Tatjanis

Morgonpromenad minsann...

Bilder från vår morgonpromenad.

Det har blivit vår nya rutin, efter att vi lämnar av storasyster (tänk att hon är storasyster OCH att det finns en lillasyster...) så fortsätter Mini och jag på en promenad runt strömmen och får så mycket energi att det faktiskt inte är klokt.

Vi går förbi blommande slänter, prydliga rabatter som det börjar gro i, fina villor, änder, ser Strömmens vatten virvla ner mot industilandskapet och jag njuter. Jag tar in all energi som finns omkring mig...

Och idag tog jag mig till och med tid att räkna årsringar på en stubbe.

Nu knyter jag mig strax, har lovat mig själv att jag minsann ska hinna med och läsa en sida

eller två innan sänglampan släcks...

Bäbisfötter...

Bäbisfötter, finns det något mysigare?

Här är hennes fötter, minstingens, lillis, Jillis små underbara fötter. Magiska och lika underbar som hela den där lilla människan som gjort entre i mitt liv, våra liv. Med de där små tårna som kniper och fötterna som är lika söta som marsipanfigurer trollbinder hon mig... för att inte tala om ögonen och att hon nog faktiskt börja ge leenden tillbaka när jag pratar med konstig röst om att saker som är helt tagna ur luften... men håll med - rara små fötter!

Här om dagen var vi hos fotograf Lisa och skulle ta lite bilder på Jill. Planen var att Jill skulle sova när vi vara där och det såg ut att bli en bra start. Mätt i magen och en biltur senare kom jag in med Jill i bilstolen sovandes som en liten prinsessa och jag tänkte i mitt stilla sinne 'Det här går ju bra...' men ack så fel jag hade... Jag behövde bara lyfta upp henne ur bilstolen så var hon vaken. Klarvaken. Och fyra pruttar senare, både på kläder, sängkläder och annan rekvisita senare insåg vi att det här skulle minsann inte bli några bilder på en sovande bäbis med en jätterosett på huvudet - det blir helt enkelt inte som man tänker sig alla gånger...

Som en klok man en gång sa till mig: det enda du kan vara säker på, när det kommer till hur det kommer att vara med en barn omkring dig, är att det inte kommer bli som du tänkte dig!!

GLAD PÅSK...

G L A D P Å S K

Önskar er alla en glad påsk - en varm, solig o glad påsk!

Här hemma är vi kvar i bäbisbubblan och lär nog vara det ett tag till. Vi myser och njuter och kramar om en liten, liten lillasyster. En fantastisk liten människa som så sakta tar mer och mer plats i vår familj. En liten tjej vid namn Jill.

Jag är snart tillbaka!

P Å S K K R A M

Njuter av en ledig onsdag...

Alltså hur underbart är det inte nu, solen som skiner och jag har lyxen att vara hemma o vänta på en liten bäbis. Parallellt med att jag väntar så passar jag på att fixa till det här hemma, köper hem doftljus och förälskar mig i nya härliga energigivande dofter. Som ett av de senaste inköpen av doftljus (nej vi behöver egentligen inte fler, men men...) Voluspas French Cade Lavender - jag smäller av, med den är underbar! Alltså verkligen underbar!

Så nu fortsätter jag med lyxen att läsa en tidning i soffan...

...och njuter av solen, underbara blommor och dofterna här hemma. Jag inser att våren är här på riktigt, det knoppas, det växer och det är ljust. Den här tiden är ju ta mig sjutton bland det bästa som finns - när allt ligger framför en, våren, ljuset och värmen!

Ha en skön dag!

K R A M

Efter regn kommer solsken...

En hockeymatch, ett telefonsamtal, en blomkvist och solen.

Känslan i kroppen är underbar. Hockey är något heligt för delar av familjen och idag hade han svårt att hålla sig lugn o sansad, men lyckades bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Det blev en dunk eller två i sittpuffen för att dämpa de största besvikelserna och kanske ett eller möjligtvis två fula ord i samband med synpunkter på domaren i matchen, men så strax innan slutet så gjorde de mål - Brynär och vann. Den tredje matchen i Play - In som det så vacker heter & lyckan i hemmet är total.

