

 

Det senaste ett året, lite drygt, sedan jag hoppade på den här chansen är utan tvekan det roligaste jobber jag haft. Utmaningen, kompexiteten och miljön är snudd på oslagbar.

 

Så länge den känslan håller fortsätter jag.

 

Så kreativt jobb, jo vars en smula.

 

 

Tack för frågan & hoppas svaret blev någorlunda ok!

 

 

Nu laddar jag för veckans kanske bästa arbetsdag. Dagen innan helgen. Eller dagen innan sista arbetsdagen. Det är då helgkänslan börjar dyka upp!

 

Ms Scull från Lilla U - favorit favorit favorit!

Ljusterapi & bloggutmaningsonsdag!

Ljusterapi!

 

Jag vet att dagarna blir längre. Jag märker det både på vägen till dagis, jobbet och på vägen hem. Jag känner hur energin återvänder och mungiporna lyfter sig en aning. Det är nästan som att vakna ur en dvala. Å jag mår bra. Jag mår bättre än på länge.

 

 

Å jag minns sommaren i Provance, jag ser bilderna på väggen i köket varje dag och påminns om dagar som varit och som kommer. Semester. Dagar tillsammans med nära. På kullerstensgator i små byar kring Medelhavet.

 

På väggen hänger minnen och energi, som gör att motiga dagar blir lättare att ta sig igenom och som en ständig påminnelse om att våren finns, sommaren likaså, och det alldeles runt hörnet.

 

 



An InLinkz Link-up

På väggen!

Inga ursäkter . på onsdag kör vi utmaning igen!

Temat? Jo, den här veckan är det "på väggen" och du är väl med?

 

 

Jag tror att svar på frågorna kommer rätt snart.

Eller jo, kanske redan i morgon även om jag lovade i fredags.

Konstigt det där, hur tiden springer ifrån en och ibland tas till något helt annat.

 

 

Välbehövligt.

 

 

Jag hoppas att du har en fin kväll

& att du är med på onsdag!

 

 

 

 

 

 

 



Trött, förbannad och förbannad!

 

Vicken skitdag!

 

Milt uttryckt!

 

Jag är trött, förbannad och förbannad och trött och arg och ännu mer förbannad.

Ibland står jag inte ut med människor på jobbet och tyvärr har en del inflytande i mitt jobb.  En liten detalj, vilken idag har ställt till det så till den milda grad att jag till min chef sa att "OK för den här gången. Men det här är inte acceptabelt, det är tjänstefel och jag är så arg så jag kokar och snart bryter ihop. Det gör fysiskt ont bara att tänka på hur det här har hanterats och jag kommer aldrig mer acceptera ett så oproffessionellt beteende. Det här känns i hela kroppen och fortsätter det här så vill jag sluta jobba i morgon. På riktigt"

 

 

Ja mitt humör, temperament och korta stubin är helt klart toppen att ha en sådan här dag. Det hjälper liksom till. Sätter liksom fjutt på hela fyrverkeriet! Perfekt!

 

 

Så nu ska jag sova på saken, men jag kan lova att det kommer att kännas lika dant i morgon!

 

Det enda som är bra med tiden till morgondagen är att jag hinner komma på vad jag ska säga till Stollen när vi träffas på kontoret!

 

 

Ha en fin kväll!

 

 

I morgon börjar jag med svaren på frågorna, tänkte att de kunde få ett inlägg var... Har du inte hunnit ställa din fråga, kika in här och våga fråga!

Accessoar(er)!

 

 

Onsdag - Lillördag - Piglördag - Bloggutmaningsadag!

 

 

Japp, idag är det dax igen och temat är Accessoar(er).

 

 

Å visst, jag hade som vanligt en tanke på hur det här inlägget skulle se ut. Att det skulle vara många bilder på en massa stora och olika halsband som låg huller om buller och ett nytt som jag fick när jag köpte värsta fina tröjan, men som tyvärr missades att läggas ner i påsen...

 

Well, det blev inte så! och Ni som är här titt som tätt har nog fått rätt uppfattningen när saker o ting här inne mest sker av en slump :) That's me!!

 

 

Så idag får några gamla bilder på Inez bli mitt bidrag till utmaningen.

Ett par gamla bilder på en tjej som hittat värsta bästa saken - perfekta att böja och vrida på, perfekta att sätta på  näsan och alldeles perfekta i sin absolut-inte-lagoma-uppenbarelse.

 

 

 

Jag delar helt enkelt med mig av några av mina absolut finaste bilder!

Håll till godo!

 

 

Så nu laddar jag för onsdagkväll, när jag får kika in på alla Era bidrag!

Underbart! Vill du vara med så är det bara att hänga på, placera loggan på din blogg, ladda upp ditt bidrag o klart!

