Tatjanis

Minne...

M I N N E

I går pratade jag med min mamma om en docka som står hemma hos mor och far. En docka som vi köpte på en resa till det som då hette Jugoslavien, men som idag är Kroatien. Vi flög minns jag och dockan köpte vi strax innan vi skulle lyfta hemåt. Jag minns att den stod högt upp på en hylla i en affär som var rund (?!). Dockan är klädd i traditionsenliga kläder för Istrien, med kjol över kjol och med förkläde, huckle, knästrumpor och svarta lackskor. Rött, gult, vitt och svart i en salig röra :)

Den har alltid haft en särskild plats hemma hos oss. Funnits där för att vi ska minnas att ett stort antal mil hemifrån finns en annan plats som också är hemma.

Jag undrar vad mina små barn ska minnas från när de är små... Kommer Inez minnas att hon vaggade gungan när Jill skulle somna, kommer de minnas äppelträdet vi har, resor vi gjort, gräl vi haft eller vad är det som kommer fastna hos dem... Jag hoppas att de minns vaggan och hur mycket jag tycker om dem... för jag är i alla fall kär i vaggan som vi köpte till Jillis, gammal och sliten och nött och alldeles alldeles underbar...

Det här blir mitt bidrag till Fröken fotos fotoutmaning och fler bidrag finns här!

PSSST... Återigen är jag med i omröstningen på Besökstoppen om att bli veckans blogg,

så snälla in om ni vill in o rösta vettja! En gång var 24:e timme kan du rösta och röstningen pågår till torsdag... så Heja er! och Heja mig!

DIY Framkallaapp + Fotokub = SANT...

Jag har alldeles för många bilder i mobilen. Alldeles för många.

Men sedan en tid tillbaka så har jag en app (Framkalla) på mobilen som gör det lite smidigare att faktiskt klicka hem lite bilder på papper... Det känns en smula viktigt, för mig och för oss och för barnen. Inez älskar att titta på bilder, om det så är på mobilen, på datorn, böcker eller i fotohögar som mina kort tyvärr oftast hamnar i...

Men nu har vi tillsammans pysslat fotokuber, valt ut bilder från olika högar, klippt till dem en aning och klistrat fast. Sedan har vi snurrat och tittat och pratat om bilderna, vilka de är på och vad vi gjorde...

Just den här blev en present till hennes pappa som vi med en sekunds marginal han slå in innan han klev innanför dörren...

En väldigt uppskattad present, både att göra och att få!

Dagens DIY-tips.

Här finns kuben för den som är pysselsugen!

Chokladbollar (lchf) i väntan på att telefonen inte ska ringa...

Jo, det var det där med att komma i form... min plan är inte att bli någon galning här och nu, utan snarare att snäva till mina utsvävningar när det kommer till att äta och att inte röra på mig.

Så enkelt sagt är planen som följer:

Maten får bli mindre kolhydrater. Det fungerar bra för mig eftersom jag vanligtvis är en sockerråtta och jag erkänner att jag inte mår helt hundra av det. Men sött kan jag helt enkelt inte sluta helt med, så jag hittade ett recept på underbart goda choklarbollar gjorda på kokos och mandelmjöl. Värt att testa men ta mindre sötning än det står, det gjorde jag men kunde minskas ännu en smula... Receptet hittade jag här hos 56kilo! Skulle kunna tänka mig att rulla bollarna i smält mörk choklad också, innan cocosrullningen - nästa gång...

Träningen är än så länge enkel, plankutmaningen i 30 dagar för att stabilisera magen en smula. Lite andra enkla mag- och bålövningar och de där övningarna som alla kvinnors bör göra, knipövningar. Sedan om ett tag, siktar jag på löprundor, till dess blir det promenader för glatta livet.

Så ser planen ut.

Vi får se hur det slutar.

...och det där med att telefonen inte ska ringa.

Fick här om dagen veta att de som inte är aktuella för en tjänst jag sökt får besked denna vecka, på telefon. Nästa vecka kommer alltså med andra ord bättre besked.

Jag fortsätter att undvika telefonen...two more days to go!

Fototriss - Våren, så här ser den ut där jag är...

F O T O T R I S S

’Våren, så här ser den ut där jag är’…

…det är temat på veckans fototriss. En utmaning jag snubblade över för bara någon vecka sedan och som jag tycker är otroligt kul. Ger mig möjligheten att utmana mitt fotograferande på ett givet tema... Jag gillar ju så klart att komma på något liten tvist också och ja, vi får väl se vad ni säger, om jag lyckades eller ej.

Våren har tagit en siesta här hos oss, faktiskt i ett par dagar. Ute är det grått, men samtidigt grönare och grönare för varje dag som går. Och mest hela tiden hänger regnet i luften… Så ’våren där jag är’ får bli här inne i vårt kök, bland flaskor och vas med körsbärskvistar. Där står blommorna och här står även jag mest hela tiden känns det som… när värdet inte föll mig i smaken tog jag in lite av våren i vårt hus.

