Off to work!



 
 
Idag står det jobbaktivitet i slottsmiljö.
Tänkte fira den akriviteten med att ha på mig mina primeboots, som till slut hamnade hos mig... Jag hade turen på min sida och trots en konkurs så bidde de mina!
 
Underbart!
 
Men, ösregn hos oss idag innebär att det får bli gummistövlar i stället.
 
Intressanta dagar räknar jag med att det blir, framtiden på jobbet ska diskuteras och jag har en känsla av att inte en, eller två, grodor kommer att dyka upp utan ett dussin eller två...
 
Sedan har jag också kommit fram till att jag kommer att ge en krona för varje kommentar till cancerfonden. Resten av året. En kommentar = en krona. Kampen fortsätter och insamlingen lika så.
 
Ha en fin och regning tisdag!
 
 

En helt vanlig måndag!

 
Jag är en smula trögstartad på måndagar.
Det är nog för att helgen hänger kvar sådär alldeles lagom varm just precis när klockan ringer. Eller att det är en dålig ovana att vakna innan klockan ringer precis just en sådan morgon när Inez inte vaknar tidigt. Eller för att jag är en smula orolig över hur veckan ska arta sig eller helt enkelt bara för att det är så otroligt skönt med helg och ledighet?!
Inte vet jag!
 
Men ibland är jag inte riktigt redo att sparka igång en hel arbetsvecka sådär på måndagmorgonen, så jag behöver peppas upp och i morse gjorde jag något som jag inte gjort på länge, när vi satt i bilen på väg till jobbet bad jag Jocke kicka igång Spotify och Johnny Logan. Japp - Hold me now. Jag vred upp ljudet till max och sedan började jag sjunga! Högt och med inlevelse. Jag säger då det - vilken peplåt! GALET BRA. Japp du läste rätt - PEPLÅT!
För om jag är nedstämd eller depping eller bara inte på humör för att gå till jobbet - då fungerar det att få sitta i en bil, stereon på en ohälsosam nivå och så Johnny Logans Hold Me Now att sjunga med till - det är magiskt!
"om man har Johnny Logan Hold Me Now som PEPLÅT, så måste man nog ha en liten störning!" hörde jag min man säga någonstan mitt i mitt skrålande, men jag tog i ännu mer och jag är verkligen tacksam över att jag har just den störning, det underlättar verkligen i vardagen! På riktigt!
Så, jag glömmer bort det ibland, men det finns mycket att vara glad & tacksam över, för mig är en sak definitivt den här störningen jag har!

 
Tack alla Ni fina därute som skrivit mail, skickat sms, hört av er, e-kramats den senaste tiden.
Nej livet är inte alltid lätt eller enkelt, men med alla varma omkring mig så blir det en smula lättare.
 
DET är inte någon liten grej - det är stort och jag blir rörd!
Tacksam är vad jag är!
 
Ni är fina ni! KRAM!

Fotoutmaning vänner emellan - Skrynkligt!


 
What the hellskotta!
 
Skrynkligt.... Så otroligt svårt. Den hitintills absolut svåraste utmaningen vill jag ge mig på att kalla den. Jag menar skrynkligt, visst russin hade jag minnsan funderat på och köpt för att de passar så bra till glöggen, men njae... Ville komma på något bättre. Men jag vet inte... mitt i alla söndagsplockande fann jag i alla fall ett skrynkligt ämne att fotografera. Där mitt i dottis leksakskaos låg bilderna till Nalle Phu-klossaran alldeles skrynkliga... de är vältittade vill jag lova.. PHUUU mamma PHUUU!
 
Så mitt bidrag får bli några skynkliga bilder på Nalle Phu!
 
Fler bidrag hittar ni hos Maria & Kristina!
 
Erkänna att jag redan längtar till nästa utmaning... :)
 
Ha en fin söndag!!
 
 
 
 
 
 
Å psst!
 
Glöm inte bort FABRIKEN!
 
De här skrynkliga bilderna får bli mitt bidrag även där. Kika in vettja!
Misstänker en hel massa finfin inspiration!

MINNEN!


 
Mitt i all sorg, hittar jag saker att vara otroligt glad över och tacksam för. Jag hittar tillbaka till fantastiska och oslagbara minnen som ingen kan ta ifrån mig. Inte ens den här sorgens om bor i mig. 
 