Själv är jag själaglad över att jag igår minsann fick iväg en ansökan till ett intressant jobb men ännu merför att jag fick veta att jag kommer att bli kallad på intervju för ett annat jobb jag sökt. Alltså det är ju så att jag känner mig lika glad, som kor ser ut att vara glad när det släpps ut på grönbete. Jag ska alltså på intervju, inom kort, för ett jobb. En möjlighet. Ha. Det är verkligen en härlig, bubblande och lycklig känsla

Jag passar på att maxa våren lite också genom att plocka in lite kvistar från trädgården, världens enklaste och smidigaste sätt att få lite extra vår-feelings.

Å på tal om maxa - 10 dagar över tiden idag. Samma antal dagar över som datumet för dagen. Jag undrar hur det ska sluta och när vi ska få träffa den där lilla parveln på bilden... 10 dagar alltså, men det är mysiga dagar!

K R A M

Dag fyra...

Jag har en fixardag, en dag som egentligen innebär att jag springer upp och ner för trapporna, inte en eller två gånger utan typ 100 gånger... och mellan varven stannar jag upp och slår en bläng på den ena eller den andra nätbutiken... Har just kommit på att sovrummet behöver en tapet. Japp, så får det nog bli och japp, först måste jag starta kampanjen 'övertala maken', men den ska nog gå vägen - håll tummarna.

Några pauser i soffan blir det också, jag ska ju vila... eller ska och ska, men det behövs lite vila och ibland är jag klok nog och lyssnar på min kropp.

Så nu fortsätter dag fyra över tiden. Det trodde jag aldrig att jag skulle vara med om, gå över. Nope, var minsann säker på att den här lilla plutten skulle titta ut i februari. Bergsäker. Nästan så att jag skulle kunna ta gift på det... på riktigt, men men. Snart så...

Vecka 40...

V E C K A 4 0

Helt otroligt, sista (eller näst sista, eller näst näst sista) veckan av den här graviditeten. Märkligt. Att det kan gå så fort, det är ju nästan ett helt år, från start till mål, men det känns verkligen som att det har gått i Usain Bolt-tempo, särskilt nu på slutet. Det kan verkligen bli när som helst, typ om en timme eller tre eller 12 eller om dagar, jag har inga känningar och ingen föraning om att det börjar närma sig. Hur nu sådana känningar ska kännas. Rent mental skulle jag kunna tänka mig att att det var en månad kvar, men ser jag mig i spegeln så tycker jag att det var nog dax förra veckan... :)

Men i alla fall.

Men det knäppa är att ju närmre vi kommer the big moment desto mer tänker jag på det där med att skaffa ett nytt jobb? Visst är det märkligt? Trots att jag vet att så fort bäbisen är här kommer jag att ha fullt fokus på just bäbisen, medans jag nu läser platsannonser och funderar på vad jag vill pyssla med när jag ska börja jobba...

Knäpp, knäppare, T A T J A N I S

Första kyssen...

Minns du din första kyss?

Såg på T V, en serie som är något av det bästa jag vet, Grey's Anatomy första säsongen och i en reklampaus dök reklamen för Coca Cola Life upp på rutan. 'Minns du din första kyss - den förändrade allt'... typ. Jag kom att tänka på min första kyss, alltså ni vet när man gick på mellanstadiet och inte hade en aning om vad det där med kyssar egentligen handlade om.

Nog minns jag min... på ett disco i matsalen på Åbymoskolan, måste ha gått i femman eller sexan, killen hette Jacob, jag hade en blå och vitrandig storskjorta och hade ett smalt skärp i midjan, det skulle visst vara så. Håret var någon hockeyfrille-variant med vingar på sidorna. Minns jag inte helt fel skulle det vara lite permanentat också.

Det hände när vi dansade tryckare. En liten försiktig puss när dansen var slut hade jag tänkt. Men det var vad jag hade tänkt, han hade tänkte kyss med tunga, så helt plötsligt räckte han ut tunga, mitt i pussen. D E T var inte trevligt, inte trevligt alls.

Men det får mig att skratta mig till tårar...

H A P P Y T I S D A G

Måndag...

Fascineras av morgon-TV just nu, över sekter (som de pratar om) och om människor som tvingas in, föds in, i en galet skrämmande och kontrollerande värld. Märkliga och starka berättelser. Att barn inte får möjlighet att ens gå i skola tillsammans med andra eller ens äta tillsammans med andra utanför sekten... Får ont i hjärtat...

