Tatjanis

En rosa fotoutmaning, F som i Folkparken!

En rosa oktober!

Idag hoppar jag på den rosa fotoutmaningen som Malin & Sara startat! En rosa sådan, lika mycket en fotoutmaning som en insamling till Cancerfonden. De skänker en krona för varje kommentar de får under oktober månad och jag har bestämt mig för att göra det samma.

Så jag har hoppat på utmaningen som innebär att man för varje dag får en bokstav och på den bokstaven skall bilder fotograferas. 1 oktober blev A, 2 oktober blev B och så vidare.

Så idag, 6 oktober är det alltså F.

F som i fleecetröja, F som i Friends och F som i Folkparken!

Folkparken, där vi idag, tillsammans med fina vänner, tillbringade några timmat på förmiddagen, gungor, fika, tåg och klätterställningar. Fritid och Fintid!

Det blir mitt bidrag och i samma veva som jag skriver det så vill jag tipsa er om att även ni kan göra en liten skillnad. Pay it forward - kika in här hos Nina och läs om Ninas resa och den insamling som några av hennes vänner startade för att hon skulle få den vård hon önskar...

För varje kommentar blir det en slant!

LÖRDAGSMYS!

Boeuf Bourguignon har vi njutit av i kväll.

En alldeles fantastisk, mustig och underbar gryta som har fått stå länge och puttra på spisen... som har fyllt hela köket med härlig doft och som man svär lite åt när man inser att "nej, jag får inte ner en bit till" eller när det bara blir en ynka liten låda kvar att frysa in...

Det underlättar att ha det mysigt på max runt omkring sig när man brottas med beslut som skall tas och där erbjudandet inte är som man önskar att det vore. Bäst att sluta där, jag har ju en tendens att bli en smula skitförbannad när jag tänker på saker och ting just nu, särskilt om det har med mitt arbete och göra...

Jag tror jag fortsätter kvällens mys i stället och önskar er alla en underbar lördag!

En annorlunda upplevelse!

Här om dagen så var jag med om en minst sagt häftig grej - ett lunchställe mitt ute i ingenstans på den skånska slätten på ett lagomt avstånd från Malmö Airport eller Sturup som jag säger... I en skånelänga på en åker öppnade sig en underbar asiatisk oas fylld med massaman curry, röd curry, grytor som puttrade och en sorl av alla gäser som njöt av det thailändska köket.

Vilken energikick!

Tyvärr kommer jag inte ens om jag anstränger mig ihåg vad det hette...

men minst sagt en annorlunda och energigivande upplevelse!

FOTOUTMANING VÄNNER EMELLAN - SVARTVITT!

Å som vanligt står jag där på morgonen när det är dax för fotoutmaning och undrar vad i hela friden jag ska hitta på. Jag brukar ju ha en plan som jag ändrar ett par tre gånger om dagen för att sedan göra något helt annat när det väl blir söndag. Den här omgången hade jag inte ens en plan.

Så jag stod här på morgonkvisten och gjorde frukost i godan ro och upptäcker en spindel på väggen. Som tur är, är det många år sedan jag lärde mig att jag inte behövde släppa allt jag har för händerna och skrika varje gång jag ser en spindel, utan det går att ta hand om ändå... Nu ska jag erkänna att hade det varit en kraftigare typ som kröp på mitt kakel så hade jag kanske inte agerat så santsat som jag gjorde...

Men just då, när jag såg spindeln på det svartvita pappret (som förresten är en annons för ett jobb som jag tänkte skicka in en ansökan till) så fick jag min tolkning av veckans utmaning - svartvitt!

För fler tolkningar kika in hos Maria och Kristina!

Fin söndag till er!

Oliver och en utmaning!

Liten stol från House Doctor...köpt här!

Idag presenterades det nya temat för Fotoutmaning vänner emellan - svartvitt. Det slog mig då hur mycket jag faktiskt haelängtat efter veckans utmaning. Kan ha en smula att göra med att jag missade förra omgången, men inser samtidigt att det här är något riktigt skoj. Det är så klurigt och finurligt och går att anpassa till en själv så att det kan bli hur stort som helst eller hur litet som helt. och jag vill verkligen rekommendera det till alla er som bloggar, det är så skoj.

