När man är liten och bara sju månader är det ibland svårare än svårt att sova just när det är dags för ens föräldrar att sova djupsömn/skönhetssömn/överlevnadssömn... Ja onekligen är det så. Jill har fortfarande lite svårt med magen och att hantera maten hon äter så det blir lite orolig sömn. Särskilt på natten och i natt slog vi något slags rekord. I lite mer än två timmar var jag uppe och promenerade, vaggade, klappade, tröstade, vyssjade och promenerade lite till. Jill var så trött, så otroligt trött men kunde inte komma till ro... hon somnade till men vaknade några sekunder senare och så höll vi på....minut efter minut, timme efter timme...
Så idag gör vi inte många knop. Inte många knop alls. Inte förrän storasyster kommer hem, då ska vi på utflykt. Friskt luft får bli min räddning idag. Och som jag hoppas att den friska luften ska blåsa tröttheten ur mina ögon.
Åh, jag minns den där tröttheten. Efter att ha vankat fram och tillbaka halva natten med en liten som inte kan sova och efter att ha sjungit varenda sång som fanns i mitt arkiv mitt i natten. Det är en intensiv tid. Tur att den har ett slut och visst kan man skratta åt det idag när de är tonåringar och inte har några som helst problem med att sova bort halva dagen. ;)
SvaraRaderaTa hand om dig och hoppas att ni fick en fin utflykt.♥
Kram Lotta