DIY - Måla porsling a la Tine K...

 

 

 

Jag har hittat en ny hobby, eller det kanske är mer rätt att kalla det för en besatthet!

 

Det började med att jag köpte en penna på Panduro och vips hade jag möjligheten att pimpa mitt lite trötta vita porslin. Jag får erkänna att jag på första försöket inte lyckades riktigt så bra som jag tänkt, men det torkade jag bort med en trasa och så kunde jag börja om. Bara en sådan sak, att har en felmarginal - underbart! 

 

 

 

 

Det blir inte helt perfekt...

 

 

 

 

 

... men såhär trötta var skålarna innan jag gick loss och simsalabim så fick jag nästan helt nya skålar. Med bara en penna och lite snirklande och prickande. Frågan är om jag någonsin kommer att sluta... för pennorna finns ju i alla tänkbara färger och fungerar på både glas och porslin.

 

 

 

 

Så voilà - mitt eget DIY a al Tine K.

 

 



Walk-in-closet...

 

Walk in closet bakom sänggaveln...

 

 

S O V R U M

 

 

Det är färdigbyggt i sovrummet nu. Snudd på i alla fall. Det är så klart lite inredning som skall upp på väggarna där bakom sängen, men det hindrar mig inte från att piffa till det. Äntligen måste jag säga. Jösses, vi har levt i en kappsäck, eller sopsäck, känns det som och nu har jag äntligen fått piffa kuddar och fluffa täcken. Har till och med unnat oss nya sängkläder i finaste linne...

 

 

 

 

Att göra en liten walk-in bakom sänggaveln i vårt sovrum är antagligen lite av det smartaste vi gjort. Vi har tidigare haft ett onödigt stort sovrum, svårmöblerat och tråkigt, så nu är det lagomt och med var sin walk-in. Underbart.

 

Linnelakan, fluff och lite blomster. Sovrummet har fått ett uppsving och jag törs knappt tänka på hur bra det kommer att bli när förvaringen är ordnad. Men en sak i taget, nu njuter jag av ett fluffat sovrum - garderoberna får vänta.


Psst... Ni har väl inte missat att bloggen fått ett eget instagramkonto?!
@storiesbytatjanis





Kvällspromenad...

 

 

 

K V Ä L L S P R O M EN A D

 

 

Den här sommaren har jag varit alldeles för lat. På riktigt. Det är knappt att jag gått en promenad om jag ska vara riktigt ärlig. Eller promenad visst, men en hederlig Power walk har det inte blitt.

 

Men plötsligt händer det.

 

 

Ikväll la jag Jill i vagnen och tog en rask promenad. Så otroligt skönt, välbehövligt och bra. Och vilken kväll det var, alldeles alldeles underbar.

 

 

 

Nästan en timme promenerade jag omkring och lovade mig själv att det här ska jag göra om, kanske redan i morgon. Vem vet. Ikväll blev jag påmind om hur viktigt det är med motion, frisk luft och tid att rensa huvudet och känslan i kropp och knopp efter en liten runda är obeskrivlig och beroendeframkallande :)

 

 

 

I morgon är vardagen tillbaka på riktigt, vilket innebär att Jill och jag är ensamma ett par timmar på förmiddagen. Känns lite konstigt att Inez ska på dagis och inte ska hänga med oss, men jag har en känsla av att det kommer vara en win-win för oss båda.

 

 

...och idag har bloggen fått ett eget instagramkonto, jojo @storiesbytatjanis!

 

 

e-Kram 



En fjäril, eller två, eller tre...

 

 

 

Vi såg något alldeles fantastiskt här om dagen.

 

 

På promenad runt Strömmen hittade vi en alldeles underbar buske. Alldeles precis bredvid promenadvägen fanns den, men jag kan inte minnas att jag någonsin sett den... Nu är det ju inte så att jag kan alla buskar utan och innan på vår lilla promenadväg, men den här var ju en hel upplevelse. Inte nog med att den spred en underbar doft, den var full av rosa-lila blommor, lite liknande Syrén men med mindre blommor och längre klasar och på varje klase med blommor satt minst en fjäril men på de flesta satt det flera... Alla fjärilar av samma sort, Påfågelöga.

 

 

Det var verkligen helt magiskt!

 

 

 

 

Så vi stod där länge och beundrade blommor och fjärilar, började räkna dem men insåg efter en liten stund att det var inte så noga, det var fint. Vi nöjde oss med det.

 

 

 

 

 

 

Tänk att en buske kan bli så mycket mer än bara en buske...

doft, blommor och fjärilar, något att längta tillbaka till,

ett minne som vi sent kommer glömma.

 

 



Foton, foton, foton...

 

 

 

Ä N T L I G E N

 

 

Jo nu har jag minsann framkallat lite bilder, fått hem dem och hunnit både ge bort och sätta upp några av dem. Nästa steg blir att sätta in bilder i album. Min bästa vän är hur duktig som helst med album och varje gång hon berättar att hon fått hem och satt in nya bilder i barnens album så tänker jag att nu, nu ska jag minsann sätta fart... och nu har jag gjort det. Tro de eller ej men den största beställningen av bilder någonsin är på väg till mig och jag längtar mig galen efter att få börja pyssla igen.

 

 

I Jills rum hänger en mobil som nu är fylld av några bilder i retroformat.

 

Finfint tycker jag!

 

 

 

Hur gör förresten alla ni andra med era bilder? Framkallar ni? Klipper o klistrar in i album? Beställer färdiga album eller samlar på hög? Nu för tiden blir det så mycket bilder och jag är lite dålig på att rensa (även om jag nu mer är bättre på det...) så ibland kommer jag på mig med att sakna de gamla filmrullarna :) 

 

 

 

Nu har visst sommaren kommit tillbaka och då är det bäst att passa på att njuta av den - så nu tar jag mina tjejer på en promenad och gör ett stopp på Färjargården för fika och lunch.

 

 

Det blir en bra dag det här också!!

 



En sommardag...

 

 

V Ä R M E

 

 

Sommaren kom tillbaka, jag är tillbaka och jag hoppas att vi båda är här för att stanna. Det har varit semester och det har och är så underbart att datorn liksom också fått semester. Skönt vill jag lova.

 

 

Skönt har det också varit idag. Alldeles underbart varmt och regnfritt, så det blev en dag i solen, vid sjön och utan dopp för mig del. Men Inez badade som vanligt. Hon var redo redan när hon slog upp ögonen i morse Mamma, du får gå upp nu - det är sommar ute!!

 

 

Så vi styrde bilden mot mormor och morfar och deras trädgård, där det finns så mycket blommor, så mycket vackert och där det doftar så gott. Till och med dill finns i rabatten och det doftar ljuvligt och blir så fint i buketter... Passar ju till kräftor också, men några sådana har jag inte provat än i år... 

 

 

Vi gick vägen ner till sjön, gick över järnvägsövergången, den lilla grusstigen bort till badplatsen där det finns en hoppsten en bit ut från stranden... Samma väg som jag gått så många gånger, men som jag nu går tillsammans med min dotter, det är en märkligt och på samma gång underbar känsla det där, att få ta med sig sitt barn på sådant som jag själv gjort som liten. Som blivit fina minnen för mig och som jag nu hoppas ska bli fina minnen för dem...

 

 

Sommaren, värmen, minnen.

En fin dag - kort och gott!