Så, alla ni där ute som vill ha en liten fotoutmaning, titta in här och här för mer information! Det är en kul grej, utan en massa krav utan bara för att det skoj, så hoppa på vettja!

Sedan måste jag bara visa att jag försjutton faktiskt odlar oliver här hemma. De där små klasarna med bollar har blivit gröna, normalstora oliver. Ha!

Jag menar hur stort är inte det?

HÖRRÖ DIN GALNING VA GÖRU?!

Jaha... vad har jag egentligen haft för mig den senaste tiden?

Jo, förutom att jag har gått omkring som Lilla My, men knuten, humöret och rynkan mellan ögonbrynen, så har jag jobbat. Jobbat så in i bängen. Försökt att hålla huvudet ovanför och framför allt utanför det kaos som faktiskt fortfarande råder på mitt arbete.

Men den senaste tiden har jag också tagit beslut och handlat i den riktning som jag haft sedan dag ett (då jag fick veta om planerna på jobbet) och som nu känns riktigt bra. Jag hade en plan, jag höll fast vid den och nu är jag på väg att fullfölja den. Jag gör ett aktivt val och väljer även i denna situation att inte bara acceptera...

Det jag också har gjort är att inse det fina i att kämpa för det man tror på och våga stå upp mot sådan som är direkt eller indirekt fel eller i alla fall mindre bra för en själv. Att ta ställning och att inte ge upp. Att kämpa och vilja få till en förändring. Att faktiskt kunna ha hjärtat med sig i jobbet och vilja försvara det. Det är en härlig känsla. Att kämpa. och att tro på något!

Så till alla där ute, ta fighten om den så är med er själva, arbetskamraten som alltid snor din mjölk i kylskåpet eller vad det än må vara. Våga säga ifrån, våga säg din åskit och våga kämpa! Våga framför allt ta reda på vad just du känner och tycker!

Det är nog det jag har lärt mig under perioden av det bästa jobba jag hitintills haft!

I morgon väntar ett möte som för den jag ska möta kommer bli en smula chockartat... men jag har sagt det tidigare, jag har haft samma tanke från dag ett och att inte se det komma, det mina vänner är inte mitt problem :-)

Härlig fredag i morgon!

KRAM

Psst... Sorry för bortavaron och tack för att ni ändå tittar in, nu kommer det rassla in lite inlägg oftare... jag lovar :) Inredning, skor, prylar, andra Lilla-My-saker och annat! Vi ses!

Sommarvärmen håller i sig...

..men jag längtar en aning, eller en aningen större än en aning, efter hösten!

Det kan i o för sig ha att göra med att jag i helgen hämtade ett paket från Creative Lounge...innehållande just ett par alldeles perfekt boots - Primeboots! Ja, just de på bilden ovan.

Så nu vill jag att det ska bli lite svalare i luften, rent av lite kyligt, så att jag kan ta på mig ett par slitna jeans, kofta, mössa och så på med de nya skorna... och så ett alldeles fanstastiskt halsband från lilla u runt halsen! Perfekt höstoutfit, i min smak i alla fall!

Japp, låt det blir höst snart!

Men först, måndag och en ny vecka!

En vecka som innehåller en tripp till Oslo, en halvmaraton och ett besök hos svärföräldrarna i Uppsala. Men just ja, först måndag och lite galenskaper här på jobbet!

HÄRLIGA SÖNDAG!

Nu beger jag mig straxt ut till mina föräldrar.

Lillis är redan där och Jocke sitter på cykeln som på en lagom omväg ska ta honom till samma ställe.

Inser att jag måste packa ner löparkläderna eftersom jag ska testa om jag inte ändå ska ge mig på och springa den där halvmaran som är på lördag... så idag blir det en joggingrunda hem från landet. En runda på si så där en och en halv mil... 15,5 kilometer... och även om jag klarar det så är det så att jag på lördag ska springa en sträcka som är nästan 6 km längre... Ihh!

Blommorna kommer från mina föräldrars trädgård även om jag önskar att jag hade alla dessa skönheter i min egen.. Kanske nästa år...

