#choklad...

 

 

C H O K L A D

 

Med en smula tekniska problem o ett lånat nätverk kommer här ett inlägg från mobilen och det tar en eeeeeevighet att få till en text. Suck. Dessutom är det en gammal bild men på något jag verkligen gillar att göra - egen trillingnöt, lätt som en plätt! Bästa julgodiset!!

Ta de nötter du vill ha o blanda dem med smält choklad, klutta ihop dem och låt dem stelna en stund. Det är allt! Om ni som jag gillar choklad och nötter så gör mycket på en gång, galet alltså G A L E T  gott :-)

 

 

De här trillingnötterna passar dessutom perfekt till advensmys, så det får blir mitt bidrag till fotoutmaning vänner emellan också. Två flugor i en smäll :)

 

Fler bidrag hittar ni här och här!

 

Ha en fin andra advent!

 

#stjärna...

 

 

S T J Ä R N A

 

 

Av tre blommor så är det bara en som fortfarande hänger i. En ynklig lite vit julstjärna. Jag är lite besviken, jag brukar ju torka ut dem, men nu verkar det som att jag dränkt dem. Inget vidare. Funderar på att kanske skaffa en ny, en lite större och tänker att de är aningen tåligare än de mindre.. men vad vet jag? Hur har ni det med julstjärnorna?

 

 

Annars är det inte mycket blommor, några hyacinter och lite gröna växter, här hemma. Jag blir så ledsen när jag misslyckas med dem och känner inte för att kompostera fler växter... Men här om dagen fick jag liksom lite nog, jag tröttnade på de vita orkidéerna som vi haft ett tag. Vad jag gjorde med dem? Klippte av stänglarna med blommor och satte i en vas. Blev bra mycket bättre.

 

 

Så, någon stjärna på blommor är jag verkligen inte, men jag gillar verkligen julstjärnorna, särskilt de vita. Vilken stjärna presenterar ni i dagens utmaning?

 

 

K R A M

 

 

Nostlagi...

 

 

 

Doften av kanel sprider sig här i huset. Stjärnan jag gjorde av kanelstänger och som nu hänger i köksfönstret ger den här julen den där extra dimensionen som är så viktig för mig. Det är dofterna som gör det. Som gör julen, stämningen och myset. Apelsiner, hyacinter, nejlika och kanel.

Älskade kanel.

 

 

Det är lite som att livet knyts ihop. Barndom med nutid, framtid med nutid. Nostalgi blir då för mig något väldigt varmt och precis lika vackert.

 

 

Nostalgi är temat på Fröken Fotos utmaning, kika in och se fler bidrag.

 

 

 



#avkoppling

 

 

 

A V K O P P L I N G

 

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Har ni hört den förut här på bloggen :) Jag köpte nämligen en adventskalender till mig i år, en som jag tänkte njuta extra av varje kväll i december. Jag beställde, fick en avi, hämtade ut och packade upp den. Underbara fina fantastiska te-adventskalender. Så mycket avkoppling den skulle ge mig. Well, idag har jag letat efter den I G E N. För flera dagar har  passerat och än har jag inte fått någon kopp te. Jag vet nämligen inte vart den är. Jag har stått på pallen i köket och tittat på översta hyllan i vart enda skåp. Jag har letat högt och lågt, men ingen kalender så långt ögat kan nå. Den är borta och jag gråter nästan.

 

 

SUCK!

 

 

Min avkoppling uteblev och nu kan jag inte sluta fundera på var i hela friden den har tagit vägen. Finns det någon Saida där ute som kan hjälpa mig?!

 

 

 

 

 

 

 

#grön...

 

 

 

 

G R Ö N

 

 

En gång tidigare i mitt liv har jag gjort en dörrkrans, minns jag inte helt fel så gav jag den till min mor och far, men jag är inte helt säker. Då var det en tjejkväll som tillbringades på en liten blomsterhandel och jag minns det som att det var en fin krans.

 

 

Nu har jag gjort det igen.

Med hjälp av grillpinnar skapade jag en något sånär rund stomme och sedan klädde jag den med granris. De andra kvistarna av grön, eukalyptus och någon annan växt är rester från en fredagsbukett som fortfarande var fina. Lite kottar och så en gammal koppartråd med isblå pärlor -

voilá - dörrkrans klar.