 

 

KRAMEN!

Frågor som inte alltid får svar...

 

 

 

Johooo... då är måndagen avklarad, tisdagen är här och snart är vi mitt i veckan och helgen är nära.

Skönt vill jag lova, för även om jag har ett jobb som jag gillar så går det inte att jämföra med de där underbar lediga dagarna... nej det går bara inte...

 

Men en sak som slog mig här om dagen, frågor och svar. Jag kom här om sistens på att jag fått några frågor om mig och bloggen, tex varför heter bloggen Tatjanis... och hur går det egentligen med min träning... så jag tänkte att två frågor lätt blir fler - så fire away - fråga på - frågestund!

 

 

Kalla det vad ni vill, men nu är det dax!

Våga fråga!

 

 

 

& kom ihåg i morgon är det bloggutmaning ingen,

Accessoar(er) minsann!!

 

 

 

Spännande & välkomna att vara med gammal som ny!

Nya lampskärmar...

 

 

En tur till IKEA, i förra veckan, resulterade i nya lampskärmar till lite var stans här hemma, men framför allt till Inez rum. I skrynkligt, smutsrosa tyg blir de här lampskärmarna snudd på perfekta och det är bara att inse "Operation-fixa-i-ordning-Inez-rum" har just startat...

 

 

Ska bli spännande att se vart det slutar!

 

 

Ha en fin måndag & Pepp Pepp -

Ny vecka & nya möjligheter!!

 

 



Fotoutmaning vänner emellan - Avkoppling!

 

 

Avkoppling när den är som bäst!

 

 

Det handlar om tid tillsammans med dem man älskar, dem som ger en en massa energi och med dem man kan slappna av med till max. Det kommer nog inte som en överraskning, men tid tillsammans med ett litet troll - det är avkoppling för mig.

 

 

Att helt strunta i hur det måste vara, hur det ska vara utan bara stanna upp och låta en liten tvååring bestämma vad vi ska hitta på. Om det så är att spana efter den STOOOORA fågeln som heter Fasan, eller att sitta i soffan och läsa var sin bok eller att "hänga pippimat i trädet". Vad vi än hittar på med tiden tillsammans så blir det avkoppling, det blir ren och skär energi rakt in i hjärtat!

 

 

Så idag har vi ägnat oss åt just avkopping i form av att hänga upp fågelmat i träden och sedan spejat. Och spejat. Och spejat efter alla tänkbara fåglar och glatt ropat PIPPIN när det dyker upp utanför fönsterrutan!!

 

 

Mitt bidrag till veckans omgång av fotoutmaning vänner emellan - avkoppling för mig är helt enkelt fågelmat, ett monster och så tid, massor av tid!

 

 

 

Vill ni se fler bidrag kika in här och här!

 

 

Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det!!!

 

 

Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det och hur oerhört tacksam jag är att

min Jocke dök upp i mitt liv.

 

 

Jag hade det allt annat än bra, mitt liv var ett kaos, ett inferno, ett krig och jag accepterade saker som ingen någonsin ska acceptera. Jag levde med svartsjukan och att ständigt vara ifrågasatt och jag hade förklaringar till alla val jag gjorde om det så var vilken väg jag tog hem från affären, vem det var jag hälsade på eller varför jag skulle ha läppgland med på festen, bara för att ligga steget före.

 

Jag fick försvara mig med näbbar och klor och jag fick visa taxikvitton som sedan mättes upp och kontrollerades... Jag fick försvara att jag levde mitt liv och jag krympte mig själv och min horisont till något som jag nu, när jag tänker tillbaka på den tiden, inte förstår kan vara möjligt och fascineras av tanken att jag faktiskt kunde fungera som människa.

 

 

Jag visade sidor av mig själv som jag avskydde, jag gav igen, jag slutade svara och gjorde allt för att svartsjukan skulle bli värre. För att ge igen. För att ge tillbaka lite av den smärtan som jag själv hade.

 

 

Jag är inte stolt över den jag var.

Men jag är stolt över att jag tog mig ur och att jag tog mig långt därifrån.

 

 

Men det tog tid.

 

 

Det tog en evighet innan jag slutade förklara mig för Jocke om jag till exempel var en smula sen från en fika-data med en kompis. Det tog en evighet innan jag kunde acceptera skoj om att någon var galet förtjust i mig. Det tog en evighet innan jag förstod att jag var ok, att jag hade ett lika värde att jag skulle vara stolt över mig själv. Det tog en evighet och under hela den tiden fanns han där och stod ut, tröstade, peppade och älskade!

 

 

Jag säger det alldeles för sällan!

 

Jocke - Jag äRkar dig!