Gå på intervju...

 

 

 

Jo idag var det dax för intervju minsann.

 

Tjihoo. Det började lite si så där med att barnvakten, tillika mormor till Jillis, kom aningen senare än jag kanske hade tänkt. Hon kom in här i huset kvart i nio när min intervju började kl nio och jag var i full färd med att turbo-amma för att Jill skulle vara nöjd och glad den stunden som jag skulle vara borta ... Som tur var så hade jag redan igår bestämt mig för vad jag skulle ha på mig och jag hade redan tidigare på morgonen lagt märke till att det var Inez som målade mina naglar igår, så snabbt som attan fick jag på mig rätt kläder och bort nagellacket på tårna och tånaglarna... Kände mig på G...

 

 

...och jag hann i tid. Tror inte att de märkte att jag hade en puls på miljoner slag i minuten...

 

 

Efter ett lååångt samtal med två trevliga typer på Norrköpings Kommun, så gick jag tillbaka till bilen och andades ut. Jag var genomsvett. Trött var bara förnamnet. Tänk att en intervju är en sådan urladdning, att det kan kännas som ett mindre träningspass...?!

 

 

 

Nu har jag gjort vad jag kunnat, nu ligger bollen hos någon annan.

 

 

 

 

 

Men idag fick jag höra en lite annorlunda historia. En kille som sökte ett jobb som var som klippt o skuret för karln. Helt perfekt men något hände och han fick inte ens komma på intervju. Högst märkligt tyckte han och ringde upp dem som höll i rekryteringen för att fråga hur i hela friden det kunde bli så. Han var ju trots allt som klippr och skuren för jobbet. Så jo, visst, de kunde väl ta med honom ändå då och han fick komma på intervju...

 

Hur det gick sedan? Jo, han fick jobbet.

 

 

Så man ska nog inte ge upp i första taget :)

 

 

 

å så ett litet TACK!

Till alla er som skrivit rara kommentar på inlägget igår, både här, FB och på sms.

Ni rockar min värld!