Jag kan minnas promenade på stranden där havet möter sand och mina fötter, jag kan minnas stunder när vi tillsammans satt på stranden och tog 30 bilder på oss själva, med de bredaste flinen i världshistorian, jag kan minnas solsvedan som jag varnades för och lika tydligt ropen att "PRESSA FÖR F-N! PRESSA!!! som vi kastade ur oss och sedan riktade våra näsor mot solen.
 
Eller när vi satt på baksidan, i eftermiddagssolen och framåt kvällskvisten tog kort på våra fötter just där o då. Jag gjorde det samma här om veckan men där mina fötter har sällskap av min mors och min systers fötter. Det är ett nytt minne, som bygger på ett gammalt och som nu ger energi åt dem båda.
 
Just nu fokuserar jag på tiden som var, för att ta in alla minnen och för att en stund minnas skratt och leenden som värmer mitt hjärta.
 
Det känns bra att ha de där minnena och att ha möjligheten att titta tillbaka...
 
 


SORG!

 
Någon gång dyker det upp i ens liv, de där molnen som gör att livet inte längre känns som något som kan kallas liv. När allt blir grått alldeles för snabbt och till slut bli lika svart som den allra svartaste natten...
 
Någon gång tvingas man iväg på en resa liknande ingen annan resa man gjort eller ens hört talas om eller man i ens vildaste, vidriga mardröm trodde fanns...
 
Någon gång önskar man att klockan gick att virida tillbaka, att tiden stod stilla, så till den milda grad att man inte vågar andas...
 
Någon gång har bytts ut till just nu. I alla fall för mig.
 
Det var några veckor sedan jag fick det där mailet. Ett mail som gjorde att det jag ville unvika som mest inte längre gick att unvika... Jag visste med en gång att ingenting längre skulle bli som förut, att någonting från och med alldeles för snart alltid skulle fattas mig, att jag skulle ha en av de värsta sorgerna med mig, varje sekund, varje minut och varje dag. Alltid.
I resten av mitt liv.
 
Det blev min livs värsta resa, en resa som gick tvärt över Atlanten.
 
Onsdagen den 16 oktober straxt innan midnatt var jag på plats i ett varmt och fuktigt Florida. Jag stod utanför min brors lägenhet och benen bar mig inte. Jag bröt ihop och var livrädd för vad jag skulle vara med om och för det jag inte ville skulle vara sant...  så länge jag inte gick in kunde jag kämpa emot. Så länge jag inte var på plats, så fanns det en chans, så länge...
 
På morgonen den 19 oktober satt jag bredvid min älskade bror. Jag höll hans hand i min, klappade den och sa om och om igen till honom "jag älskar dig!" Jag pussade hans panna. Jag strök hans hand, höll hårdare i den och sa orden igen. JAG. ÄLSKAR. DIG.
 
På en sekund, minut var han borta.
Min älskade fina fantastiska bror finns inte mer...
 
 
Ordet SORG räcker inte...
 
Jag hade sedan en tid tillbaka ett "FUCK CANCER" armband, min bror använde sällan smycken utan sa helt ärligt att om det fanns en nyckelring... Det gjorde det inte. Men fantastiska lilla u gjorde en, precis så som jag ville ha den och som jag visste att min bror skulle gilla... Nu bär jag den runt halsen min...


En rosa fotoutmaning - N som i Nostalgi!


Det är inte lång ifrån att det blir en tår i ögonvrån när jag tittar på bilderna från gårdagens familjeaktivitet.

Jag har aldrig varit en hästtjej, det var min syster som tog den lotten, men när jag var liten så fanns det nog inget roligare än att springa i Vrinneviskogen. Det var så stort, häftigt och härligt på en och samma gång. Man kunde springa i slalombacken, på stigar (motionsspår, som jag då inte visste att de var), kasta kottar i bäcken, plocka pepparrot och så kunde man gå till stallet. Titta på hästarna och köpa smågodis i styck. Harpluttar var en favoit...

Så igår var jag där igen i Hageby och Vrinneviparken, tillsammans med familjen och vänner. Vi hade hyrt den lilla snälla ponnyn Lillen, så det provades ut ryggskydd och hjälmar, Ellen fick leda den lilla rara ponnyn upp till ridhuset, det fick klappas och så fick tjejerna rida.
Varv efter varv i det stora ridhuset...

