För ett år sedan, på ett ungefär, hörde jag talas om att det fanns något som hette teadventskalender. Jag var eld och lågor. Ett te för varje dag fram till julafton. Åhh, skulle jag varit hund hade svansen viftat sig själv ur led. Jag köpte i alla fall hem en kalender till mig och tänkte att det här skulle bli den bästa av bästa-ladda-inför-jul-grejen.
Det blev inte riktigt som jag hade tänkte mig.
Förra året vid den här tiden låg ett mindre världskrig och pyrde i min familj. Den var en av oss som hade det tufft, jobbigt och svårt... Det fanns inte utrymme till något annat än att se till att ta hand om oss själva. Jag hann inte njuta av min kalender och när jag ser tillbaka på den tiden nu, tror jag knappt mina egna tankar och minnen. Overkligt är ett ord som kommer upp. Det var verkligen overkligt och lika verkligt som obehagskänslan efter en mardröm, men varje dag, varje timme, varje minut. Det var en tid när det faktiskt kom att handla om att bara överleva dagen.
Här om dagen när jag rensade mitt skafferi, slängde jag resterna av en delvis tömd teadventskalender och log åt att livet går upp och ner. Att det ena stunden kan vara snudd på haveri och sedan, som nu, vara alldeles underbart.
I år har jag gett mig fanken på att njuta av min kalender.
Jag ska njuta den dubbelt upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Rart av dig att du tar dig tid o skriver en kommentar!
Det gör mig väldigt glad!