Fotoutmaning vänner emellan | Året som gått...

 

 

 

 

Å R E T  S O M  G Å T T

 

 

Det känns svårt att sammanfatta året, näst intill omöjligt.

 

 

Mina första tankar bli så sorgsna och mörka det går liksom inte att komma ifrån - första året utan min bror. Första året att inte skicka en egengjord kalender över Atlanten, första födelsedagen som inte innehåller ett samtal om att köpa en flygplats, första årsdagen... och så mycket mer.

 

Jag försöker lära mig att hantera sorgen... och/eller saknaden... att tillåta mig att vara ledsen, tillåta min sorg att ta platsen den behöver - men det är så svårt.  Jag vill ju inte att den ska finnas, vill inte erkänna den eller ens känna av den. Om jag accepterar den så känns det som att det kommer att bli värre... jag har en bit kvar.

 

 

Men så kommer jag på andra tankar, tack vare just min bror, för det går inte att komma ifrån att när jag hör hans röst i mitt minne, så sprider sig värmen inom mig, lyckan över att ha känt en sådan fin människa, att ha haft honom som bror. Stoltheten över att få vara lillasyster. Sorgen känns i halsen, men ändå med någon värme jag inte kan förklara eller ens sätta fingret på.

 

 

Men jag tror att det är kärleken jag känner.

Kärleken till en bror som för alltid kommer att vara saknad.

 

 

Fler bidrag hittar ni här!