Vilken lycka, vilken glädje!
Lite tårar också, för det är inte helt lätt att lämna över hästen till någon annan just när man övervunnit det där rädslan för att sätta sig i sadeln, men det gick! Tillslut.

Vi avslutade hela kalaset med korvgrillning och fika i skogen - en alldeles, alldeles underbar dag minsann!

Hos Malin & Sara hittar ni fler tolkningar på fotoutmaningen,
mitt bidrag på N blev N som i Nostalgi :)


Fotoutmaning vänner emellan - Skymning!

 

 
Skymningen igår var underbar och jag stog länge på vår balkong och såg solen sänka sig.. Det är vackert, alla färgerna som glimmar i det starka gulaskenet blir än mer vackra. Det är snudd på omöjligt, men så är det faktiskt.
 
Idag vill jag säga TACK till Maria & Kristina för veckans tema, det fick mig att stanna upp en stund i nuet, njuta av det jag har runt omkring mig men jag inte alltid ser och dessutom föreviga stunden. Jag är otroligt glad att ni roddar denna utmaning och jag tycker att det är så in i norden skoj!
 
Tack!
 
Glöm nu inte att kika in hos Maria & Kristina för fler tolkningar på temat Skymning! 



En rosa fotoutmaning - M som i Morgonljus och Magiskt!



Morgonljuset är fantastiskt.
Magiskt.
Min märkliga lilla planta likaså.
 
Växten är en tanig rackare, som jag inte minns namnet på, med ett ordentligt trassel och med små små fina blad liknande eklöv glest placerade på de där taniga grenaren. Men gissa om jag gillar den - Magisk som sagt. Den är en favorit. Och så här i morgonljuset, i sällskap av den där låga solen som släpar sig in genom vårt inte helt rena köksfönstser... ja det här är banne mig Magiskt.
 
En fin söndag önskar jag dig!
 
Hos Malin & Sara hittar ni fler tolkningar!



En rosa fotoutmaning - L som i Lördag, Latmask och Ledig!

 
En promenad och spårvagn ner på stan.
Passade på att unna oss en lunch på stan när Puppan tog middagsluren. Vuxentid är guld värd!
 
Lördag, Latmaskande och Lediga.
En underbar dag. Lika underbar som vädret just nu och allt färgglatt i naturen.
Energi inhämtad och nu ska jag hämta mig från en alldeles fantastisk fisk- & skaldjurssoppa.
 
Känner mig som en orm som svalt en antilop, får erkänna att jag till mannen sa "känner mig som en antilop som svalt" och då kom jag på att jag var fel ute... Fniss.
 
Trevlig Lördag!
 
Hos Malin & Sara hittar ni fler tolkningar!
 


En rosa utmaning - K som i Kastanjer & Kvalitetstid!

 
Egentligen så är nog den mest rätta rubriken Kvalitetstid, även om bilderna visar Kastanjer i mängder.
 
Idag gjorde jag något som jag inte gjort på länge. Jag tog mig i kragen och slutade lite tidigare, hämtade Puppan och så gav vi oss iväg till Badhuset. Vilken lycka för den där lilla tösen, bara att lösa biljetten, ta sig genom grinden, igenom omklädningsrummet, duschen och sedan var det där, äventyrsbadet. Jösses. Inez skrek av lycka och jag kunde inte hålla mig för skratt. Plums! Plask! och så var vi mitt i bassängen med elefanter, grodor som sprutade vatten, vattenfall och rutschkanor.
 
Vilken grej och vilken lycka.
 
Sedan blev det dags för en fikaträff med våra bästisar. Pannkakor, räksmörgåsar, Mer, springa-runt-i-varuhusest-tid och GLASS! Det är ju underbart att se de där två små tjejerna hålla handen och springa efter varandra, Göra titt-ut och kramas, springa fram och tillbaka och tillbaka och fram igen.
 
Näst intill utmattade hamnade vi sedan hemma vid köksbordet med den största burken av pärlor och ett par, tre pärplattor. Där satt vi länge, bara Inez och jag och pratade om färger och former, skvätte ut pärlor över hela golvet och jag fick Inez att säga ija-Pall bara för att det låter så rart.
 
