 |
| vecka 29 |
Svårt att tänka sig att man kan tycka om någon så mycket som jag tycker om min lilla pytte som finns där inne... Det är så man blir tårögd av att bara tänka tanken. Jag trivs verkligen, är superlycklig och det känns lite som att alltid ha sin bästis med sig - kulan och jag, lite som Emil och Alfred "du och jag, Alfred, du och jag"...
Tycker att den är lite söt också, kulan alltså. Även om jag undrar hur det kan vara möjligt att vi ska växa si så där två, tre månader till... Jag kommer antagligen få en ännu större bästis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Rart av dig att du tar dig tid o skriver en kommentar!
Det gör mig väldigt glad!