 

 

Jag känner mig lite extra stolt att jag återigen 'tagit-vad-jag-haver' - blir lite grönt i det också.

 

 

Så grönt för miljötänk och grönt på vår ytterdörr, gott så.

Frågan är väl vad har du för 'grönt' att dela med dig av?

 

 

 

 

 



#ljus...

 

 

 

 

L J U S

 

 

Min pappa brukar börja prata om kyrkan när han ser alla ljus som tänds så här på vinterhalvåret. 'Som i kyrkan' muttrar han lite var stans och för mig är det något som hör till julen. Alltså hans muttrande. Även om det inte är positivt laddat för honom, inte så värst negativt heller i och för sig, så känns så mysigt. Det känns bekant och som en del av julstämningen. Precis som ljus i alla tänkbara varianter i och för sig. Det är ju lite märkligt det där, vad som är julstämning för var och en av oss. Har ni någon knasig grej som skapar julstämning för er?

 

 

Här om dagen gjorde jag i alla fall om vårt sofftbord. Eller inte själva bordet då... utan jag flyttade alla möjliga pysselgrejer, tidningar och annat som samlats där och pyntade bordet lite lagomt för att passa till jul och tro det eller ej lata kvällar i soffan. Ljusa toner, ljus och en liten blomma som snart ska få en ny kruka, ett DIY-projekt på gång. Återkommer med det vid tillfälle.

 

 



Decemberutmaningen söker deltagare...

 

 

 

Jo men visst var det inte bara jag som var med på utmaningen idag. Härligt. Men nu tänkte jag bara tipsa er där ute att ni också kan vara med. Kanske med din blogg eller så kör på Instagram, @storiesbytatjanis heter jag där och tagga din bild med #decemberutmaningextraallt och @storiesbytatjanis så hittar jag till er :) Det är kul och helt gratis!

 

 

Ha en fin kväll, e-kram!



#efterlängtad...

 

 

 

E F T E R L Ä N G T A D

 

 

Jag känner mig som ett barn på julafton. För JA, jag har längtat efter den här månaden, efter december, efter myset, lugnet och allt som hör julen till. Detsamma gäller ju den här utmaningen, det är ju lite av en tradition nu och jag är en smul nervös. Tänk om det bara är jag som är med - eller en eller två varannan dag eller så. Men men, jag reder nog ut det också. Tror jag. Nu håller jag tummarna för att någon mer är med.

 

 

Men i alla fall - Jag har längtat efter den här utmaningen och ja både den och julen är för mig alltså just efterlängtade.

 

Och om någon nu är med så är det väl bara att erkänna att du/ni också faller inom ramen för dagens tema. Du är efterlängtad och just nu skrattar jag en smula åt mig själv, jag låter ju skitskraj snudd på galen. Japp, så är det nog, så varmt välkommen till min värld. 

 

 

#decemberutmaningextraallt...

 

 

 

Jo nu är det minsann dags - fotoutmaning hos Tatjanis.

 

Jag hoppas att ni är några som vill haka på, kanske alla dagar, kanske en dag, kanske några dagar det är helt och hållet upp till dig. Vill du blogga eller instagramma är också ditt val, eller kanske både ock. Jag blir i alla fall glad om du vill vara med. Håller tummarna att jag inte blir ensam :)

 

 



Hållbar livsstil...

 

 

Jag gjorde en adventsljusstake av de fyra ljusstakarna som mer eller mindre alltid står på vårt köksbord. Fniss. Fniss. Jag ställde dem på en bricka som jag klätt om med dekorplast och så satte jag min lilla hyacint bredvid ljusstakarna. Volia. Adventsljusstake klar och gjord av saker som redan fanns på mitt köksbord. Finurligt och behagligt på en och samma gång.

 

 

För ju mer jag tittar omkring mig, ju mer reklamblad och annat jag ser, Black Friday och Cyber Monday, desto mer inser jag att jag inte vill vara en del av julhysterin. Jag vill att julen ska handla om det mjuka, varma och medmänskliga. Jag vill ta tiden till att träffa dem jag tycker om, att hjälpa dem som behöver hjälp och att koppla av, varva ner och faktiskt ha lite julefrid tillsammans med min familj och vänner.

