Kan det vara så att jag är långsam i starten med flit...?

 

Hej från köksbordet!

 

 

Jag hade som ambition att vara ute i god tid den här julen. Men här sitter jag nu med ögonen i kors och frågar Jocke en si så där hundra gånger om jag ska beställa än det ena än det andra. Den första frågan följs av ett 'tror du att vi får hem det i tid?' tätt följt av ett 'njae, jag tror att jag struntar i att beställa...' för att sedan börja övergå i ett 'men det vore ju så fint...' för att sedan börja om igen.

 

 

Så rubriken skulle lika gärna kunna vara 'Hej julkaos - härligt att ha dig här igen'. För hur mycket jag än gillar ordning och reda och framförhållning så känner jag att jul utan lite kaos med aningen för sena julaktiviteter och adventskalendrar inte blir jul på riktigt.

 

 

Här hemma har jag förresten fyllt huset med blommor, hyacinter, amaryllis och julstjärnor, några gamla, och säkert torra, kvistar färgad eukalyptus och en liten rumsgran. 

 

 

Jul, det blir fint det! 

 

Skumtomtar...

 

 

 

S K U M T O M T A R

 

 

Tänk att så mycket jul kan rymmas i något så litet som en skumtomte. Rosa och vita, sega, söta och alldeles underbara små rackare till tomtar som ju egentligen är alldeles för stora att ta i en bit men ändå helt perfekta. och som (i alla fall för mig) smakar så mycket jul!

 

 

 

 

 

Inez och jag är helt överens. Det är originalet som gäller och minst en kundvagn bör man fylla för att få en alldeles lagom mängd och dessutom blev det ett perfekt avbrott i ett pyssel som vi pausat till en annan dag.

 

 

Ibland behövs det inte så mycket,

ett pyssel, en paus och en kundvagn full med skumtomtar.

 

 

💕

 





Ett steg i riktning mot jul...

Te-adventskalender hittas här!
Bild från Te-adventskalendern

 

T E A D V E N T S K A L E N D E R

 

 

Nu kliar det i mina fingrar, jag känner det i hela kroppen, det pirrar, tankar fladdrar till och jag längtar med varje del, varje millimeter, varje atom av min kropp. Förberedelserna är i gång och vi närmare oss den än så länge med försiktiga steg. Men jag vet att vips går det i någon ultra-speed, så det gäller att vara redo, vara beredd. Denna underbara tid på året och vet ni i år är jag mer redo än någonsin tidigare.

 

 

Som jag längtar. Som jag planerar.

 

 

En underbar teadventskalender är beställd och jag tar sakta men säkert ännu ett steg närmare Jul.

 

 

 

Du hittar ditt exemplar här!

 

 

Hej snöflingor...

 

 

 

Idag var jag med om alldeles underbar liten händelse.

Inget revolutionerande men ändå så otroligt mysigt.

 

 

Som vanligt var morgonens bestyr lika jobbigt som ett 400-meters lopp i OS (mannen min har förklarat att just 400 meter är den A B S O L U T jobbigaste grenen i friidrott, jag säger inte emot för vad vet jag om det?). När klockan ringer ska jag på något vis i alla fall ta mig ur sängen, göra mig lite i ordning, hitta kläder och byta dem ett par tre gånger... sedan väcka de små trollen, få upp dem,  försöka få på kläder på en liten ett-och-ett-halvåring som vrålar N E J mest hela tiden. Tänder ska borstas och tovor ska redas ut. Det ska göras Anna-flätor och sättas upp tofsar. Sedan det stora provet, att få på oss ytterkläder, mössor och vantar och ta oss över gräsmattan till Förskolan utan att återigen komma aningen för mycket i-sista-sekund till frukosten.

 

 

Sedan in med två tjejer, som inte vill direkt till frukost, utan som kanske vill ut och gunga eller leka följa John till den andra avdelningen där Storasysters kläder ska hängas upp... Sedan Puss och Hej och en genomsvettig mamma inser att ´bästa spånkan´ är missad och det är bara att andas, räkna till tio och vänta de 11 minuterna till nästa spårvagn dyker upp...

 

 

Men i alla fall, halvvägs till jobbet ser jag flingorna, stora som lovikavantar ramla ner från himlen. Ni vet ett sådant där mjukt härligt snöfall med stora mjuka flingor som göra alla ljud omkring en mjuka och dämpade. Sådana där flingor som gör att jag vill rota fram en pulka och springa till pulkabacken. Nu fick vi absolut inte så mycket snö i min lilla stad, men ni förstår känslan va?!

 

 

 Så när jag klev av spårvagnen kunde jag inte annat än le - länge leve V I N T E R N och

S N Ö F L I N G O R som ramlar ner i ett lyckligt virvlande.