Långpromenad!

Oj, ibland blir jag matt av att vara mig själv.

Solen sken idag, så när Inez och jag skulle iväg till kompisar, tog jag på mig vandrarkängor och började gå. Gick sådär halvägs, det tog en timme. Sedan laddade jag busskortet och tog bussen resten av vägen. Promenerade backen upp (alltså backen upp är inte att leka med, på andra sidan ligger Yxbacken Pillans hemmabacke så ganska brant) och tänkte, lagom med motion idag, nu räcker det.

 

Sedan var det mys mys mys med lek och bus, värsta gofikan med mackor och kakor och glass. Inez gillade kakor. Men jag vet inte om hon gillade det mer än att plocka chokladspån ur vaniljglassen... Men vi var nöjda. En väldigt mysig dag men underbara vänner!

 

Så skulle jag bara ta en liten promenad nerför backen till bussen som skulle ta oss in till stan igen. Stog och småpratade med Inez och när det kändes som att vi väntat liiite för länge, så tänkte jag att det här stämmer nog inte... OCH det gjorde det inte heller. Nu är det officiellt - jag kan inte läsa tidtabeller! Det här med veckodagar och titta i busstidtabeller och nej det är inte min grej. Alltså verkligen inte min grej. Tittade vardagstider när jag vet att det är lördag. Annars hade jag ju varit på jobbet och Inez på dagis. Men nej det är alldeles för komplicerat, tabell över tider. Så, jag hade just missat en buss... nästa gick om en timme...

 

Nej men om jag skulle promenera en sväng till. 

Sådär vid klockan fem började jag och var hemma två timmar senare.

Promenad. Inex kastade vantar. Backa. Leta. Hitta. På med vantar. Stanna fota solnedgång. Promenera vidare. Inez blev visst hungrig. Promenera snabbare och så tappa vanten och sparka av sig filten. Räddningen hette McDonalds och efter en smått stressig men underbar promenad så satt min lilla tjej och jag på Gyllene Måsen och mumsade burgare. Hon mycket nöjd med äppelbitar och lite bröd och hamburgare och så en o annan pommes som jag tog bort saltet på.

 

En tjejdag som det ska vara, äventyr, mys och fika!