Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det!!!


 
 
Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det och hur oerhört tacksam jag är att
min Jocke dök upp i mitt liv.
 
 
Jag hade det allt annat än bra, mitt liv var ett kaos, ett inferno, ett krig och jag accepterade saker som ingen någonsin ska acceptera. Jag levde med svartsjukan och att ständigt vara ifrågasatt och jag hade förklaringar till alla val jag gjorde om det så var vilken väg jag tog hem från affären, vem det var jag hälsade på eller varför jag skulle ha läppgland med på festen, bara för att ligga steget före.
 
Jag fick försvara mig med näbbar och klor och jag fick visa taxikvitton som sedan mättes upp och kontrollerades... Jag fick försvara att jag levde mitt liv och jag krympte mig själv och min horisont till något som jag nu, när jag tänker tillbaka på den tiden, inte förstår kan vara möjligt och fascineras av tanken att jag faktiskt kunde fungera som människa.
 
 
Jag visade sidor av mig själv som jag avskydde, jag gav igen, jag slutade svara och gjorde allt för att svartsjukan skulle bli värre. För att ge igen. För att ge tillbaka lite av den smärtan som jag själv hade.
 
 
Jag är inte stolt över den jag var.
Men jag är stolt över att jag tog mig ur och att jag tog mig långt därifrån.
 
 
Men det tog tid.
 
 
Det tog en evighet innan jag slutade förklara mig för Jocke om jag till exempel var en smula sen från en fika-data med en kompis. Det tog en evighet innan jag kunde acceptera skoj om att någon var galet förtjust i mig. Det tog en evighet innan jag förstod att jag var ok, att jag hade ett lika värde att jag skulle vara stolt över mig själv. Det tog en evighet och under hela den tiden fanns han där och stod ut, tröstade, peppade och älskade!
 
 
Jag säger det alldeles för sällan!
 
Jocke - Jag äRkar dig!
 
 
 

10 kommentarer:

  1. gud vilket fint inlägg! så himla bra skrivet och så värdefullt det är med att ha någon nära som man mår bra ihop med. var rädd om honom. kramis Nilla

    SvaraRadera
  2. Men så himla fint skrivet fina du!! Blir helt rörd och alldeles glad för din skull även att vi aldrig träffats! Bra kämpat av dig att bryta upp ur ngt som inte var bra och att få gå in i det du beskriver! Ha en toppenhelg! Kram Sara

    SvaraRadera
  3. Världens bästa Tatjanis - du förtjänar bara det bästa! Tror nog Jockis är rätt tacksam att du dök upp i hans liv med:-) kramis på er //Lindis

    SvaraRadera
  4. Vilket fint inlägg och toppen att ni har det så fint ihop.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  5. Oj jag bara läste och läste och tog in hela känsloregistret som ditt inlägg innehåller. Så hemskt... Du är en av dem alla som upplevt den hemska svarta sjuka svartsjukan. Och tänk att du klarade dig ur det!! Tänk att du lever ett gott fint liv med kärlek och ömsesidig förståelse och respekt nu med mannen i ditt liv. Det är stort och bra kämpat!!

    Kram! Och tack för att du skrev om det. Det kan finnas någon där ute som läser hos dig och känner igen sig.

    Trevlig helg!! / Ann-Louise

    SvaraRadera
  6. Jag blir varm i hjärtat! Och är glad att du delar med dig av din resa och din kärlek till mannen i ditt liv!!
    Mycket glad!
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  7. Oj, vilket inlägg. Tror jag inte andades under tiden jag läste. Starkt. Den där sjukdomen är fruktansvärd. En klen tröst att den som utövar kontrollen mår fruktansvärt dåligt. Tack för att du delar med dig!

    Så härligt att du hittat en fin man som verkar trygg i sig själv!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  8. Varmt och innerligt, vackert om mannen i ditt liv! Och så fint att du delar med dig av din resa, visar dem som behöver det att det finns en väg ut och chans till ett bättre liv.
    Ärligt och utlämnande. Så glad för din skull att du fann en väg till lyckan!

    Kram
    Suz



    SvaraRadera
  9. Detta ger mig hopp om framtiden <3

    SvaraRadera

Rart av dig att du tar dig tid o skriver en kommentar!
Det gör mig väldigt glad!