Känslor...

 

 

 

V Ä R M E

 

 

När jag ser den här bilden så känner jag en sådan stor och stark värme. Det känns som att den borde värma hela vårt hus, den känns så verklig och kraftig att inte någon borde kunna undgå den. Tittar jag på bilden så ser jag så mycket mer än en lintott som sitter vid ett köksbord. Nej jag ser en dotter, jag ser familjen hon tillhör, jag ser hyss som gjorts och som kommer att göras och jag ser en storasyster. Jag ser en trött tjej, jag ser en sprudlade tjej och jag ser hela registret där emellan. Jag hör henne skratta och jag hör hennes alldeles galet höga ljud.

 

 

Jag ser min dotter. MIN DOTTER.

 

 

 

 

 

Jag ser beslutsamhet, nyfikenhet och envisheten.

 

Tänk att så mycket kan rymmas i en bild från en liten pysselstund. Vi målade en liten stubbe som Inez hade hittat och stolt bar hem från förskolan. (Måtte den inte varit tänkt att användas till något annat... Fniss, skulle vara snyggt) och det behövdes inte mer för en stund när vi kunde prata lite om dagen, om pyssel och om livet. På en fyraåringsvis då alltså.

 

 

 

Tack kära lilla stubbe för att du gjorde entré hos oss! Så det här blev en väldigt bra dag, förskola, stubbe och så lyckades vi kidnappa mormor så att hon både var här och lekte, fikade och åkte med oss på en liten utflykt.

 

 

Vad har ni hittat på?