Och så ett tvärt kast till att choklad har visat sig ha samma effekt som sömnpiller...?!

Njuter av en "gammal" bukett blommor som blivit några färre... Satte de som fortfarande var pigga eller halvpigga i en mindre vas och vips fick jag en ny bukett att njuta av.

Blommor, finns det något bättre? Det får starta den här veckan som kan bjuda på en ny liten familjemedlem - spännande!

H A P P Y M Å N D A G

Stryker ett streck...

Jag verkar ha gått in i en gravid-bubbla och kan inte få ur mig ett ynka litet ord om ditt eller datt, tankarna fastnar, orden kan omöjligt bilda meningar och jag rår inte på det... det är så in i hela friden svårt. Alltså nästan omöjligt och precis lika märkligt - jag är ju en pratkvarn, en babblare och det brukar inte vara något problem att hitta på något att skriva, berätta, fota... Men det är kanske inte så konstigt med lite mer än en vecka kvar till det magiska datumet då den där nya lilla människan beräknas göra entré i våra liv.... det är ju inte klokt så snart, nästa helg... ja det är inte många dagar. Inte många dagar alls.

Så jag fortsätter i min bubbla av ommöblering, pyssel o plock och att bara vara, andas och försöka att låta bli att göra alla 100 saker som jag skulle vilja göra...

Men en sak har jag gjort sedan sist. Eller för ett tag sedan, som jag nu inser gjorde mig gladare och lättare i sinnet. Jag tog emot några små ord med stor innebörd av någon som jag haft det jobbigt med. Jag strök ett streck över gammalt, sådant som gnagt länge och som skavt och fastnat i mina tankar. Jag lät det gå och ersatte det med de små orden 'tack för det du gör'. Det räckte, tårarna rann nerför kinden och jag kan fortfarande känna värmen av orden. Av att få höra dem och av att lämna det gamla bakom sig. Stryka ett streck och gå vidare.

Det har jag lovat mig själv att göra mer av.

Så nu säger jag tack o go'natt och hoppas att jag snart är tillbaka igen. För nu när jag sitter här framför datorn så inser jag att jag har saknat det här. Verkligen.

Så jag hoppas att vi ses i morgon igen, eller ok i övermorgon kanske :)

VÅR...

VÅR I LUFTEN

Vi plockade några snödroppar idag, några av alla tappra rackare som kommit upp i rabatten och hjärtat skuttade till av lycka - våren är på gång... och jag behöver energin, verkligen behöver den. Så i dag satt vi minsann ute en stund efter dagishämtning, plockade fram stolar och ritade och skrev en stund i solen. Och vi njöt, Inez och jag. Så h i m l a mysigt och lyxigt...

Och nu står de i Inez rum, på fönsterbrädet och vittnar om att det inte är långt kvar till våren är här på riktigt... så vi passar på och fortsätter att njuta.

Passa på att njuta av solen du med och känns det som att du jobbar just på dagens mest härliga timmar, så ta en promenad på lunchen!!

K R A M

Fotoutmaning vänner emellan - FRÅN OVAN & ett par rader ur en bok...

H Å L L I E R

Fotoutmaning med temat från ovan... det blir ett lite annorlunda "från ovan" för det handlar om min bror som jag tror ser mig från ovan... Han finns där för mig, fortfarande och alltid och det här är några rader jag skrivit...något liknande

'kanske ett kapitel i något som någon gång kan bli en bok'

Med ögonen fyllda till bristningsgränsen, tittar jag ut genom fönstret. Tåget rullar någonstans mellan Malmö och Lund och den skånska slätten breder ut sig. Tårarna går inte att hejda. Ögonen fylls, svämmar över, fylls igen och jag försöker febrilt torka bort dem. Ju mer det rinner desto mer torkar jag, som i panik. Om jag bara kunde få bort dem om de kunde ta slut och jag bara kunde göra något, då kanske det kan kännas som innan. Om jag bara kunde få bort dem… Tankarna virvlar i mitt huvud. Det dånar i mitt huvud och det är så att jag hör hjärtat skrika NEJ! Genom att torka kinderna försöker jag få bort sorgen. Bort. Jag vill inte ha den med mig längre, jag varken vill eller kan förstå att den finns. Den tillhör inte mig.

