Fruktbröllop...

 

F R U K T B R Ö L L O P

Det är vår dag idag. 4:a år. Inte så många kanske men lyckliga, fina och våra. Det är vad som räknas.

Men det är något mer som jag är så troligt glad och tacksam för och de är de där mindre bra stunderna, när livet är hårt, fult och hänsynslöst. De där stunderna när man tror att det är slut, det går inte att ta in mer, det finns ingen energi, ork eller kraft att ens tänka det. De stunderna så finns han, min fina fantastiska man, han står stadigt, håller upp mig, stöttar, kramar och lyssnar.

 Stora motgångar eller mindre, det spelar ingen roll. Han ser mig. Kramar mig och ger mig energin, orken och en kopp te. Han står ut med mig i mysbrallor och med håret i en knut. Han gillar mig när jag har en bra dag och lika mycket när jag har en dålig dag.

Han kramar mig och säger "det kommer att bli bra" när jag behöver det. 

Det är han och jag mot världen.

Precis som Peter Lemarc sjunger i en av de finaste låtar jag vet. Så idag, lyssnar jag på just den sången och njuter av ett fruktbröllop...

Pojken och flickan på Drottningtorget se dom kysser varann.
Dom blundar för bussar som kör förbi som bara älskande kan.
Och din syster sa: "Det där går aldrig bra"
och vi två tog ett tåg från en stukande stad.
Där satt vi hand i hand, tätt tryckta mot varann.
Vi märkte inte ens hur septemberskogen brann.
Fick inga löften med oss på färden.
Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.
Som fångade fåglar i två rum och kök på 40 kvadrat.
Bland blöjor och barnskrik, lego och intrampad Sempermat.
Vi hade ingen plan, ingen given manual,
fick aldrig något arv, inget sparkapital.
Vi kunde skilts åt där och då.
Men gjorde än en gång ett val.
Vi älskade, vi slogs, men hade mod att stanna kvar.
Fick inget gratis på den här färden.
Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.
Låt ingen trycka ner dig, låt ingen djävul komma åt dig.
Ge mig din packning och jag bär den,
för det är du och jag mot världen
Vi två vi hör inte hemma någonstans.
Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans.
Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud
är det som första gången jag rör vid dig nu.
Så när vi fortsätter på färden
Är det du och jag mot världen.
I dag och alla andra dar, du och jag mot världen.
Vi är ännu kvar.
Det är du och jag mot världen!
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
För alltid jag och du.