Det finns en ny tjej i huset. Får jag presentera Hedda. Hedda är en fåtölj och en alldeles fantastisk fin sådan, som bästa farfar och farmor gav Inez i 1-årspresent. Hedda är verkligen så vacker och välgjord och underbar med den glada, djupblå färgen och det mjuka, mjuka tyget.
Om Inez gillar den?
Jo förisjuttan!
Hon går runt den, klättrar upp i den, lägger saker på den och så sitter hon gärna i den. Och när hon sitter där i den underbara fåtöljen så kännar man att hon är en smula mallig. Att hon trivs och att hon inte kan vara annat än alldeles barnsligt lycklig av att bara vara Inez. Sittandes i fåtöljen. Hennes fåtölj!
Så även om denna dagen inte började särskilt bra och att det kom elakheter från någon nära så kan humöret inte vara annat än på topp när jag sitter här i soffan o tittar på min lilla skatt. Skuttandes omkring sin nya fåtölj, gruglandes och lycklig över att ha hittat ett nytt ljud hon kan leverera, för just då blir allt tråkigt omkring en som bortblåst och allt känns helt plötsligt mycket bättre. Det börjar med en liten varm smula i hjärtat som sprider sig genom hela kroppen och som nu till och med får mig att le. Le på riktigt!
Men hörrni, hur gör ni?
Om det är något som ni tycker är en smula orätt, om det är något ni funderar på, som gnager inom er? Vad gör ni? Tiger och hoppas att det går över eller säger ifrån?
Å hur gör man sedan när reaktionen inte blir som man tänker sig. När någon faktiskt inte är snäll? Hur hanterar man det?
Ja, hur bråkar man egentligen när man är vuxen?
Funkar "Min pappa är starkare än din!"?
 |
| Inez o Fåtöljen Hedda in action! |
