Ö N S K E L I S T A
Jo nog är det så att jag på just det här temat tänker tillbaka på när jag var liten. Vi hade inte direkt några marginaler i min familj, det var tufft ekonomiskt och vi fick lära oss att man måste hjälpas åt, kämpa tillsammans och att det var enda vägen till att lyckas... Jag skrev önskelistor och satte upp på min och systers sovrumsdörr och visste väl redan innan att jag inte skulle få det som stod där, men jag försökte och jag försökte att inte bli allt för butter när julafton kom...
Idag är jag i stället tacksam. Otroligt tacksam och trots att jag sagt det miljoner gånger till mina föräldrar så tror jag inte att jag kan få dem att förstå hur just det där, att de inte gav mig, har gett mig kraften att fixa det själv, klara mig själv och framför allt känna en tacksamhet för det jag får och för det som är viktigt i livet...
Men så står jag här idag och funderar på hur barnen, eller en del av barnen, har det idag? Hur föräldrarna egentligen mår och vad det egentligen är som händer i vår värld... Vi är mitt inne i en diskussion om spel, spel som har en helt annan åldersgräns än den ålder som killen i huset har. Långt ifrån, skiljer sex (6) år och om jag hade fått en 10:a för varje gång jag hörde "alla andra får spela..." SUCK. Jag hade varit snudd på miljonär.... min önskan är att fler föräldrar sa NEJ. Nej till spel som FAR CRY 4 och/eller GTA. Att fler satte stopp, sa ifrån och tog ställning. Som kämpade emot och som vågade säga NEJ. För jag kan inte begripa det, jag kan verkligen inte förstå att ett 18-årsspel ska hamna i händerna på en 11-åring. Spel där vidrigheter förekommer, språk som är fruktansvärt och handlingar som är direkt förkastliga...
Högst upp på min önskelista ligger just nu allt det här;
säg NEJ NEJ NEJ upprepa det en miljar gånger och räcker inte det, säg NEJ igen.
Japp, å så säger jag tack! För möjlighetan att pysa ut detta någonstans och för att du läste ett av mina kanske mindre muntar inlägg... hoppas att ni kan ha överseende, för nu sitter i alla fall jag här med en något bättre känsla i magen, lite mer energi till att säga NEJ och faktiskt ett leende på läpparna!!
Du har helt rött i ditt tänk. Man måste stå upp och säga nej till sina barn. Det är det de lär sig av. Ha en fin dag Kram Pernilla
SvaraRaderaBra inlägg! Kram på dig/ Pia
SvaraRaderaMen du de må vara ett av dina mindre muntra inlägg men det är ett viktigt inlägg. Håller helt och hållet med dig. Här kommer ingen av de där spelen över tröskeln innan mina barn har åldern inne eller är tillräckligt förståndiga att förstå skillnaden mellan verklighet och spel. Men har jag tur så slipper jag ta de där spelen över tröskeln över huvud taget.
SvaraRaderaHär hemma tjatas det en hel del om att spela men här handlar det om att spela Mario Kart ett mycket mer barnvänligt spel;)
Bra tolkning
Kram
Annie
Håller helt med dig i det där, och kan inte låta bli att förundras över hur en del föräldrar verkar blunda för vilka konsekvenserna faktiskt kan bli i framtiden. Stå på dig, du. Jag tror sonen kommer att tacka dig också någon gång i framtiden. /Kram
SvaraRaderaJag kan bara hålla med.
SvaraRaderaOm att inte få allt, vi var fattiga som 17 när jag var liten.
En ensam mamma med fyra barn. Men hon hade förmågan att ge oss det vi behövde.
Att längtan är något fint, att saker inte är det viktiga utan känslorna, sammanhållningen och kärleken till familjen. Och vi fick jobba för att få dom där ridstövlarna, eller den där dyra jackan. Det var nyttigt, Och jag är tacksam idag även om jag var konstant sur som tonåring att inte få det andra fick=))
Sen det här med spel...det skrämmer mig att så många barn spelar spel som bygger på en värld vi inte vill ha. Och att det är okej. Det är en fara i det och ja, fler borde säga nej!
