#stämningsfullt...

 

 

 

 

S T Ä M N I N G S F U L L T

 

 

Jag är inte riktigt där jag tänkte att jag skulle vara just nu. Alltså när det kommer till julen. Ligger en smula efter, men jag tänker att det är bättre att det känns ok än att jag hinner göra 1000 olika saker. Frågan är väl om det verkligen känns OK, jag tycker att den här julen liksom gått lite för fort..?! Är det bara jag som känner det? Jag måste ha börjat julen lite för sent, men nu hoppas att jag ska hinna ikapp...  Så nu är huset lite uppdaterat - vissna blommor har fått lämna plats åt en liten julgran som står och fullkomligt strålar J U L (här är nog inte jag och Jocke helt överens, så jag får se om den står kvar efter min köpa-julklappar-runda)...

 

 

Idag fick vi ta en tur till Akuten, det låter ju verkligen förfärligt, men det var ingen fara. Hoppas jag. Vi får se i morgon. Jill har haft några jobbiga dygn och eftersom vi inte kände igen hennes vanliga, glada humör och hon råkade göra några fall igår, så fick vi åka upp en sväng på kvällen. Ni vet säkert hur det är, man är lite nojig, de vill ta det säkra före det osäkra, man packar in sig i bilen med i vårt fall gallskrikande unge (som hon gjort de senaste dygnen), kommer upp till sjukhuset, kliver in på akuten, blir uppropade och V I P S är ungen sitt vanliga jag. Charmar både den ena och den andra, flinar och vinkar och ler. Fick oss att framstå som två spån. Men men, så kan det gå och det var det väl värt... Så nu ska vi observera kommande dygn och hoppas att hennes vanliga jag är tillbaka för att stanna...