Jag ser att några runt mig skruvar lite nervöst. Det är inte varje dag en till synes ordningsam kvinna gråter hejdlöst men tyst i en tågvagnskupé. Jag bryter mönstret, den svenska ordningen. En flicka tackar sin pappa för en tidning hon fått att roa sig med på resan. Hon tittar lite nyfiket på mig och jag försöker att lugna mig en smula. Någon annan petar i hörlurarna i öronen och tittar ut genom fönstret, rymmer på sitt vis. Jag känner ett sting av avundsjuka hugga tag i bröstet.

En annan resenär tittar i mitt knä, ser boken och ger som en tyst acceptans vid ögonkontakten. Hon ler men ändå inte, men skickar en tanke om att hon förstår. Läser man Kristian Gidlunds bok I kroppen min kan man inte annat än gråta. Den berör, det vet alla. Det finns antagligen inte en själ som läst den och inte gråtit.

Men det här handlar om något annat. Jag visste att jag skulle gråta när jag började läsa boken, det gjorde jag redan när jag köpte den. När tjejen i kassan på Pocket Shop sa att den var bra. När jag mumlade ett ”Ja.. jo.. jag, det är så att… ja, jag förstår det. Redan då kom tårarna. Redan innan egentligen när jag gått till Starbucks för en fika. De fanns där, alldeles precis bakom ögonlocken.

Min sorg är min. Den är en envis en som jag inte kommer överens med. Det är något jag måste lära mig leva med, den kommer aldrig att försvinna utan alltid finnas där. Det är av den anledningen jag skriver. För att förstå min sorg. För att kunna släppa ut den och för att ge den ett erkännande.

Någon form av acceptans…

Fler bidrag hittar ni här och här!

K R A M

& här hittar ni det första inlägget om allt det här, om ni vill läsa det o kanske förstå det här ovan lite bättre...

BALANS...

B A L A N S

Igår var det date night - barnfritt, restaurangbesök, teater, vuxentid och tillfällen att ta igen allt vi inte hinner med de andra dagarna. Det ger oss balans i livet, i vardagen och i relationen... och det är så mysigt, att få hinna prata till klart, att vända och vrida på diskussionerna, att få berätta hemlisar, att prata om våra saker, att få hålla handen, armkrok...

Så igår var det dax, för teater och restaurang. Så barnvakt fixad, Inez väska packad, fixat hår, välja kläder, byta skor och så mötas upp och ge sig iväg, ner på stan för att gå en sväng på stan, ta en fika, njuta av god mat och sedan gå på teater.

MEN,

så blev det inte.

Jag fick en kommentar på Instagram, att det kan vara så att vår kulturella aktivitet inte skulle bli av. Som vi skrattade, hand i hand på väg till bilen för att åka ner till teatern... Vi skrattade och mindes när vi på skilda håll för en massa år sedan skulle se Metallica i Stockholm, inställd konsert - eller hur! Lite samma känsla igår, inställd teater - eller hur. Men det var sant, inställt på grund av sjukdom... What the hellskotta!!

Så vi fick ändra planen, funderade på bio, puben eller att åka hem o se hockey. Det blev puben OCH hockey (LHC - Brynäs). Den matchen gav allt annat än balans. Långt ifrån, förbaskade PIP PIP PIP...

Det blir inte alltid som man tänker sig,

men även det ger en sorts balans i ens liv.

Fler bidrag på temat balans hittar ni här!

Färskpressad apelsinjos och en energikick x 2...

F Ä R S K P R E S S A D A P E L S I N J O S

Inga fancy maskiner här inte, utan jag plockade fram den här, med stor sannolikhet ohippa saken, ur skåpet och simsalabim så hade jag ett glas fullt av god energi... välbehövliga c-vitaminer och något så gott att jag dreglar när jag tänker på det!

En energikick av det lite mer lyxiga slaget vill jag lova...

Men hur mycket energi den än gav, så kan jag inte sluta tänka på lunchen jag hade här om dagen. En träff med vänner från jobbet, kanske en timme med mat och prat mitt på dagen som avslutades med en liten shoppingrunda och sedan en gäng kramar när vi skildes åt...

Men däremellan fick jag så många rara ord och kommentarer, pepp och push och en massa energi. Tänk vilken makt orden och de varma handlingarna har. Jag är så otroligt glad för den där stunden, för orden och för kramarna :)

Tack, Em, Anna, Elaine o Ingela!

