Jag suger ut det sista av semestern och idag tillbringade vi dagen på Kolmården.
Det är ju egentligen snudd på galet att bo så nära en stor fin djurpark, en kvart tjugo minuter så är man där och kan se zebror, klappa getter eller titta på Babar som Inez kallar elefanterna... Det märkliga är att jag idag. IDAG. köpte årskort. Ha. Skrattar lite åt mig själv, men nu har jag liksom tvingat mig att se till att det blir fler besök innan parken stänger igen för säsongen.
Mysigt, och jag ser redan fram emot nästa tur...
Och Inez trivdes minsann, skuttade runt bland getter och grisar, klappade och skrattade, tittade på den nya lilla elefanten och jag tyckte att det var så otroligt rart när de stod där i en klunga, elefanterna, med den där nya lilla krabaten i mitten... Kärlek, så naturligt och så vackert.
Inez pekade glatt åt tigrar, björnar och fåglar av alla de slag. Men vansinnigt sött var det när Inez gick fram till den lilla haren i trä, som stod alldeles stilla vid sidan av promenadstråket och såg lite busigt nyfiken ut. Där stod Inez och dansade, pratade, vinkade, klappade och skrattade. Det är ju så sött så att hjärtat stannar och tårarna samlar sig i ögonvrån. Min allra finaste, så söt.
Ja vi säger tummen upp för djurparken - Kolmården rockar!
