SORG!

 

Någon gång dyker det upp i ens liv, de där molnen som gör att livet inte längre känns som något som kan kallas liv. När allt blir grått alldeles för snabbt och till slut bli lika svart som den allra svartaste natten...

 

Någon gång tvingas man iväg på en resa liknande ingen annan resa man gjort eller ens hört talas om eller man i ens vildaste, vidriga mardröm trodde fanns...

 

Någon gång önskar man att klockan gick att virida tillbaka, att tiden stod stilla, så till den milda grad att man inte vågar andas...

 

Någon gång har bytts ut till just nu. I alla fall för mig.

 

Det var några veckor sedan jag fick det där mailet. Ett mail som gjorde att det jag ville unvika som mest inte längre gick att unvika... Jag visste med en gång att ingenting längre skulle bli som förut, att någonting från och med alldeles för snart alltid skulle fattas mig, att jag skulle ha en av de värsta sorgerna med mig, varje sekund, varje minut och varje dag. Alltid.

I resten av mitt liv.

 

Det blev min livs värsta resa, en resa som gick tvärt över Atlanten.

 

Onsdagen den 16 oktober straxt innan midnatt var jag på plats i ett varmt och fuktigt Florida. Jag stod utanför min brors lägenhet och benen bar mig inte. Jag bröt ihop och var livrädd för vad jag skulle vara med om och för det jag inte ville skulle vara sant...  så länge jag inte gick in kunde jag kämpa emot. Så länge jag inte var på plats, så fanns det en chans, så länge...

 

På morgonen den 19 oktober satt jag bredvid min älskade bror. Jag höll hans hand i min, klappade den och sa om och om igen till honom "jag älskar dig!" Jag pussade hans panna. Jag strök hans hand, höll hårdare i den och sa orden igen. JAG. ÄLSKAR. DIG.

 

På en sekund, minut var han borta.

Min älskade fina fantastiska bror finns inte mer...

 

 

Ordet SORG räcker inte...

 

Jag hade sedan en tid tillbaka ett "FUCK CANCER" armband, min bror använde sällan smycken utan sa helt ärligt att om det fanns en nyckelring... Det gjorde det inte. Men fantastiska lilla u gjorde en, precis så som jag ville ha den och som jag visste att min bror skulle gilla... Nu bär jag den runt halsen min...