Ett minne, mitt minne...
Jag kan inte titta mig mätt på den här bildserien... Jag har fångat något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är en känsla som startar redan i magen när jag ser bilderna på hur Inez försiktigt närmar sig påsen med semlorna, hur hon inspekterar och undersöker, hur hon petar lite försiktigt och sedan smakar... men bara lite lite... till en början.
Upptäckarglädjen.
Den där rena skära underbara stunden av lycka.
Eller att ha lyckats.
Ett minne jag alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat.
Ett minne som påminner mig om att fortsätta vara nyfiken...
Å på tal om nyfiken... nu är vill jag se era tolkningar!!!
KRAM
Vilket vackert inlägg Tanja! Superfint, lilla tjejen och så det där med att fortsätta vara nyfiken. Något som vi vuxna lätt glömmer bort, men som är nog så viktigt att påminna om lite då och då.
SvaraRaderaHa en fin vecka!
Kram
Suz
Underbart! Jag älskar den där nyfikenheten. Jag skulle ju absolut kunnat vara med i din utmaning, med mitt minne, kanske kan lägga till en länk? Kram Pernilla
SvaraRaderaHelt underbart inlägg. Sjukdom kom emellan här så jag får hänga på nästa vecka istället.
SvaraRaderaPrecis som du skriver så ska man alltid fortsätta vara nyfiken på allt livet har att ge :)
Kramen
Vilken go liten tjej! Och jag har missat utmaningarna den senaste tiden....har helt enkelt koncentrerat mig på det 'verkliga' livet ett tag.... :)
SvaraRaderaNu är jag här igen!
Kram Jennica