Hälsporre, men först kosläpp...

 

K O S L Ä P P

Har ni ibland lusten att göra något ni aldrig gjort tidigare så mycket att ni har en bild av hur fantastiskt det är jag. Jag har haft en sådan bild i mitt huvud i åratal. Jag har fantiserat om hur fantastiskt härligt det är, om hur fin den är som familjeaktivitet och hur härligt avslappnande det är... Just ja, kosläpp. Så i år hade jag bestämt mig för att vi skulle få uppleva det.

Svärmor och svärfar var här och hälsade på och svärmor som är pigg på utflykter tyckte absolut att vi skulle åka. Jocke med. Han peppade mest, särskilt när jag insåg att amning o packning drog ut på tiden och jag misstänkte att vi inte skulle hinna i tid och jag var nära att ge upp. Då peppade han och fick iväg oss minsann...

 

Vi började med glass och kramkalas på Smultronstället i Söderköping.

 

Fortsatte sedan med en tur till Sänkdalen. 

Och vet ni.

De här var bra mycket bättre än jag kunde föreställa mig. Vi kom några minuter sent men bara för att upptäcka att korna minsann inte hade blivit utsläppta än... phu, tur. Sedan helt plötsligt, kom en hel flock av sprittiga, glada, hoppande och underbara kor. Det var ren och skär glädje! Och det fanns så mycket mer. Ponnyridning (till Inez stora förtjusning), grill, gårdsbutik, glass, kalvar, kaniner och grisar, slå-i-spik-i-stock och solen, som sken från en alldeles underbar himmel.

Det blev verkligen en P E R F E K T dag, ett minne för livet.

Så det här tänker jag på samtidigt som jag gör stretch-övningar för min onda fot. Att hälsporre kan göra så ont, som ett stort blåmärke under foten, hade jag inte en aning om. Inte trevligt, inte trevligt alls. Men kanske att stretch-övningarna hjälper och under tiden tänker jag på kor som hoppar och skuttar.