Mycket trevligt & energin kanske hänger kvar ett tag,

kanske så mycket att det blir fem inlägg om dagen...

Fniss Fniss!

Annie Sloan...

Jag har fegat en smula med färg i Inez rum. När rummet gjordes i ordning så ville jag hålla det rätt så neutralt och mjukt, så beige och vitt på väggarna och vita möbler... Nu har lilla damen vuxit och skaffat sig en alldeles egen uppfattning om vilka färger som ska finnas i hennes rum...

Tro nu inte att jag har styrt in henne på rosa, även om jag verkligen gillar rosa, det har jag inte. Men Inez bästa färg är 'möjkjosa'. Punkt slut. Men i stället för att måla väggarna, så målar vi möblerna och först ut är hennes pysselbord. Lagom stort och lagom besvärligt...

Enkel möbel att måla och fort gick det. Vi hjälptes dessutom åt med allt utom att måla ovansidan, den fick jag göra klart själv. Målnings-entusiasmen höll inte i sig tillräckligt länge för att orka vänta på att undersidan skulle torka... Jag testade Annie Sloan för första gången och som den latmask jag är så gillade jag den skarpt. Inget förarbete och det ser riktigt bra ut redan efter en strykning. Tänk om det räcker - då är jag såld!

Fint blev det men viktigaste av allt -

M Ö J K J O S A

Fortsättningen på att boa in sig...

Jo jag har snöat in på att få till det här hemma.

Bygger bo, boar, blir snurr!

Vi bygger ett rum, vi gör oss av med saker och vi planerar lite nytt. Vi i just det här fallet är jag och... få se nu... jag och min man efter en smula övertalning :)

Så nu har jag bestämt mig att vardagsrummet ska få en liten uppfräschning och utgångspunkten är ett kuddfodral som jag hittade på HM och bara köpte ett av, i en senapsgul färg... sedan när jag kom på att det så klart var det absolut perfekta kuddfodralet, gick jag tillbaka till affären bara för att upptäcka att det så klart var slutsålt. Suck. Det är så typiskt mig... att inte slå till, tro på idén med en gång, jag är en långsam rackare och jag skulle kunna lära mig av det, men det gör jag inte heller...

ett hopplöst fall.

Så i min plan, kommer soffan härifrån kuddar lite varstans ifrån och så prints från Petite Charlie!

Voilà! Klart!

Simsalabim o vardagsrummet är klart.

I fantasin.

Fruktbröllop...

F R U K T B R Ö L L O P

Det är vår dag idag. 4:a år. Inte så många kanske men lyckliga, fina och våra. Det är vad som räknas.

Men det är något mer som jag är så troligt glad och tacksam för och de är de där mindre bra stunderna, när livet är hårt, fult och hänsynslöst. De där stunderna när man tror att det är slut, det går inte att ta in mer, det finns ingen energi, ork eller kraft att ens tänka det. De stunderna så finns han, min fina fantastiska man, han står stadigt, håller upp mig, stöttar, kramar och lyssnar.

Stora motgångar eller mindre, det spelar ingen roll. Han ser mig. Kramar mig och ger mig energin, orken och en kopp te. Han står ut med mig i mysbrallor och med håret i en knut. Han gillar mig när jag har en bra dag och lika mycket när jag har en dålig dag.

Han kramar mig och säger "det kommer att bli bra" när jag behöver det.

Det är han och jag mot världen.

Precis som Peter Lemarc sjunger i en av de finaste låtar jag vet. Så idag, lyssnar jag på just den sången och njuter av ett fruktbröllop...

