Det är konstigt, det där med tiden, som sällan räcker till, som det ofta är något fel med, för mycket, för lite, fel och så vidare. Det händer mig hela tiden, som att det är någon som sätter käppar i hjulen, eller i alla fall gör en och annan vägbula. Men vad har jag för rätt å klaga, jag som är hemma hela dagarna, som kan disponera min tid helt fritt (njaee OK Inez styr till viss del, men inte så mycket, eller jo ja hur som helst, ni fattar!!!) och kan forma min dag precis som jag vill. Men ändå, trots detta, jag hinner inte allt det jag vill. Det är omöjligt - märkligt! Väldigt mäkligt! Men det kanske har att göra med att jag måste få tummen ur, bli en doer i sället för vad jag har blivit nu, en list-görare! Så nu, mina vänner, ska här bli förändring, operation "do" är härmed startad, men först i morgon sätter jag igång... efter att jag stått på en kall tågperong med min lilla tjej och vinkat av finaste mamma och pappa. Blir tårögd bara jag tänker på att de ska vara borta i 3, TRE, månader, men det går nog över på något vis. Fort. Kanske till april när jag står på Arlanda och vinkar dem välkomna hem!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Rart av dig att du tar dig tid o skriver en kommentar!
Det gör mig väldigt glad!