F Y R A Å R I N G E N
Sitter i soffan och funderar på dagen som varit, summerar ihop det till några cykelturer, några inköp, lite pyssel, lite pynt, kalas, skratt och en massa trots. Japp, trots. Den där bestämda sorten som gör att det sparkas, viftas och fräses mest hela tiden. Minsta motgång blir en katastrof och varje orda ska höras mil från vårt hus. Det stampas i golv och det dånar DUMMA MAMMA mellan väggarna. Det tjuvnyps på lillasyster och det lyssnas inte.
Det är jobbigt.
Jag känner mig lite vilsen, mitt vanliga lugna jag har jag tappat bort och tålamodet också för den delen. Det mesta blir fel, går fel och spårar ut. Suck. Jag suckar och känner mig ledsen, funderar på vad jag måste göra annorlunda och vet det ju inners inne, inte gå in i barnets sinnesstämning, behålla lugnet, lirka mer, tålamod, tålamod, tålamod och ge uppmärksamhet på rätt sak.
Jag vet hur man gör, men lyckas inte riktigt.
Men det hänger på mig, jag måste göra rätt och så kommer den här lilla fantastiska fyraåringen att följa efter. Ett hugg av dåligt samvete känner jag allt nu när jag sitter här och skriver, hon är ju det absolut bästa jag vet. Denna bestämda, morska, glada lilla människa. Detta yrväder med järnvilja. Jag måste bara hjälpa henne lite på traven...
...och trots trots så blev det allt en bra dag, med kompiskalas och Elsa-Frost-klänning. Med korvgrillning, paket, fika och lek. Med Majken, Vera och Wiljam.
Det är jag glad för!
S Ö N D A G S K R A M
Oj oj oj vad jag känner igen mig... Försöker se det som utveckling...��
SvaraRaderaKram Anna C