Pojken och flickan på Drottningtorget se dom kysser varann.
Dom blundar för bussar som kör förbi som bara älskande kan.
Och din syster sa: "Det där går aldrig bra"
och vi två tog ett tåg från en stukande stad.
Där satt vi hand i hand, tätt tryckta mot varann.
Vi märkte inte ens hur septemberskogen brann.
Fick inga löften med oss på färden.
Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.
Som fångade fåglar i två rum och kök på 40 kvadrat.
Bland blöjor och barnskrik, lego och intrampad Sempermat.
Vi hade ingen plan, ingen given manual,
fick aldrig något arv, inget sparkapital.
Vi kunde skilts åt där och då.
Men gjorde än en gång ett val.
Vi älskade, vi slogs, men hade mod att stanna kvar.
Fick inget gratis på den här färden.
Det var du och jag mot världen.
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
Alltid jag och du.
Låt ingen trycka ner dig, låt ingen djävul komma åt dig.
Ge mig din packning och jag bär den,
för det är du och jag mot världen
Vi två vi hör inte hemma någonstans.
Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans.
Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud
är det som första gången jag rör vid dig nu.
Så när vi fortsätter på färden
Är det du och jag mot världen.
I dag och alla andra dar, du och jag mot världen.
Vi är ännu kvar.
Det är du och jag mot världen!
Så var det då, så är det nu, du och jag mot världen.
För alltid jag och du.

Jag boar in mig...

Energin är på topp, ibland inte, men allt som oftast så springer jag runt och gör en sak här och en sak där och till skillnad från andra dagar, innan bäbisen i magen, blir det mesta avslutat. Jag håller mig till min plan. Det kan ta ett tag, men relativt snart så är mitt projekt klart!

Ett litet, litet projekt jag har haft på listan ett tag är att fixa en ny matta till badrummet. En liten sak, men irritationen har varit rätt hög på att "vanliga" badrumsmattor är så korta. Jag får bara ha en fot på mattan när jag står och borstar tänderna, alternativet är att jag drar mattan så att den är vid min sida av handfatet, men då blir ju Jocke utan... ja just ja vi har dubbelhandfat... Ni förstår problemet...

Men nu har jag hittat en vanlig matta på två meter som passar alldeles perfekt och genast sprider sig lugnet inom mig. Jag är knäpp, jag erkänner, men badrumsmattan skapar lugn och harmoni här hemma... och ger mig en bra start på dagen!

Ibland är det det lilla som gör det stora...

Å idag tror jag att det är sista dagen att rösta på Besökstoppen,
så om ni vill o kan kika in här!

Good Morning...

M Å N D A G M O R G O N

Så här såg det ut hemma hos oss i helgen, pannkaksfrukost minsann! Inez och jag gick 'All In' på morgonen och fixade allt innan vi väckte pappan i huset... Inez vispade men en galnings frenesi ihop pannkakssmeten och grädde, plockade fram frukt o annat till bordet och väckte glatt sin pappa med sång - en strof från av hennes favoritsånger 'det går en vind över vindens ängar det fladdrar till i en tyllgardin och jag ska skriva en sommar visa med sol och blomdoft i melodin' för glatta livet... om och om igen...

Jordgubbar bidde det också. Även om min absoluta favorit blev pannkaka med fikonmarmelad och grädde... Alltså så gott så hjärnan stannar, för att rakt av översätta ett Balkan-uttryck om god mat... jag åt säkert fem stycken och nope, jag var inte hungre förrän kvällen!

Mätt i magen och varm i hjärtat!

Men idag startar vi veckan lite mindre lyxigt, men ändå med pannkakor,

fikonmarmelad och lite grädde på det.Vi är ju trots allt lediga, två av oss i alla fall...

Fotoutmaning vänner emellan | BAKGRUND...

B A K G R U N D

Någonstans kring det salta Medelhavet finns mina rötter, en del av min bakgrund. Där börjar berättelsen som tar min mor o far till ett annat land. En mamma som lämnar det enda land och ställe hon känner till, tillsammans med sin lilla pojke på några år, som träffar en man på planet och fick hjälp med att lyfta upp sin väska. Min pappa. Även om det tog några år i det nya landet innan de blev ett par, eller ja det vet jag inte riktigt, berättelserna går en smula isär här... Men enligt min pappa finns det kärleksbrev sparade i bankfack, något som i mina öron låter så sagolikt romantiskt...de av er som känner min pappa, skrattar antagligen här, han ger inte direkt något sken av att vara en romantiker :)

Men i alla fall...

Det är den här bakgrunden som har gett mig så mycket. Det mod de hade under en tid då vi inte hade telefoner i mängder, internet, skype och billiga flygbiljetter. De lämnade det enda de kände till och visste inte riktigt vad de skulle komma till, när de skulle kunna åka tillbaka och hälsa på eller när de ens skulle kunna prata med dem som stod dem närmast.