Men i alla fall, det här får bli mitt bidrag till Fabrikens Söndagsbild!

Me going Magnus Uggla goes Hulken!

Well,

jag kan bara konstatera att dagen inte riktigt nådde upp till mina förväntningar om än intressant och spännande, så föll ett viktigt möte rätt platt och likaså dagen.

Det är en energikrävande sak, det där att försvara det som är ens revir, ens mark, ens arbete och det man har lagt ner sitt hjärta i. Det är en tuff sak att försöka förklara för någon som inte vill se det uppenbara. Eller som Stenmark så vackert sa det "det går int att förklar för en som int begrip!"

Men skam den som ger sig.

Jag tänker inte ge mig :)

Kalla det en dåres envishet, well, hello that's me!

Hade en tanke att gömma mig bakom solglasögonen mest hela dagen.

Spela svår, jobbig och smådryg lite som Uggla, men insåg snabbt att det fick bli plan Ö...

Hulken-rollen gick jag in i kring lunch, men på ett mer verbals vis än muskelvis, det var min plan A, bra eller mindre bra eller rent av dålig - det återstår att se...

Wegner's Y-stol eller CH24!

Jag har fått så många kommentarer på våra stolar att jag tycker att de gott kan få ett eget inlägg.

Det är ju trots allt mina absoluta favoriter och jag kan inte annat än älska dem. Idag är en stol lite pyntat och klädd med kudde och skinn, allt för att jag ska skämma bort mig själv när det faktiskt är så att jag är hemma från jobbet. Febern är inte borta riktigt än och jag gör som kroppen vill och tar det lugnt idag. Med en kopp te och en bok samlar jag energi i favoritstolarna, Wegners Y-stol eller CH24 som den ju också heter.

Jag blev fast för länge sedan. Mannen likaså. Vi hade sett dem på omslag efter omslag på alla möjliga inredningstidningar och klämt på dem när tillfälle gavs. Funderat och resonerat och för några år sedan bestämt oss. På auktion slog vi till. Eller rättare sagt min man gjorde det.

Ungerfär som när vi budade på hus och vi hade en excelsnurra (snurran kallad) som vi knappade in de olika buden i och kollade av hur mycket vi skulle ha kvar när räkningar, mat, ett antal skor och lite annat smått och gott var betalt och såg vad vi hade kvar... funderade och sa japp - kör. Men det fina med min man, han körde lite själv, kom förbi mig och sa

"du, om vi köpter för det här priset hur ser det ut i snurran då?"

"bra" svarade jag, men ska vi verkligen?

"det är redan gjort och husets är vårt" svarade han mycket nöjt!

Lite så var det med stolarna,

"jag la det här budet och nu är det bara någon minut kvar!"

Å så vips var stolarna våra!

SÖNDAGSBILDEN!

Söndag. Mitt på dagen och jag passar på att äta sen lunch medans Puppan sover middagslur i vagnen... den här helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. I fredagskväll när jag vaknade efter att ha somnat framför en film i soffan, kände jag mig inte bra. Jag frös. Trots kläder, extra tröja och en filt. Fick en dålig känsla, tog tempen och insåg att jag hade feber - hela 38,7...

Så har helgen fortsatt och idag har den varit nere på 37, 4 och vänt, men är nu tillbaka på en bra bit över 38. Suck! Men jag var tvunden att sätta mig i solen en stund och njuta av våra pelargoner som är så otroligt vackra... 1 September idag, höst sägs det, men mina sommarblommor blommar vackrare än någonsin. Jag tar mig nog en kopp te nu såhär efter maten och sätter mig i soffan, unnar mig att inte göra någonting. Verkligen skönt och välbehövligt!

Kika in på Fabriken för fler söndagsbilder!

Önskar er alla en skön söndag!

FOTOUTMANING VÄNNER EMELLAN - SPEGELBILD!

Söndag och ojämn vecka - innebär fotoutmaning vänner emellan och idag står det Spegelbild...

Å nej det var inte enkelt, inte alls, så jag gjorde en favorit i repris och fotade bilderna genom lampan i vardagsrummet. Ganska fint tycker jag själv :) om än något stökigt här hemma...

