När liten blir stor...

...ja enkla saker för mig är absolut inte enkla för andra... När en liten kille ska bli stor och lära sig något som är väldigt svårt kommer det en motgång då och då, det måste vara helt normalt. Det här handlar om att mitt bonus J ska lära sig att vara ensam hemma. Vi försöker göra det mindre läskigt genom att kalla det stjärnjakten, eftersom han vid varje avslutat test (vi kör ett varje dag här hemma) får en guldstjärna i kalendern... Idag gick vi , jag & lilla J, rundan som jag skulle gå när han skulle testa att vara ensam hemma och det var glatt och gick ju bra. Men så kom det smygande, den där rädslan och det är ju inte så konstigt jag skulle ju gå längre bort från vårt hus, det skulle bli svårare för mig att hålla koll och tiden jag var borta var inte så viktig - avståndet gjorde det svårt. Det blev ett långt samtal med tårar både från mig och honom innan vi till slut kom överens om att vi gör't. Vi tar det lite svårare idag, vi fixar det!! En liten extra muta i form av en tablettask att ta till om det blev katastrof hjälpte en smula, men inte så mycket, oron fanns där. Men hur som helst lugnade allt ner sig en smula och vi gick ut (Jocke hade hunnit hem från hans cykelrunda). Jag var lite nervös, tänk om det här slutar i en liten katastrof, hur i hela friden kommer vi vidare sen... jag vill att det ska gå bra tänkte jag hela vägen runt och när vi kom tillbaka hem var lyckan totatl!!! JAPP, HAN KLARADE DET! Leendet i hans ansikte när vi sa att vi var stolta över honom, att han hade varit jätte duktig och att han hade klarat det där som var alldeles omöjligt gör att jag får tårar i ögonen nu när jag skriver det här... Det fullkomligt sken och den lilla killen, vilken lycka!! Det är inte lätt när liten blir stor, men vi fixade det tillsammans!

Firade gjorde vi ju så klart - med en underbar fruktsallad o lite glass!!