Min bakgrund har gett mig modet, att stå för den jag är, att våga prova, att försöka och att inte ge upp. För hur det än är så har mina förebilder, mamma och pappa, ändå gjort något så mycket större och visat att det går. Man kan om man vill. Eller om man måste.

Några rader om min bakgrund... kika in här och här för fler tolkningar!

Psst... Å så kan ni rösta på min blogg att bli nästa veckas blogg på Besökstoppen - Hittas här! Tack alla ni som har röstat o röstar :) gör mig väldigt glad!

TULPANER...

T U L P A N E N S D A G

visserligen här om dagen, men försenat p g a datorstrul....

Trodde att det var ett nytt påfund liknande Halloween och annat som ska öka köplusten hos oss, men det visade sig vara helt galet fel. I 25 år har vi minsann firat denna underbaring som dyker upp när Julen städats undan och när vi närmar oss de ljusare dagarna och våren... för visst märks det att det blir ljusare... även om det är några ynka minuter så känner det som att de där extra stunderna med ljus ger dubbelt av energi. Ljuset - underbart!

De står lite överallt här hemma, tulpanerna. Knyckte en ensam tulpan ur en av buketterna här hemma och satt som solitär på bordet bredvid soffan. I samma veva flyttade jag fönsterlampan i plåt till samma bord och även om lampan är aningen för stor, så tycker jag allt att nyheten och förändringen här hemma blev harmonisk. Ja, just harmonisk.

Det är bara att erkänna att jag "boar" eller "bygger bo" eller vad man nu vill kalla det. Jag har en outtömlig energi till att rensa och se till att det runt omkring mig ser ut som kropp och knopp vill. Jag får ju titta som tätt sätta mig o vila (för det är bara att erkänna att kulen gör sig påmind något snabbare nu för tiden...).

Plåtlampan finns här

Tavlan finns här

Just nu är jag en av fem bloggar som kan bli framröstad som nästa veckas 'Veckans Blogg', tack alla ni som röstar och rösta gärna igen :)

Klicka här för att komma till Besökstoppen och för att kunna rösta!!

Tulpanens dag, Besökstoppen och ett bildlöst inlägg..

D A T O R S T R U L

Behöver jag säga att jag just nu sitter framför datorn och svär? Av någon outgrundlig anledning kan jag inte ladda upp några bilder till blogger... SUCK! Jag får i stället ett felmeddelande att jag saknar koppling till servern och en fråga om jag vill spara eller öppna någon liten fil... Är det någon som haft samma problem? Eller vet någon som haft det? Eller ännu bättre kan tala om för mig vad jag ska göra innan jag kastar datorn genom fönstret och sliter av mig håret?

Om i fall att, hojta till snälla Ni.

B E S Ö K S T O P P E N

Jo men visst, den här veckan är jag med i omröstningen för nästa veckas 'Veckans blogg'! Hur kul som helst. Så snälla snälla ni, gå in på Besökstoppen och rösta på mig :) ja ni får ju så klart rösta på någon av de andra bloggarna också eller inte alls, men jag blir extra glad om du vill rösta på mig!

En röst var 24:e timme... så rösta så många gånger ni kan o hinner!!

Nu fortsätter kvällen med att försöka få in lite bilder på bloggen, envisheten kommer att ta knäcken på mig! Önskar er en finfin kväll!!

Bästa Bästa Brödernas!

F I K A P A U S

Igårkväll var jag på fikaträff med en av världens bästa vänner - otroligt mysigt och japp vi gick till Brödernas Kafé här i stan. Ett favoritställe har det alltid varit men efter deras renovering så är det nästan så att jag vill flytta in... Så otroligt fint. Men det är klart, det är inte för inredning jag går dit utan för att de där två bröderna alltid har ett leende på läpparna, alltid ger det där lilla extra och alltid skapar en varm o fantastisk atmosfär. Det är en smula unikt....

Det går inte att komma ifrån att det är vi människor som har möjligheten att skapa stämning, glädje och välbehag... och det glada håller i sig, fikastunden var supermysig och fylld med prat och skratt och ännu mera prat och skratt och när vi sedan rundade av framåt kvällen så tog vi med oss var sin påse med lite kärlek i form av underbara kanelbullar... Jösses, dagens förmiddagsfika blev en riktigt lyxig sådan! (får väl erkänna att jag tjuvsmakade lite redan igår när jag kom hem... )

Har jag sagt att jag Ä L S K A R kanelbullar?

