När fika är det enda som hjälper...

LCHF kladdkaka, pepparkakssmak

 

F I K A

 

 

Idag har jag firat min älskade bror.

 

Det är hans födelsedag och även om saknaden är grym, även om det är svårt att hålla tillbaka tårar och även om jag önskar att verkligheten såg annorlunda ut, så försöker jag att verkligen fira hans födelsedag. Jag försöker göra saker som tar mig närmare honom, sådant som vi gjort tillsammans,  sådant som jag tycker om och som får mig att tänka på honom.

 

 

Så ett säkert kort är fika. Alltid fika. Vi är/var experter på fika.

Dagen började alltså med fika, avslutades med fika och däremellan har jag fikat.

 

 

...och tankarna fortsätter i mitt huvud och en historia kan jag inte släppa...

 

Det var en första april för några år sedan. Min bror fick en bra idé om ett skämt, så han skrev ett mail till samtliga kollegor på jobbet, inte bara de på kontoret han satt på utan till samtliga kontor i landet. Han la ner rätt så mycket tid och energi på sitt skämt och i brevet kunde man läsa detaljerat om hur skrivarna på kontoret hade bytts ut mot röststyrda varianter. Från och med nu skulle man helt enkelt gå fram till skrivaren, säga sitt namn och så skulle ens utskrifter/kopior komma ut. En av hans kollegor gick till skrivare, sa sitt namn och blev besviken att det inte fungerade. Min bror fick honom att säga sitt namn högre, tydlighet var a och o.

 

Många fick sig ett gott skratt, min bror blev inkallad till chefen.

Som tur var så löste det sig och är numera bara en rolig historia.

 

 

Så...

 

...en födelsedag är firad så gott det går och jag har fyllt den med Robert. 

Jag känner mig nöjd med dagen.

Det är bra nog för idag.