Heja Brödernas!!

 

 

I fredags tog mannen och jag en lunch på stan. Vi gick till Brödernas! Vi går dit ganska ofta när det bara är vi... För vi gillar det - det är en så behagligt stämning där, ett varmt klimat. Å alltid känner jag mig välkommen. Det finns plats för att ladda batterierna, prata lite med Martin som har stället (tillsammans med brorsan, det heter ju trots allt Brödernas(?!!)) och som alltid hälsar med ett leende, ta det lugnt, fika och äta gott! Alldeles för gott!

 

Men det är nog stämningen som är det bästa. Att man möter någon vänlig bakom disken. Att alla gästerna känns igen och att jag ibland får skummad mjölk till mitt te, trots att det egentligen inte ingår i dagens...

 

 

Ha ni vägarna förbi, gör ett stopp!

 

 

Men i fredags, när vi satt där i godan ro, fick vi frågan om kvällen, om vi skulle ut och äta eller om det skulle bli en kväll hemma.

 

Å vet ni - Vi blev bjudna på middag.

I förpackningar för att plockas med hem låg den ljuvligaste av alla ljuvliga kycklinglasagner.

 

 

Å vilken middag det blev.

Av en portion, som antagligen skulle ha varit tillräcklig för hela veckans alla luncher,

fanns ingenting kvar av. Jag fick i mig hela biten. Allt. Slut.

 

Proppmätt och överlycklig.

Det finns värme i världen!

 

 

Heja Brödernas!