Körsbärsblommor, många, vackra och min tolkning av våren där jag är.

Fler tolkningar hittar ni här!.

och just den här veckan är det dessutom tävling, så jag tipsar om en nyhet hos Coolstuffs, nämligen den här. Rätt så fiffigt att ha laddning med sig vart man än går...

Vad man kan göra på en helt vanlig ledig måndag...

U T F L Y K T

Efter en runda på stan, för att införskaffa en del måste-ha-saker och framför allt komma-i-form-kläder (träningskläder) så packade jag in tjejerna och mig och åkte till handelsträdgården alldeles utanför stan. Jag hade aldrig varit där tidigare trots att det ligger så nära. Men jag visste inte att det var så fint. Hade jag vetat det hade jag antagligen varit där minst en gång i veckan - det var nämligen alldeles underbart. Särskilt en sådan här dag, när vårsolen värmer, när man kan sitta ute och äta lunchen bestående av jordärtskockssoppa, när det känns skönt att det fläktar och när man blir en smula irriterad över att ha glömt solglasögonen hemma... När Inez kan springa omkring i en tröja och titta på fiskarna som finns i dammarna och när jag längtar efter att äta glass. Jag är ju inte någon glassmänniska, men ibland känner jag mig lite sugen och det krävs nog allt som oftast lite sol för att det ska inträffa.

Vi hade i alla fall en underbar dag bland blommor och fiskar, i solen och med både lunch och eftermiddagsfika på en handelsträdgård.

I morgon får jag berätta mer om min komma-i-form-plan, för så här i början handlar det om att få tillbaka lite bålstyrka men sen, sen är det nog dax att sikta in sig på ett eller annat löparpass (inser att jag längtar en smula efter en joggingrunda...)

Hälsa på...

Jag pratar ofta om de där arbetskamraterna jag har. Berättar om dem för andra, lite anekdoter hit och en dit. Funderar på hur de mår och hur det går, vad som händer och vad som inte händer. Funderar på mitt kontor. Men så kommer jag på att jag är ju uppsagd, och även om anställningen sträcker sig till mitten på augusti, så tar den slut sen och nu är jag hemma med bäbis...

Det är en märklig känsla det där, att vara lite bortkopplad och på väg bort och samtidigt kvar... Jag får inte riktigt ihop det som ni kanske märker.

Men idag var vi där, hela familjen, och fikade med dem. Arbetskamraterna, de saknade och omtyckta, de fina och de pratglada arbetskamraterna. Och de ger mig så mycket, att få sitta där med dem, fika en stund, prata om hur de har det och hur vi har det. Se hur mycket Inez gillar dem och trivs med den. Jag menar, vi hann ju knappt dit förrän hon sa att hon skulle gå till Emelié - 'Mamma, jag går bara så och så' säger det där yrvädret till 3,5-åring och ler med fingret pekandes bort i korridoren... att få presentera Jill, låta henne flina, skrika och mysa i olika famnar...

Så det är kanske inte så konstigt att jag efter världens mysigaste fika, tog familjen med mig och

åkte på restaurang. För jag fick en liten klump i halsen när vi lämnade jobbet, en liten men ack så närvarande. För jag saknar dem, det gör jag, och jobbet en smula också, men just det där att höra till - japp, jag saknar det. Och dem. Så vi slog till på rejäl pasta, härlig pasta, men glass till efterrätt och vin i glasen och pratade av oss, innan vi tog en bilutflykt hem. Som en liten flykt och för att vägen tillbaka skulle gå lite lättare.

Ja inte är det lätt, men jag har i alla fall världens bästa arbetskamrater, världens bästa!

Så det så.

TRISS i blått och en kär vän på besök...

F O T O T R I S S

Jag har hittat en ny utmaning som jag hakar på, tänker att det kommer få mig att fota lite mer. Se till att jag tar mig tid till att göra sådant som jag tycker om. Det är inte alltid enkelt att prioritera det roliga och det blir lätt att sådant som man tycker om mest inte får samma utrymme som alla måste-grejer... Så jag hakar på en utmaning o jag tror att den kommer få mig att ägna mig mer åt att fotografera, så japp, jag är med och det här blir nog allt en kul grej!!

Veckans tema - Triss i blått!

Mitt bidrag blir Skillor helt enkelt. Plockade i vår lilla trädgård som är fylld av dem, kan nog utan att ta i säga att vår gräsmatta känns mer blå än grön :)

Göra mer av det jag gillar ja, jo idag träffade jag en kär gammal vän. Hennes spontanitet och besök idag gav mig så otroligt mycket glädje och vi pratade länge om att fundera på vad man vill med sin tid. Var man lägger sin energi och vad man får tillbaka...

