V Ä R M L A N D
Bjuder på några bilder från helgen som passerats.
Bilder från röda stugor inbäddade i skog, från en sjö som Fröding skrev om och från en plats som jag känner så starkt för. Mangskog. Den har varit min så kort tid och ändå är den så given. Så självklar. Så viktig.
Det låter så litet, Mangskog, ett litet samhälle någonstans i Värmland, mitt i skogen och vid en sjö. Men det är så stort. I ordet ryms så mycket. Här kan jag se Inez ta farmor i handen och gå till lekparken. Här kan jag och Inez mata hästar i en mindre evighet. Vi går promenader till sjön och känner på vattnet, kastar stenar och vadar ut i våra gummistövlar, aningen för långt så att byxan blir lite blöt. Vi springer oh vi skrattar.
Det är så mycket tid tillsammans, hjälpas åt, bara vara, vara ute, vara inne, tillsammans eller en stund för sig själv. Med hela tjocka släkten dessutom. Med stora kusiner som läser sagor om kvällen och som busar på dagarna. Detta ställe alltså och platsen den har i mitt hjärta, den skapar minnen för livet, så enkla och på samma gång så vackra.
Det har blivit lite av det viktigaste jag kan ge mina barn.
Tid tillsammans med familj och nära.
Stugorna - Sjöutsikt - Vedbärerska
Strandkant - Brygga - Livboj
Sandstrand - Öppna landskap - Rosa solnedgång
Jag H J Ä R T A Mangskog!
Så underbart! Att ha ett sådant ställe att åka till, där barnen får med sig minnen och upplevelser ifrån. Ett eget litet paradis på jorden.
SvaraRaderaSuperfina bilder och den översta är verkligen kanon!
Fin kväll till dig!
Kramen
Pia