Så här såg det ut i söndags, eller om det var i lördags...
Dagar som de här får mig att släppa allt vad trubbel, bekymmer och huvudbry heter. Det finns inte plats för annat än det fantastiska att ha en liten mini-me omkring sig. Allt ifrån promenader, blomplockande och utdragna och tydliga TI-TA med ett finger bestämt pekande mot något som facinerat och fångat för stunden. Denna rena glädje och lycka som mitt lilla monter ger är något jag aldrig trodde var möjligt att kunna uppleva... Stort. Overkligt. Fantastiskt!
Två dagar i Huvudstaden framför mig och jag längtar redan efter den där stundern när man får krama det här härligt glada människan, höra det tydliga och kraftfulla MA-MAA och så kramen. Prata in om kramen, den där härliga stora kramen med de små händerna som klappar lite på min axel.
Jag säger då det, saknad är ändå något av det bästa som finns.
För att inte prata om återseende - det är bra grejer det.
vilken sötnos, och den där längtan och återseendet det är underbart
SvaraRadera