M U M S!

Så idag eller någon annan dag om det passar bättre, om ni är i Peking, så ta en tur till Brödernas Kafé och fyll på med lite härlig positiv o varm energi!

Vardag igen...

V A R D A G

Välkommen tillbaka!

Missförstå mig rätt, jag gillar så klart den lediga tiden tillsammans med dem man tycker om, men visst är den härlig med vardag ändå... rutinerna är tillbaka, viljan att starta ett nytt år med några förbättringar, förändringar kanske och att ha ett helt nytt år framför sig... Jag gillar't! Det gör jag verkligen. Det finns så många som bara lever för helgerna, de där ynkliga två dagarna i veckan som man är ledig och få tid o ork till A L L T som måste och vill göras... Men livet är så mycket mer ju, så många fina vardagar som kan tyckas om och som kan fyllas...

Här hemma har jag de sista dagarna av ledigheten tagit tag i huset, skapat ordning och tagit beslut om vad som ska finnas var och var som inte ska finnas här... skönt. Att återta kontroll och skapa ordning, det är saker som skapar lugn i mig! och som får vardagen att vara lite mer mysig!!

Efterrättsskål av choklad...

C H O K L A D S K Å L

Det är endast en ynklig dag kvar innan vardagen är tillbaka och ledigheten är slut... för den här gången. Så när jag sitter framför datorn och funderar på vad jag egentligen vill skriva så är det enda som kommer till mig, att vi måste unna oss lite mer mys i vardagen och nu menar jag inte efterrätter och godis och gott, eller jo det med, men framför allt att ta lite extra tid till det som man gillar. Som ger en energi. Om det sedan är att spika upp tavlor kors o tvärs i något tum, baka eget bröd eller ta en promenad det är upp till var o en att bestämma.

Men lite mer Mmmm ska minsann in i min vardag under 2015....

Jag fick ett gäng frågor på den här chokladskålen efter att jag hade lagt ut den på Instagram, så här kommer en kort beskrivning och en länk till ett youtube-klipp jag spanade in :)

Chokladskålsskapande på Tuben!

Men det var inte så krångligt, inte alls. Blås upp antalet ballonger som du behöver - en till varje skål så klart. Sedan smälter du choklad i en rätt så liten skål, för att enklare få upp chokladen på kanterna av ballongen. Låt chokladen svalna något annars kan tydligen ballongerna sprängas och doppa ballongerna i den smälta chokladen. Ta fram en bricka o lägg ett smörpapper/bakplåtspapper på en bricka, ringla små rundlar (som blir "fot" till din skål) och fäst sedan den chokladdoppade ballongen på plattan.... Låt chokladen stelna och ta sedan sönder ballongen försiktigt och ta bort den.

Voila! Klart!

Vecka 33...

V E C K A 3 3

Japp, det är nära nu. Måste erkänna att jag inte riktigt kan greppa att det är mindre än två månader kvar, på ett ungefär, innan vi är en till i vår familj. Det är konstigt. Jag ser ju att kulan växer, känner aktiviteten (har insett att det är en gymnast där inne, med barr och allt, alltså ni vet en sådan där stång som de svingar sig runt, gymnasterna, runt hopp runt och hopp tillbaka och så allt om igen och igen och igen...) men ändå är det så otroligt svårt att greppa allt.

Till och med när jag ser på kort, som här, kan jag inte riktigt förstå att det ska bli en mini-me till?! Eller ok en mini-Jocke... men i alla fall.

Å hur jag mår? Jo tack, det är helt ok. Märker att jag blir lite tröttare fortare än tidigare och drabbas titt som tätt av kramp... men vem vill inte vakna av att vaden krampar rejält si så där klockan halv sex på morgonen?!! Fniss fniss.. Nej, jag mår bra, kan inte klaga på något egentligen :)

Bloggutmaningen är slut för i år, alltså den som är i December, den intensiva rackaren suger typ musten ur en ;-) Men inget ont som inte har något gott med sig... Det finns ju några vinnare bland er som var med :)

I första omgången vann ju Marlonzacco & i den andra omgången bidde det två vinnare Flower of Fame & Choices by Annie, maila mig era adresser så kommer en lite försenad juleklapp till er!

K R A M