Sedan igår någon gång mitt på dagen har jag utnyttjat min tid till något som definitivt liknar terapiarbete. Jag har vikt, vikt igen och så vikt en gång till. När det är klart har jag gått över på nästa sida och gjort samma sak igen. Och igen. Och igen. Och igen...
Allt för att få till de här fantastiska (jag är snudd på kär i mina jule-granar) pocketträden som nu står på köksbordet och mjukar upp tillvaron. Jag skulle verkligen vilja ha en hel skog, i olika storlekar och i flera grupper... men det tar tid. Mycket tid. Men vem vet, till jul kanske det är klart.
Och visst jag kanske skojar om det där med terapi, men det har en avslappnande effekt det där vikandet. Det rutinmässiga och likformiga. Det som får tankarna att snurra fritt och tårarna att bränna innanför ögonlocken. Det är bra. Bra för hjärtat och bra för tankarna.
En fin söndagkväll, var ni än är!
När jag var mitt i den största sorgen förra julen då började jag stryka. Jag strök allt, inklusive underkläder...Och jag stryker aldrig annars. Men det var en jäkligt bra terapi för stunden! Att gråta över nystrykna saker.
SvaraRaderaPrecis som med vikandet kan jag tänka mig.
Att bara låta tankarna ströva fritt under tiden.
Fint blir det!! Men jag undrar hur man gör? Hur viker man liksom för att få det sådär?
Mjuk kram Hannis
Snyggt! Kul DIY-pyssel!
SvaraRaderaDet här måste jag ju bara testa! :-)
SvaraRaderaJag har så många pocketböcker att jag kan göra hur mycket pyssel som helst av dem!
<3