 

 

Det är min plan och det ger mig en väldigt behaglig känsla.

 

 

Mer om detta hittar ni hos Sciencehelena och vill ni, var med vettja!

 

 

Jag hoppas att ni har en lugn och behaglig första advent.

 

 



Bakom det lilla Myrtenträdet...

 

 

 

B A K O M

 

 

Ser ni den? Bakom myrtenträdet skymtar den. Julkudden. Det känns verkligen bara så härligt. Jag blir liksom lite nipprig o pirrig bara av tanken på av allt mys som hör till julen. Har jag sagt det förut? Jag. Älskar. Jul. Förutom köphysterin, den ogillar jag skarpt. 

 

Jag hade ju en tanke om en grön och guldig jul, men jag inser att det blir lite för mycket för mitt huvud att ta in en massa färg o grönt och murrigt tycker jag är vackert på bilder och här hemma med i och för sig, men inget slår det vita. Inget. Jag har antagligen så mycket kaos inom mig att jag behöver lugn runt om mig i stället. Så, julen blir nog ljus och glittrig här hemma.

 

 

 

 

 

Men i alla fall, fotoutmaning hos Fröken Foto och idag är temat BAKOM. Så bakom mitt myrtenträd har julen smugit sig in i form av en kudde. En julkudde. Det får bli mitt bidrag och kika in hos Fröken Foto för fler tolkningar.

 

 



Min rätta sida...

 

 

 

Min man och jag sitter vid köksbordet med varsin glögg och babblar. Trevligt, absolut. Just nu skrattar jag så att jag kiknar. Han har nämligen lite synpunkter på min blogg. Han tycker att den inte riktigt visar mitt rätta jag. Jag framstår lite för mycket som en person liknande moder Teresa och inte alls en helt vanlig tjej med ett temperament från Balkan.

 

 

Ja ni hör ju! Hur i hela friden skulle det se ut om mitt rätta jag visades här :) jag menar om jag titt som tätt öste ur mig av allt möjligt som passerar genom mitt huvud. Till exempel att Jocke A L D R I G kan slänga en lapp från en nyinköpt tröja, utan M Å S T E lägga den på diskbänken - det går väl alla i taket för?!! Ja men lite så, ni skulle kanske bli lite förvånade, men jösses, ni skulle få läsa bloggen med säkerhetsbälte på. Kanske att vi skulle testa, visserligen har jag inget galet på lager just nu. Inget mer än att jag här om dagen fixade en adventsljusstake som jag redan tröttnat på... och det är ju i och för sig så typiskt mig och aningen tröttsamt...

 

 

 

 

 

 

Ja vi får väl se. Lite mer humör kanske...

men nu blir det Tack o Go'natt!



Julen flyttar in...

Hyacinten planterade jag i en gammal marmeladburk. Etiketten var så fin, så den fick sitta kvar.
Lite miljötänk och återbruk o Kajsa Varg i ett.

 

 

 

Det blev en tur till blomaffären idag, en tur för att plocka in lite grönt, juldoftande och pyntliknande. Det var inte alls svårt att hitta julinspiration och idéer och bland annat fick två hyacinter följa med mig. Så nu finns de här hemma, på väg upp, knoppiga gröna saker som lovar juldoft om inte allt för lång tid. Den här gången valde jag vita blommor med svag doft. Det brukar passa mig. Men jag anar att det vart efter kommer komma in någon rackare i färg, det har ju börjat dyka upp både mörklila och mörkrosa hyacinter i handeln de senaste åren, så vem vet, kanske kommer det någon ny färg i år också som faller mig i smaken...

 

 

 

Törs knappt säga men i kväll fick vi till och med till ett pepparkaksbak. 

 

 

 

Julen är på gång och jag är redo.

 



Måndag, kort och gott...

 

 

Helgen gick aningen för fort, men äntligen har det blivit mer sömn här hemma. I natt sov Jill mellan halv nio och halv sex, så det mina vänner känns som tidernas sovmorgon. Snudd på tonårens sovmorgnar som tog slut strax efter att lunchen passerat. Jösses så skönt det vore, alltså med en riktig rejäl tonårssovmorgon. Jag kan se det framför mig, japp jag tänker hotellrum... stor härlig mjuk säng, fluffiga kuddar och ett täcke som är tungt och fullt av mjuka varma dun... Åhh... Sömn.