Vill ni ser fler bidrag kikar ni in hos Maria och Kristina!

Å passa på att gratta Maria på födelsedagen :)

Kraaaam!

Tema Fabriken - KÖK!

Torsdag. Tema. Kök. Fabriken.

Oj.

Tiden fullkomligt springer fram. Otroligt att hela den här jobbveckan snart går över till att vara helg och lediga dagar. Det ser jag verkligen fram emot. Jag inser att jag har en tendens att gå och lägga mig alldeles för sent och ändå komma upp på morgonen vilket resulterat i att jag ligger en liiiiten smula efter med sömnen :)

Har nog bunkrat upp en del sömnbrist ett tag och här om kvällen somnade jag till och med innan Inez, sådär en kvart i nio, vaknade till av att Jocke petade på mig och sa åt mig att gå och borsta tänderna sådär kring midnatt. Jag var för en kort sekund orolig att jag inte skulle kunna somna om, men det gick över. Sov antagligen innan huvudet hade nuddat kudden och vaknade sedan kl06:30...

Snart är det dax igen, för en date med Mr Blund.

Men först en glimt från vårt kök... veckans tema på Fabriken!

En helt vanlig måndag...

...och en helt vanligt tävling om ett helt ovanligt smycke!

Alltså jag har sagt det förrut och jag säger det igen - ett little u smycke är det bästa sällskapet, runt handleden eller halsen, med en läderrem eller med en kedja, bricka eller fjäder, på en fest eller måndag, en solig dag eller regning dag, det spelar ingen roll - smyckena är magiska!

Just nu kan man dessutom vinna ett halsband. Ni ser det på bilden. Magisk och vacker på en och samma gång - så kom igen, tävla eller köp det rakt av :)

Tävlingen hittar ni här!

Goood Luck!

Håller tummarna för morgondagen!

Jag håller mina tummar för morgondagen och inser att hoppet ju verkligen är det sista som överger människan. Inte förrän man fått ett definitivt svar så tydligt att det känns som ett knytnävsslag i magen är ju slaget förlorat. Jag har med andra ord inte accepterat förändringen som ligger och lurar runt hörnet utan går omkring här hemma som att inget har hänt (inte helt sant...). Ni som undrar vad det är jag svamlar om får lov att läsa förra inlägget :)

Nu är det söndag och dax för söndagsbilder på Fabriken. Jag envisas med bilder på min vissna pion, men som jag helt enkelt inte kan släppa taget om. Den är alldeles för vacker för att förpassas till komposten. Just nu i sällskap med en ny box från House Doctor och gamla ljuslyktor som jag en jul hade hyacinter i...

Städat är vad jag håller mig sysselsatt med, rensar i förråd och garderober och slänger gamla saker för glatta livet. Passar på att lägga energin där den behövs som mest, varför inte gå ut något gott av allt tråkigt?! Men nu är det söndag ja, dax för söndagsbilder och inspiration.

Mitt bidrag och andras hittar ni så klart på Fabriken!

En vecka from...

Den här veckan har varit allt annat än bra, inte bra alls, inte ens i närheten av bra. Tyvärr.

För snart ett år sedan blörjade jag på det som skulle bli det bästa jobb jag någonsin haft eller ens kunnat drömma om. Jag kan inte helt förklara allt som varit så utanför allt annat jag varit med om, men det är alla de där små sakerna som har varit rätt. Från chef, till kollegorna, till affärerna, till känslan och till det där som gör att jag, även om jag så klart haft en dålig dag på jobbet, aldrig suckat över att behöva gå till jobbet. Det har varit sjukt bra. Även de dåliga dagarna...

Så inser jag nu att inget varar för evig. Jag hade det på känn, men trodde aldrig att det skulle sluta så snabbt, så abrubt, så plötsligt och på ett så uselt sätt som detta.

På ett beslutsunderlag from h-ll, innehållande en massa sakfel och floskler har ett beslut fattats som gör att jag har fått ett uselt erbjudande. Ett erbjudande som alla tror att jag och mina kollegor kommer att acceptera, men inte kommer att göra. Trots protester, trots riskanalyser, trots samtal och förklaringar så är det ingen som förstår. För de kan inte förstå känslan av att hitta det perfekta teamet, att ha hittat ett sätt att komma framåt och känslan av att vara på väg att lyckas med ett mål som var lika troligt att lyckas med som att jag skulle kunna hoppa till månen.

