Hjärtat!
Hjärtat får sig en kläm titt som tätt. Det bränner till och kramar om, på ett sätt som får allt runt omkring en att bli suddigt och oigenkänningsbart. Det händer saker man inte rår på, man blir knäckt, bruten och tryckt. Det kallas livet...
Hjärtat. Lika ömtåligt som starkt. För i den andra vågskålen - de där sakerna som gör att hjärtat tar glädjeskutt. Skuttar runt och slår klackarna i tacket. Som får varje cell i kroppen att le, att leva och att känna glädje, lycka och kärlek!
Hjärnan frågar: varför gör du så?
Hjärtat: för att det känns så bra!
Jag låter hjärtat styra nu (med en liten hjälp av hjärnar), jag gläds åt denna lilla fantastiska människa, som tittar på tomten med stora ögon, blir lyckligt av en godispåse och som ibland tittar på mig med värme i ögonen och säger mamma aknar åber, mamma lessen. Som lägger en hand på min kind och låter mig veta att kärleken och livet finns kvar. Att vi fixar det och att mitt hjärta finns kvar.
Den där lilla söta saken är mitt hjärta!
Utanför...
Utanför vårt köksfönster promenerar en liten tös, med nallen och nappen i något som heter "nö".
Utanför slottet träffar vi tomten.
Utanför slottet ligger dammen med solen som speglar sig i isen som har lagt sig blank över den.
Utanför... temat för dagens fotoutamaning, detta är mitt bidrag!