 

 

Så det får bli kväll här nu. I morgon kommer två efterlängtade böcker med posten, det blir avslutning på Inez gympa, Joppe ska både träna boxning och fotboll och på något vis ska jag ta hand om de där små granarna som vi knyckte i skogen idag :)

 

 

På bilden ser ni mitt bästa ljusstake-fynd. Härliga träljustakar från Indiska, tror jag betalade knappa 100-lappen för fyra. Rejäl rea och jag är rejält nöjd. Älskar dem. I bakgrunden ser ni en annan tavla än den som brukar hänga på just den spiken. Vi är i utbytartagen. Idag klickade jag hem en till som ska hänga bredvid den ni ser. Men mer om det en annan dag. Nu ska jag träffa John Blund!

 

 

Tack & Go'natt!

 

 

 

 



Ensamhet...

 

 

 

E N S A M H E T

 

 

Tja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det här med ensamhet, jag får lite svårt att formulera annat än att just ensamhet för mig ibland är så O T R O L I G T viktigt. Jag fungerar inte så bra annars. Helst vill jag ha någon stund då och då här hemma när jag kan sitta i min ensamhet och pyssla, plocka och bara göra det jag själv vill, just precis då i den stunden.

 

 

I ett annat liv, pratade jag en gång med en professionell samtalsterapeut om hur mycket eget utrymme man som person behöver i en relation. Han ritade upp två cirklar där cirklarna överlappade varandra olika mycket. En bild där cirklarna överlappade varandra nästan helt och hållet och en bild där cirklarna bara överlappade en liten, liten smula. Jag tyckte att det var ett så bra sätt att visa hur man fungerar i en relation och vilka behov man har, hur olika behoven kan vara...

 

 

Jag tillhör den andra varianten och mår bra av att få vara lite ensam lite då och då. Både här hemma och på annat håll. I en stor familj blir det ibland svårt att få till ensamheten. Men det är antagligen därför jag är så noga med barnens läggtider - kvällarna är min och mannens ensamtid. Eller som den här vecka, när han är iväg en kväll och jag har en kväll att sitta ensam och uggla på när tjejerna sover gott - det är faktiskt riktigt härligt att ha att se fram emot.

 

 

 Jag känner mig själv så pass bra nu för tiden att jag själv kan avgöra när jag M Å S T E lämna en kortis för att behålla lugnet :) men det absolut bästa är att jag lever med en som vet det, som känner mig så väl och som tycker om mig för den jag är.

 

 

Ensamhet - en fin sak om man får välja själv. För mig i alla fall.

 

 

Fotoutmaning vänner emellan och fler bidrag hittar ni här och här!

Alltså hos Maria och Kristina, två underbaringar som fixar den här utmaningen!!

Svartvitt, Svart/Vit...

 

 

 

Fotoutmaningsdax hos Fröken Foto och min bild blev en motljusbild som redan innan jag ändrade färgen på bilden, var snudd på svartvit. Snudd på.

 

 

Just nu känns det som att dagen och tiden är lite åt det svartvita hållet. Vi sover för lite. Alldeles för lite och det är så otroligt svårt att greppa omvärlden, allt det där som sker utanför våran lilla bubbla. Nu menar jag inte allt elände som händer i världen, för lite nyheter kommer in, utan det där som jag tycker så mycket om att göra - pyssla, göra saker, träffa människor, gå på utflykt, allt det där som dagar också ska fyllas med men som nu inte får plats för att orken för tillfället rymt.

 

 

Jag hoppas att det vänder snart. Jag hoppas verkligen att jag inte ska behöva köra en runda med bilen mitt i natten i natt också. Igår tog vi nämligen en tur, en kort liten runda för att Lillis skulle hitta lite ro och somna. Jag hoppas verkligen att det inte blir så i natt.

 

 

Idag är jag nöjd att jag är med på fotoutmaningen och det är inte illa! Sedan slår det mig att när lite tid har gått, så kommer vi att tänka tillbaka på den här dagen och säga 'Kommer du ihåg, vi satte henne i bilden, den här lilla tröttmössan som numer somnar vart som helst'... ok, kanske inte exakt så, men på ett ungefär. Det ser jag fram emot.

