Tänk så fort man glömmer...






Mindre än ett dygn innan hon gjorde entré...


Tänk så fort man glömmer, hur fort det som var så självklart inte existerar längre. Helt plötsligt är inte den där lilla krabaten, som kunde ha varit en Jack eller Frans eller Hugo, på insidan längre utan här på utsidan, här hos oss. Och det är en liten Jill, en skrattande liten tjej som är lika självklar som att jorden är rund, som årstiderna... som att hon har funnits här lika länge som vi har funnits...


Du lilla söta rara underbara unge!!

Nu tar jag henne och resten av familjen och åker på mini-semester!


3 kommentarer:

  1. Oh så härligt! Ett stort GRATTIS till det senaste miraklet i er familj! Jill är ett fantastiskt fint namn!

    SvaraRadera
  2. Låter helt underbart med minisemester med din lilla familj. Kram Pernilla

    SvaraRadera

Rart av dig att du tar dig tid o skriver en kommentar!
Det gör mig väldigt glad!