Men jag har en känsla av att det är just det sista, att vi är på väg att lyckas med det som ingen trodde att vi skulle klara... eller rädslan för det, att VI skulle klara det...

Och jag är arg, ledsen och besviken.

Jag är så ledsen att jag känner en klump i bröstet, gråten i halsen och en känsla av att jag vill krypa in under filten, ligga på min säng och ha min mamma bredvid mig strykandes mig över håret samtidigt som hon viskar orden - det kommer att ordna sig, det kommer att bli bra.

Men. Jag vet att det inte kommer att bli helt bra. Jag kommer tvingas byta jobb, gå tillbaka till det jag gjorde förr... tvingas. Det är inte skoj. Långt ifrån skoj utan en sorg, något bra och rent ut sagt SKITBRA som går i graven.

Jo en gravöl vore inte fel!

FOTOUTMANING VÄNNER EMELLAN - Skuggor!

Idag är det jag som får stå för skuggorna, både under ögonen och som en skugga av gårdagens jag.

I större delen av mitt liv har jag varit en direkt motståndare till löpning. Jag kunde inte, ville inte och hade verkligen ingen lust att snöra på mig joggingskor och ge mig ut på en runda. Aldig i livet. Inte ens under mina år som fotbollsspelare gillade jag löpningen... vi passade inte ihop och hade inget med varandra att göra.

Men så hände något.

Det är många år sedan nu, men jag levde i en relation som var allt annat än bra och jag hade ett självförtroende som var minimalt, där och då en dag bestämde jag mig för att jag ska fasen klara det. Jag ska minsann lyckas med något och en vacker dag ska jag känna den underbara känslan som alla löpare pratar om. Med orden "man ska springa så långt och så fort att man kan springa en runda dagen därpå också" satte jag igång min löparträning. Jag började med en runda på dryga 10 minuter. Dagen då min kompis sprang Göteborgsvarvet (halvmara, alltså 21 km) sprang jag lite mer än 5 km och kände mig som en vinnare. På den vägen är det... året därpå sprang jag min första halvmara (Göteborgsvarvet) och jag grät när jag passerade mållinjen.

Jag var så otroligt stolt! och lycklig!

Igår sprang jag ingen halvmara, men väl ett Stadslopp på 10km och varje nytt lopp får mig att minnas att jag minsann kan om jag vill. Varje litet lopp är en seger! Igår lyckades jag få en bra tid och det känns otroligt skönt, eftersom det om några veckor är dags för ett nytt lopp.

Men idag, idag är jag trött och skuggan bakom tekoppen är jag!

Mitt bidrag till veckans fotoutmaning vänner emellan - kika in hos Maria & Kristina för fler tolkningar!

TEMA FABRIKEN - ÅTERBRUK/RECYCLING!

Fabriken är igång igen!

TJIHOOO!

För det är få saker som är så inspirerande som att på torsdagar kika in och se vad alla medlemmar har gjort av veckans tema, vilka tankar och ideer som finns där och såklart vilka bilder som presenteras.

Kika in på Fabriken för inspiration i form av bilder som återanvänts,

mitt bidrag blir en gammal bild på en äppelkvist, lite för att påminna om att även om det må vara höst både här och där, så finns det saker att se fram emot!

God morgon!

Kusmi Tea - Chocolat - Epices...

Ja nu smäller det - vardagen är tillbaka.

Så idag är det lite snabbare puckar som gäller, med piff, frukost och dagislämning och ta sig till jobbet innan klockan blir allt för mycket och så en hel jobbdag på det. Jag har en känsla av att jag kommer att somna ovaggad i kväll!

Jag börjar dagen med en kopp fylld med ett alldeles underbart te - Kusmi Chocolate-Epices - vardagslyx de lux!

Jag önskar Er alla en härlig torsdag, en dag kvar till helg!

Kraaam!

Dan före...

Ett reafynd från Kappahl med somriga färger, blommor och fåglar.