 

 

Min tolkning av svart/vit och fler tolkningar finns här!

 

 

H A P P Y   F R I Y A Y



Minimalt med sömn...

 

 

 

 

 

Här är hon, glad som vanligt och hur söt som helst och samtidigt den lilla skriklisa som dyker upp just precis när jag vill sova som mest. Och inte bara en gång utan två eller tre eller fyra eller ännu fler gånger per natt.

 

 

Så hur i hela friden gör man?

 

 

Jag läser om Sova-Hela-Natten-Metoden, 5 minuters metoden, om att inte plocka upp barn om natten, om att ta upp och hålla barn så mycket man bara vill och kan om alla möjliga tänkbara tips och trix. Jag läser om nattlampor och om att höja den ena sidan på sängen så att förkylningen inte blir lika jobbig. Jag läser och läser och läser och till slut känner jag mig nästan lite yr. Och jag ger upp en smula, och kommer på att det är så här det är med småbarn, så här det kan vara och det är en kort tid. En väldigt kort tid i ens liv... Så med andra ord, en natt i taget.

 

 

 

Jag håller tummen för att det är förkylningen som spökar, att den snart är borta och att jag då kanske kan få en natt med lite extra sömn.

 

 

 

 



Diy - bordstabletter i 'marmor'...

 

 

 

D I Y

 

 

Jo jag kom på att de där underläggen som vi ibland har på bordet liksom lite har gjort sitt. Det är ju mest Inez som använder dem till diverse pysselprojekt som innehåller målarfärg, glitterlim och annat som har en tendens att hamna på helt fel ställen. Så jag tog helt enkelt fram rullen med dekorplast och gav den gamla bordstabletten en make over.

 

 

Vad tycks? Inte illa va?!

 

 

Dagens DIY-tips alltså får bli att fixa egna marmorunderlägg :)



Får jag presentera...

Här är orden som är med i utmaningen i december, rakt upp och ner utan någon särskild ordning. Men det kommer det att bli, ordning alltså. Så småningom i alla fall. Men just nu ser det ut så här och jag hoppas ni vill vara med. Jag blir ju glad i så fall så klart och jag tror faktiskt att jag kan lova att ni också kommer att bli en smula glada!

 

 

Så för att underlätta en smula, presenterar jag orden redan idag. Jag känner mig lite nipprigt glad just nu och hoppas att ni hänger på, antingen i bloggvärlden och/eller på Instagram

(borde ju kanske ha en Hash-tag... vad tror ni om #julspridare2015 eller 

#julstämningsutmaning2015 eller #decemerutmaningextraallt?!)...

 

 

Finns lite att snickra vidare på med andra ord.

 

 

Önskar er en finfin kväll!

 

 

e-KRAM

 



Börja nytt jobb...

 

 

 

Den här ungen kan charma vilken trött mamma som helst, vilken dag som helst. Och desstom hur lätt som helst. Mitt lilla yrväder. Mitt lilla söta hjärta. På tal om hjärta, undersökningen här om dagen gick bra så nu väntar vi på resultatet... Fick en liten hint om att de inte såg något onormalt när vi var där, men vår läkare kommer leverera svaren inom kort. Phu. Ska bli skönt.

 

 

Men så tillbaka till den här dagen. En dag som gett mig ett litet halleluja moment - jag träffade nämligen mina nya kollegor och chef. Och det i sig, behöver ju inte innebära något som har något Halleluja över sig, men den korta stund jag hade med de tre personerna gav mig så mycket energi - Jag blev så glad och så fylld av positiv energi att jag kände att jag längtade till att börja jobba... Otroligt egentligen, att en kort stund för samtal om när det egentligen är dags för mig att ta mig ur mysbyxorna här hemma och börja jobba och sedan en lunch med de två som jag kommer att jobba  närmast, kan ge så mycket energi. Vi pratade om vilka vi var, om galenskaper vi gör, om tid och ålder och om att det är ju inte klokt att jag har jobbat i mer än 20 år och att chefen absolut är någonstans mellan 40 och 50 i ålder.

 

 

En härlig dag och tänk - mindre än 4 månader tills jag börjar på nya jobbet. Mindre. Än. Fyra. Månader.

 

Det är ju snudd på ingenting!!

 

 

Vad hittar ni på såhär mitt i veckan?