Mata fåglarna!

Albin Albino Gräsand...

De senaste dagarna har varit fyllda av tid med min lilla dotter.

Hon har blivit så stor, pratar och funder och talar om och klappar mig på kinde och kan minsann bestämma själv vilka skor hon vill och ska och vilka skor hennes mamma minsann ska ha. "Jo, mamma för det ska du faktiskt!!" och med en allvarlig min tittar hon på mig och hötter lite med ett litet och alldeles perfekt pekfinger... Min lilla groda, Min lilla dotter.

 

 

 

Men alltså, igår efter att ha hämtat henne på dagis fick hon själv välja om hon ville åka till badhuset eller gå ner till Strömmen och mata fåglarna. Hon fullkomligt hoppade av lycka och skrek "mata fåglarna!". Sagt och gjort. Brödpåse i cykelkorgen, lite annat nerpackat, hjälmarna på skallen och så bar det iväg på cykeln. Jag trampade och Inez hejade på!

 

 

 

Sedan stod vi en lång stund vid kanten till vattnet... Med gamla mackor i ena handen och små bitar i den andra som i ett högt tempo skickad iväg en brödbit hit och en dit. Till den svarta pippin till de flaxande pippina och till den vita med orange näbb. En gräsand som inte är som de andra, men åhh som vi gillar den pippin. Inez kastade minsann en hel polarkaka till honom (jag tror att det är en hanne för han har de där lockarna bak på stjärten som hanarna har...) och sa försiktigt "den är till dig, kom, kom och ta den då, den är dig!".

 

 

 

Vad ska jag säga - jag smälter och lever på en och samma gång!

 

Min underbara lilla Groda/Lurk/Puppa/Dottis!!

Kärt barn har många namn :)