Såhär kvällen före det är dax att gå tillbaka till jobbet är jag inte alls redo för att säga Adjö till sommaren eller semester eller ledigheten eller vad det än är... Jag är inte redo att komma in i de vanliga rutinerna och alla de där måstena som ständigt och jämt trängs med det där som man vill göra och som man längtar efter... Jag är inte redo. Jag vill hålla fast vid sommaren och värmen och den där härliga känslan av att få vara fri att bestämma så gott som själv vad dagen ska fyllas med...

Jag vill inte att sommaren ska ta slut. För hur det än är så känns det som att sommaren är över när man nu har haft sommarsemestern och det är dax att börja jobba. Det är dax att ta på sig långbyxor och lite tjockare tröjor och kortbyxorna kan man lika gärna plocka ner i lådan som ska ner i källaren fullproppad med kläder som passar latar dagar och varma, ljumma kvällar.

Semestern är slut. C' est fini!

Men, idag har vi minsann varit lediga och spenderat tiden i lekparken, lyssnat på Synfoniorkesterns genrep i Vasaparken, skördat lök, plockat blåbär och blåst såpbubblor! En härlig dag! Jag fick till och med lite tid med en bästis som innehöll både mat och prat och vin och skratt - inte illa!

Och nu när jag tänker efter - det blir nog inte så tokigt i alla fall det där med att gå till jobbet...

Ekollonvasen från Svenskt Tenn har en vissen liten kryddkvist i sig och pryder hallbänken.

Kolmården!

Jag suger ut det sista av semestern och idag tillbringade vi dagen på Kolmården.

Det är ju egentligen snudd på galet att bo så nära en stor fin djurpark, en kvart tjugo minuter så är man där och kan se zebror, klappa getter eller titta på Babar som Inez kallar elefanterna... Det märkliga är att jag idag. IDAG. köpte årskort. Ha. Skrattar lite åt mig själv, men nu har jag liksom tvingat mig att se till att det blir fler besök innan parken stänger igen för säsongen.

Mysigt, och jag ser redan fram emot nästa tur...

Och Inez trivdes minsann, skuttade runt bland getter och grisar, klappade och skrattade, tittade på den nya lilla elefanten och jag tyckte att det var så otroligt rart när de stod där i en klunga, elefanterna, med den där nya lilla krabaten i mitten... Kärlek, så naturligt och så vackert.

Inez pekade glatt åt tigrar, björnar och fåglar av alla de slag. Men vansinnigt sött var det när Inez gick fram till den lilla haren i trä, som stod alldeles stilla vid sidan av promenadstråket och såg lite busigt nyfiken ut. Där stod Inez och dansade, pratade, vinkade, klappade och skrattade. Det är ju så sött så att hjärtat stannar och tårarna samlar sig i ögonvrån. Min allra finaste, så söt.

Ja vi säger tummen upp för djurparken - Kolmården rockar!

24 timmar vuxentid!

I snudd på exakt ett dygn lämnade vi Puppa hos mormor och morfar och unnade oss vuxentid.

Vi bokade in oss på Trosa Stadshotell, åt en sen lätt lunch på Bohmans, promenerade längs vattnet, köpte marsipanpraliner, höll händer, drack ett glas vin och ett till och åt en underbar middag. Tog en promenad efter maten och njöt av en fantastisk sommarkväll.

Så otroligt viktigt känner jag, för det är inte alltid så lätt att hinna med varandra...och inte glömde vi bort vårt lilla monster för det, nej då, när vi, på vägen till vårt rum, passerade hyllan med böcker att låna snappade Jocke upp en liten bok om Nicke Nyfiken och så pratade vi en stund om hur glad Puppa skulle vara om hon hade just den boken... med "Oh Oh" som hon kallar Nicke...

Väldigt mysigt att få längta och lika mysigt att få vuxentid!

Ett riktigt bra dygn.

På hemvägen passerade vi Tullgarn Slott där vi blev imponerade av slottet, cafét och sången som de miljontals bin/getingar gav från festen de hade i alla lindar som växte runt slottet...

Tänk så mycket härligt man kan fylla 24 timmar med!