Den senaste tiden, eller senaste året eller i alla fall en väldigt lång tid har det varit stökigt på jobbet. Stökigt på så vis att organisationen förändras och anpassningar ska göras likväl som att förändringar ska till. För min del har det inneburit att jag nu har vait på intervju för mitt jobb jag haft i snart två år... Det var en märklig känsla, trodde ju inte att det skulle bli en "riktig intervju" men det var precis vad det blev. Utan en beskrivning av jobbet och hur organisationen/företaget såg ut...
Det låter ju rätt så safe, men njae riktigt så är det inte. Tre tjänster är det totalt, en plats knycks likt kvotering av en extern sökande. Det är redan bestämt. Redan klart. I min värld går man på erfarenhet, kunskap och de som lämpar sig bäst... Men de två tjänsterna som är kvar är det alltså jag slåss för, vi är tre som har det jobbet idag, en av oss ska bort. En av oss ska bort.
Jag fastnar i olika tankebanor. Hur kommer jag ta om det är jag som ska bort? Eller om det är någon av mina kollegor? Hur kommer det att kännas, att knycka en tjänst? Sedan kommer jag tillbaka till "vad händer om det är jag som ska bort"?!
Så i mitt huvud snurrar framtidstankar... å samtidigt tittar jag tillbaka på semestern... å tänk om en vecka eller två vet jag lite bättre hur livet kommer att se ut.
Till dess brottas tankarna i mitt huvud.
Mycket att tänka på.. Det är ju inte roligt att någon av de andra måste sluta givetvis.. men jag hoppas att du får fortsätta!! Om du tycker om ditt jobb och vill ha det kvar så håller jag tummarna för dig!! Jag hoppas att du får en av tjänsterna!
SvaraRaderaLycka till!
Kram Ann-Louise
Jag vet hur det är att se arbetskamrater gå och bli den som är kvar. Tankarna runt det är jobbiga.
SvaraRaderaMan vill inte att någon ska behöva gå. Och inte vill man gå själv heller. Om man trivs på sitt jobb.
Det där är svårt, jättesvårt.
Hur som så hoppas jag att det blir bra för dig!
Kramen Hannis
Det är ingen rolig sits du har hamnat i. Hoppas det blir bra. Även om det är svårt brukar jag tänka det som händer är meningen. Får du inte jobbet är det kanske öppningen till någonting nytt.ha en fin dag Kram Pernilla
SvaraRaderaUsch och fy det där låter inte roligt. Förstår att ovissheten måste vara jättejobbig. Hoppas tiden till beslutet går fort och att beslutet som fattas blir det bästa.
SvaraRaderaKram
Annie
Usch....jag kan faktiskt helt ärligt säga att jag förstår precis hur du känner. Jag gick igenom samma i våras. Men, för mig har det löst sig, men jag vet hur jobbig den där ovissheten är. Mitt råd är att tänk på dig själv, "se om ditt eget hus" för det är tyvärr ingen annan som gör det, på samma allvar som du. Och så var rädd om dig. Ta hand om dig.
SvaraRaderaKram!