I alla fall, ija-Pall!
 
En dag fylld med Kvalitetstid - det värmer hjärtat!
 
Inlägget i dag ska ju vara rosa, men det blev inga rosa bilder, det rosa får i stället vara kärleken till den där lilla tjejen som gör mitt liv rosaskimrande mest hela tiden!
 
Nu ska jag ut på bloggpromenad!
 
Å just ja, idag är det "en kommentar blir två kronor!"-dag
så kommentera för glatta livet vettja!
 
Hos Malin & Sara hittar ni fler tolkningar!
 
 

En rosa fotoutmaning - J som i Jag!

 
J som i jag.
Vem är jag egentligen?!
 
Jo så här är det, jag är den eviga optimisten som fått ordentliget med skinn på nästan så att säga ifrån är med en regel än ett undantag. Jag är civilingenjören med pyssel- och skaparådran ständigt påslagen och jag har ett humör som inte alltid är särsklit smickrande.
 
Well...
 
Njae så här är det, ingenjör är vad jag är och just idag jobbar med affärsutveckling. Ett jobba  som låter mig vara lagom social, uppleva en hel massa nya saker och som framför allt har gett mig ett ordentligt självförtroende... Jag har tidigare varit relativt försikt och ibland tänk mer på andra än på det jag själv egentligen tycker och/eller vill... nu har jag insett en massa saker och ser de mesta genom ett nytt filter - att det är ok att inte alltid tycka som alla andra, det är ok att berätta att jag tycker inte riktigt som du och det är ok att säga ifrån när det handlar om ditt och det som ryms in om ditt revir.
 
I övrigt, jag är ganska snäll.
Jag gillar att fika.
Jag gillar att jogga.
Jag gillar sötsaker.
Jag försöker hålla en lchf-diet :)
Jag gillar mitt jobb.
Jag älskar min familj!
 
Nu ska jag ut på bloggpromenad!
Kom ihåg, en kommentar blir en krona!
 
 
Hos Malin & Sara hittar ni fler tolkningar!
 
 
 

En rosa fotoutmaning, I som I mina drömmar!




Jo då var det så att jag för en tid sedan slog till på ett par Primeboots. Visserligen förra årets modell, men ska jag vara ärlig så spelade det mig ingen roll. Snygga, dyra och ack så efterlängtade.
 
De dök upp i en kartong, levererade av Posten och så hände det - insåg att det var fel storlek på skorna. Inget fel i leveransen utan det vara bara det att jag hade beställt storlek större än vad jag vanligtvis har för att jag fått för mig att de var lite trånga?!
 
Så prova, fundera, sula och sedan bestämma sig för att byta dem till en storlek mindre... Tiden gick, inga skor kom och här om dagen skickade jag ett mail till e-butiken...
 
...mailet började väl i stil med;
Bästa kund, vi beklagara att vi måste meddela att Butiken per den 24/9 har begärts i konkurs...
 
Well, det kan helt enkelt bli så att jag betalt för ett par skor som jag inte får!
Så idag I som I mina drömmar...
 
Happy Lill-lördag!
 
Hos Malin & Sara hittar ni fler tolkningar!


En rosa fotoutmaning, H som i Hippt!


 
Den rosa fotoutmaningen fortsätter - H som i Hippt!? Hamn?! Hak?!
 
I förra veckan var jag i Malmö med jobbet och just den här turen till staden innehöll så många guldkorn.. Jag har ju tidigare berättat om den  häftiga thairesturangen som fanns undangömd i ett hus mitt ute på den skånska åkern och här kommer nästa guldkorn. Saltimporten! Vilket ställe - jag smäller av!! Det ligger i Malmöhamn, Hullhamnen om jag kommer ihåg rätt... men här finns i alla fall ett ställe som definitivt förtjänar ett besök. Vid rejäla långbord med träbänkar kan man njuta av alldeles fantastisk mat, enkelt, vällagat, vackert och gott.
 
Vad sägs om flankstek, med äppelcidermarinerad potatis och krasse. På riktigt, har ni möjlighet ÅK DIT! Gott så hjärnan stannar (för att använde ett juggeuttryck)!
 