Mycket bra önskelista!
Kram Hannis
Ett väldigt bra inlägg! Skönt att höra att fler vågar och kan säga NEJ. Här hemma är det samma sak "alla andra" är ett vedertaget begrepp. Tyvärr är det alldeles för många de där andra som får spela de där rent ut sagt skitspelen. Jag blir smått tokig på dessa föräldrar som gör det alldeles för lätt för sig och säger ja, utan att reflektera eller bry sig om vad de säger ja till. Den världen vill jag inte ha. Att längta till något är ju halva nöjet eller gåvan. Att inte få allt utan förstå att det är inte prylar som är det viktigaste.
SvaraRaderaEn viktig och klok önskelista!!
Önskar dig en fin måndag.
Kramen
Heja dig! Det är vi som föräldrar som måste styra över detta och även om här sällan varit tjat om spel för vuxna så har det gällt att hålla lite koll på filmer och sådant. Nu fyller ju dottern snart tjugo, så den tiden är över för vår del, men gissa om hon tjatade om tillstånd både för piercing och tatuering innan hon fyllt arton!!! Och vi stod på oss och sa konsekvent nej. En piercing i naveln skaffade hon när hon fyllt arton, den tog hon av för någon vecka sedan eftersom hon nästan haft besvär med den hela tiden. Någon tatuering finns inte än. Men nu förstår hon varför vi sa nej till att ge vårt samtycke. Att det är något man skaffar för att man själv vill, inte för att "alla andra" gör det och att det får lite konsekvenser om man ångrar sig. Jag är glad att hon har lärt sig vad vi var ute efter, att hon nu funderar noga och med en stor portion mognad. Hon för ett sunt resonemang och det kan säkert hända att hon en dag skaffar en tatuering, men då är det inte för att alla kompisar gjort det.
SvaraRaderaOm inte vi föräldrar tar vårt ansvar och fostrar våra barn vem ska då göra det. Och vilken 11-åring får spela ett vuxenspel???
Ett väldigt viktigt inlägg, Bra initiativ. Och en väldigt bra motsats till mitt glättiga bidrag. Som i och för sig var på väg att bli antingen inget alls eller en tanke om den där ödmjukheten och tacksamheten man känner att överhuvudtaget kunna ge lite julklappar. Det hela har blivit hysteriskt och när vi står där och vet varken ut eller in för att vi redan har allt inom rimliga gränser, ändå fortsätter vi. Men vi har dragit ner betydligt och allt som tidigare släpades iväg i en stor säck till där vi skulle fira, det ryms nu i en liten påse och brukar ofta vara klart begränsat i summorna.
Ha en fin måndagskväll!
Kram
Suz
Oj vad vi har tampats med detta spelande. Med tre pojkar, varav två som flyttat hemifrån, har vi gått igenom en hel del av alla dessa tv/data spel. Tiderna förändras och det är inte lika "lätt" med den minsta nu tio år att stoppa spelandet då han kan spela hos kompisar. Det är mycket som finns att säga om spelandet och måsten, borden och inte bör. Det är inte bara enkelt att stoppa allt. En del kanske tycker det men inte jag. Avskyr alla dessa totalt olämpliga spel. Dottern spelar bara SIMS och tycker att det är toppen.
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Bra inlägg! Och viktigt! Jag slipper det där tjatet, jag har inga spel eller konsoller här hemma. De har det däremot hos sin pappa eftersom han spelar en massa själv....suck. Men, de vet att här hemma spelar vi inte och de frågar inte ens efter det. De spelar faktiskt inte så mycket hos sin pappa heller....det är mest han. Suck igen.
SvaraRaderaStor KRAM!