Jag kan bara konstatera att vissa vänner ger så otroligt mycket energi och glädje, ger allt det där man behöver på det mest enklaste viset. Det kan handla om att inte vara petnoga med tiden, värmen i orden, glädjen i ögonen när man kramas om, det ärliga samtalet. Ja, det spelar ingen roll, det kanske bara är kemi, men när den känns bra i hjärta och magen inte bara just för stunden utan när man flera timmar efteråt fortfarande känner att leende på sina läpparna - ja håll fast vid den personen. Ta tillvara på vänskapen... och på din tid.

Så idag alltså, ny utmaning och en långpratstund med en väldigt fin och kär vän!!

En mycket bra start på helgen!!

För fler bidrag, kika här!

En liten tidsresa...

V I T S I P P O R

De kommer under något av vad jag tror är den bästa tiden på året, våren, som vittnar om att dagarna blir längre, varmare och ljusare... och varje år får de mig att vilja åka ut till Hageby och Vrinneviskogen. Området jag växte upp i och skogen/friluftsområdet som ligger alldeles bredvid. Jag vill tillbaka till Formaregatan, titta upp mot fönstret som var mitt och min systers rum, se köksfönstret och sedan brorsans rum...

Jag vill springa runt på gården, se klätterträdet där Fredrik ramlade ner och bröt armen, gräsmattorna som vi sprang omkring på, kolla in huset där Bobbo bodde och se vägen upp till Vrinneviskogen.

'Mamma, en vitsippa till dig'

Idag tog jag mig i kragen och packade in barnen i bilen och styrde bilen tillbaka i tiden. Vi struntade i min gamla gata, vi tog skogen direkt. Kändes lagom just idag.

Mini sov mest hela tiden, inte särskilt medveten om vad vi höll på med. Men Inez och jag gick i skogen, mumsade matsäck på en sten vid en liten stig, gungade och plockade vitsippor på samma ställe som jag plockat blommor till min mamma, för si så där 30 år sedan...

En alldeles underbar dag, i gamla lyckliga och fina fotspår.

Jag har helt enkelt gjort gamla minnen till nya underbara sådana.

Det här var en bra dag, minst sagt.

Morgonpromenad minsann...

Bilder från vår morgonpromenad.

Det har blivit vår nya rutin, efter att vi lämnar av storasyster (tänk att hon är storasyster OCH att det finns en lillasyster...) så fortsätter Mini och jag på en promenad runt strömmen och får så mycket energi att det faktiskt inte är klokt.

Vi går förbi blommande slänter, prydliga rabatter som det börjar gro i, fina villor, änder, ser Strömmens vatten virvla ner mot industilandskapet och jag njuter. Jag tar in all energi som finns omkring mig...

Och idag tog jag mig till och med tid att räkna årsringar på en stubbe.

Nu knyter jag mig strax, har lovat mig själv att jag minsann ska hinna med och läsa en sida

eller två innan sänglampan släcks...

Bäbisfötter...

Bäbisfötter, finns det något mysigare?

Här är hennes fötter, minstingens, lillis, Jillis små underbara fötter. Magiska och lika underbar som hela den där lilla människan som gjort entre i mitt liv, våra liv. Med de där små tårna som kniper och fötterna som är lika söta som marsipanfigurer trollbinder hon mig... för att inte tala om ögonen och att hon nog faktiskt börja ge leenden tillbaka när jag pratar med konstig röst om att saker som är helt tagna ur luften... men håll med - rara små fötter!

Här om dagen var vi hos fotograf Lisa och skulle ta lite bilder på Jill. Planen var att Jill skulle sova när vi vara där och det såg ut att bli en bra start. Mätt i magen och en biltur senare kom jag in med Jill i bilstolen sovandes som en liten prinsessa och jag tänkte i mitt stilla sinne 'Det här går ju bra...' men ack så fel jag hade... Jag behövde bara lyfta upp henne ur bilstolen så var hon vaken. Klarvaken. Och fyra pruttar senare, både på kläder, sängkläder och annan rekvisita senare insåg vi att det här skulle minsann inte bli några bilder på en sovande bäbis med en jätterosett på huvudet - det blir helt enkelt inte som man tänker sig alla gånger...

Som en klok man en gång sa till mig: det enda du kan vara säker på, när det kommer till hur det kommer att vara med en barn omkring dig, är att det inte kommer bli som du tänkte dig!!

GLAD PÅSK...

G L A D P Å S K

Önskar er alla en glad påsk - en varm, solig o glad påsk!

Här hemma är vi kvar i bäbisbubblan och lär nog vara det ett tag till. Vi myser och njuter och kramar om en liten, liten lillasyster. En fantastisk liten människa som så sakta tar mer och mer plats i vår familj. En liten tjej vid namn Jill.

Jag är snart tillbaka!

P Å S K K R A M