Den Rosa utmaningen fortsätter, det här är mitt bidrag och vill ni se fler bidrag klickar ni in hos Malin & Sara!
 
Önskar er en finfin TISDAG!



En rosa fotoutmaning, G som i GULT!

 
Gult. Jo nu är den här, hösten och med lövfärgsskiftningen, från grönt till gult till rött. Det är lite som när man var liten och fick en målarbok och nya pennor - alla skulle minsann testas på en och samma bild och det blev en färgkick utan dess like... Hur som helst, underbart vill jag lova att det är i alla fall och att inte gilla hösten det är för mig en gåta!? Så mycket energi de färgglada löven ger...
 
Så idag säger jag Hej Galna Måndag, Grattis Vava och Gult är vackert!
 
Kika in hos  Malin & Sara för fler bidrag!
& glöm inte, en kommentar ger en krona!
 
Hoppas att ni alla har haft en bra start på veckan?


En pumpa och en annorlunda växt!

 
Måndag och en ny vecka!
Spännande.
 
Har en känsla av att den här veckan kommer att vara händelserik sådan!
 
I helgen köpte jag lite nya växter och lite höstdekorationer för att få lite härligt mysig höststämning här hemma. Växten ser på håll mest ut som ett moln, en väldigt lokal dimma eller en svärm med flugor. Men på nära håll och i rätt ljus är den alldeles fantastisk - udda och lite trasslig! I sällskap med en pumpa i färgen "ransch", som Inez döpt färgen orange till, blir det ett alldeles perfekt stilleben att vila ögonon på och samla lite energi.
 
Nu blir det måndag för hela slanten!
 


En rosa fotoutmaning, F som i Folkparken!


 
En rosa oktober!
Idag hoppar jag på den rosa fotoutmaningen som Malin & Sara startat! En rosa sådan, lika mycket en fotoutmaning som en insamling till Cancerfonden. De skänker en krona för varje kommentar de får under oktober månad och jag har bestämt mig för att göra det samma.
 
Så jag har hoppat på utmaningen som innebär att man för varje dag får en bokstav och på den bokstaven skall bilder fotograferas. 1 oktober blev A, 2 oktober blev B och så vidare.
 
Så idag, 6 oktober är det alltså F.
F som i fleecetröja, F som i Friends och F som i Folkparken!
Folkparken, där vi idag, tillsammans med fina vänner, tillbringade några timmat på förmiddagen, gungor, fika, tåg och klätterställningar. Fritid och Fintid!
 
Det blir mitt bidrag och i samma veva som jag skriver det så vill jag tipsa er om att även ni kan göra en liten skillnad. Pay it forward - kika in här hos Nina och läs om Ninas resa och den insamling som några av hennes vänner startade för att hon skulle få den vård hon önskar...
 
För varje kommentar blir det en slant!


LÖRDAGSMYS!

 
Boeuf Bourguignon har vi njutit av i kväll.
En alldeles fantastisk, mustig och underbar gryta som har fått stå länge och puttra på spisen... som har fyllt hela köket med härlig doft och som man svär lite åt när man inser att "nej, jag får inte ner en bit till" eller när det bara blir en ynka liten låda kvar att frysa in...
 
Det underlättar att ha det mysigt på max runt omkring sig när man brottas med beslut som skall tas och där erbjudandet inte är som man önskar att det vore. Bäst att sluta där, jag har ju en tendens att bli en smula skitförbannad när jag tänker på saker och ting just nu, särskilt om det har med mitt arbete och göra... 
 
Jag tror jag fortsätter kvällens mys i stället och önskar er alla en underbar lördag!
 

En annorlunda upplevelse!


 
Här om dagen så var jag med om en minst sagt häftig grej - ett lunchställe mitt ute i ingenstans på den skånska slätten på ett lagomt avstånd från Malmö Airport eller Sturup som jag säger... I en skånelänga på en åker öppnade sig en underbar asiatisk oas fylld med massaman curry, röd curry, grytor som puttrade och en sorl av alla gäser som njöt av det thailändska köket.
 
Vilken energikick!
 
Tyvärr kommer jag inte ens om jag anstränger mig ihåg vad det hette...
men minst sagt en annorlunda och energigivande upplevelse!