Jag verkar ha gått in i en gravid-bubbla och kan inte få ur mig ett ynka litet ord om ditt eller datt, tankarna fastnar, orden kan omöjligt bilda meningar och jag rår inte på det... det är så in i hela friden svårt. Alltså nästan omöjligt och precis lika märkligt - jag är ju en pratkvarn, en babblare och det brukar inte vara något problem att hitta på något att skriva, berätta, fota... Men det är kanske inte så konstigt med lite mer än en vecka kvar till det magiska datumet då den där nya lilla människan beräknas göra entré i våra liv.... det är ju inte klokt så snart, nästa helg... ja det är inte många dagar. Inte många dagar alls.
Så jag fortsätter i min bubbla av ommöblering, pyssel o plock och att bara vara, andas och försöka att låta bli att göra alla 100 saker som jag skulle vilja göra...
Men en sak har jag gjort sedan sist. Eller för ett tag sedan, som jag nu inser gjorde mig gladare och lättare i sinnet. Jag tog emot några små ord med stor innebörd av någon som jag haft det jobbigt med. Jag strök ett streck över gammalt, sådant som gnagt länge och som skavt och fastnat i mina tankar. Jag lät det gå och ersatte det med de små orden 'tack för det du gör'. Det räckte, tårarna rann nerför kinden och jag kan fortfarande känna värmen av orden. Av att få höra dem och av att lämna det gamla bakom sig. Stryka ett streck och gå vidare.
Det har jag lovat mig själv att göra mer av.
Så nu säger jag tack o go'natt och hoppas att jag snart är tillbaka igen. För nu när jag sitter här framför datorn så inser jag att jag har saknat det här. Verkligen.
Så jag hoppas att vi ses i morgon igen, eller ok i övermorgon kanske :)
Fina bilder. Jag är också inne i en bubbla med ommöblering och nya möbler men inte i gravidbubblan haha. Ha en fin fredag, kram Suss
SvaraRaderaHej där! Blir både lite allvarlig och full i skratt när jag läser ditt inlägg. Bra att stryka streck och gå vidare ibland, när det på något sätt får vara nog. Och att komma till bra avslut är ju riktigt skönt. Inte alltid det går och då är det extra viktigt att ta ett eget beslut om att dra ett streck. Man mår inte bättre av att ha saker som ligger och gnager.
SvaraRaderaFull i skratt blir åt bubblan, men våra är ju av helt olika karaktär ☺ Men bra beskrivning, att vara i en bubbla och liksom inte få till det i bloggandet.
Inte klokt vad tiden går, tänk att det snart är dags för lillsyskonet! Sköt om dig och ta väl hand om dig!
Kram
Suz
Vad fint du skriver, jag blir tårögd. Skönt när man kan gå vidare. Spännande med den lilla nya familjemedlemmen. Du kommer snart ut ur bubblan. Kraaam Pia
SvaraRaderaVilken härlig bubbla du är i. Ser fram emot att se er lilla när den kommit ut. Ha en fin kväll Kram Pernilla
SvaraRaderaVisst är det märkligt hur man går in i sig själv den sista tiden, precis som om kroppen laddar för vad som komma ska. Underbara bilder och fina ord bjuder du på idag. Det är viktigt att kunna stryka ett streck men ack så svårt vissa gånger.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin helg!
Kramen