Förväntningar!

Jag förundras över hur förväntningar ställer till det. Hur den lilla känslan av förväntning smyger sig in i huvudet på en och sedan helt plötsligt blir en sanning... Hur den ligger där och gnager och gnager tills jag börjar irritera mig, gnager lite till och jag blir mer irriterad för att helt plötsligt vara riktigt irriterad. Irriterad på riktigt! Eller hur man ibland förväntar sig att en person skall göra på ett eller annat sätt (som man vet retar en) och när det händer så blir man dubbelt sur för att det händer. Hade man inte förväntat något så hade man kanske bara ryckt på axlarna... vad vet jag... Min bror sa till mig en gång "expect nothing" kloka ord som jag försöker ha i minnet mest hela tiden - det blir oftast betydligt enklare när man inte förväntar sig en massa...

Nu kom jag nämligen på mig själv med att förvänta mig snö så här till jul.. det måste ju blir snö, annars blir inte julen perfekt. Julen ja, som vi ska fira här hemma hos oss. Med lilla Pytte, hennes första jul måste ju vara full av gnistrande snö. Så det har jag förväntat mig. Men nu slog det mig just, att snön och det gnistrande är skit samma... Det som räknas är ju att vi finns, ska ses, umgås så där som vi brukar vilken annan dag som helst. Jul är ju liksom bara en bonus, en julstjärna i fönstret, skinka och glogg och så vidare. Det viktiga är ju det där andra, att få kramas, mysa och ses. Hela min familj, för en gångs skull, bror från Amerika och syster från fjällen och mor & far o så vi... oj, nu bygger jag förväntningar igen, vi får se hur det blir J