#lusselelle...

 
 
 
 
L U S S E L E L L E...
 
 
Alltså det här med jul och barn och lockigt hår och röda band i midjan... jag kanske tjatar en smula, men den här lilla människan ger mig så otroligt mycket energi just ni och jag tror inte att jag sett något så rart sedan, nej jag vet inte. Det enda jag vet är att hon fullkomligt bubblar av glädje och tankar och ord och det vore ju väldigt märkligt om det inte smittade av sig.
 
 
Jag tycker rätt så ofta att det där med att vara förälder är en smula svårt. Det är så mycket att hålla ordning på. Vi föräldrar ska hålla samma linje, man ska ha en plan, man ska inte gå in i barnens humör när det är motigt, man ska hålla huvudet kallt, man ska ha tålamod, man ska förstår, man ska lyssna, man ska en hel massa saker och så ska man vara diplomat barnen emellan och någonstans också hitta tid att bara vara med barnen. Skrattar högt, annonsen till föräldrarekryteringen är kanske inte så lockande. Och visst gör jag fel, det gör jag verkligen, men i vissa stunder som de här, när hon är sådär bubblande glad - då vet jag att något litet rätt har smugit sig in.
 
 
Just DET är jag förbaskat stolt och nöjd med.
 
 
Det blir mitt bidrag till Lusselelle.
 
 
 Annars bjuder dagen på en tur till kyrkan med högmässa och sjönsång av min bonuspojk och hans skolklass och sedan blir det lilljul ute i skogarna på Vikbolandet med hans mamma, mormor och morfar. Hoppas att ni får en härlig Luciadag!
 
 
 


#juldärjagstår...

 
 
 
 
J U L  D Ä R  J A G  S T Å R
 
 
Ja det kanske inte är jag som står just vid granen, men på en promenad i våra kvarter såg jag att julen minsann gjorde sig påmind. Jag har ju saknat lite julkänsla, men nu börjar den sakta men säkert infinna sig.
 
 
I en liten park i närheten av oss, står en liten gran, med betoning på liten. Förr om åren var det en pampig sak som fraktades dit och pyntades med en Herrans massa ljus, men nu har den här lilla granen gjort entré och jag måste säga att jag gillar den. och förändringen också, måste jag säga.
 

 
 
 
På fina dörrar hänger julpynt som påminner mig om att det nu inte är många dagar kvar. Tänk att det är julafton om tretton dagar! ...och utanför vår lilla kvartersbutik står granar till försäljning. De står prydligt i rader och doftar alldeles underbart.
 
 

 
 
En liten promenad är allt som behövs för att julkänslan ska bli en aning starkare. Det tar sig. Det här är mitt bidrag till jul där jag står, ska bli kul att se hur julen ser ut där ni står...

Röd...


 
 
Röd som tomtens luva,
Rör som äpplet i grisens mun,
Röd som tomtens rock...
 
 
Här hemma hade vi ett fredagsmys utan dess like.
 
 
På vägen hem från Inez kompis Nils, passerade vi bageriet och fick rätt så enkelt idén att gå in och köpa något gott till fredagsmyset. Inez hade siktet inställt på marsipanfigurer, jag förstår henne, för vårt lilla bageri gör de allra finaste figurerna jag sett, eller vad tycks? En älg, en tomte, en nisse och en gris. I marsipan. Visst är de väl fina?! och med de här figurerna kan ju fredagsmyset inte bli annat än succé.
 
 
Och hon valde med omsorg, tittade genom glaset och funderade. Petade lite på glaset och tittade upp och sa 'förlåt mamma'... sedan siktet tillbaka på marsipanfigurerna och valet som behövde göras... Jag vill ha älgen. Jonathan får tomten. Pappa kan få en tomte som är röd och grön (en nisse alltså) och mamma, vad vill du ha?
 
 
Det röda i marsipanfigurerna ihop med värmen i mitt hjärta som den där lilla tösen ger mig får bli mitt bidrag till Fröken Fotos utmaning... kika in om ni vill se fler tolkningar.
 
 
Ha en finfin fredag finingar!


#Smak...


 
 
 
 
S M A K
 
 
Alltså jag älskar pepparkakssmak. Verkligen älskar. Det är den absolut bästa smaken jag vet, särskilt så här i juletid och på sådant som pepparkaka, kola och nu även kakor. Så nu har jag bakat med pepparkakskryddorna och gjort små sega kakor med dumlekolor med pepparkakssmak. Lite extra allt.
 
 
Jag var inte helt nöjd med dem, när de var klara, men nu har jag vant mig vid att de är så där hårda men ändå sega och japp, det får bli till att baka en laddning till innan jul. Som förresten bara är fjorton (14) dagar bort! Det är ju helt otroligt.
 
 
Men,
 
Jag skulle verkligen vilja att vi alla nu tog i och dansar någon form av snö-dans. Så att en där härliga snön kommer ner och omsluter hela julhysterin i vitt. Alltså jag behöver den verkligen. Det är nästan så att jag struntar i om det blir slask som fryser någon dag senare och bara är jäkligt jobbig.
 
 
Jag vill ha snö. Punkt. Slut.
 
 
Men tills dess kör vi utmaning och idag är det smak som gäller...
 
 


#mjuk...

 
 
 
 
 
 
M J U K
 
 
En helt vanlig dag här hemma satte jag mig med en tidning, eller två, lite te och tänkte läsa en stund... Det gjorde jag nog också och samtidigt pratade jag med Inez som pysslade. Jag sa att det snart är dags göra julkort och hon hade en låååång utläggning om att hon ju redan börjat med det för hon är ju brevbäraren förstår jag väl och ja det babblades om både det ena och det andra och jag skrattade gott. Det är verkligen något alldeles magiskt med en fyraårings prat, bubblande, levande och så otroligt positivt. Det gick en stund, jag gick för att fixa något och fylla på mitt te. När jag kom tillbaka till bordet så låg det något framför mig. Post. Så klart. Inez brevbärare hade pysslat och delat ut. Ett kort som enligt brevbäraren var 'ett julkort men också ett inte julkort' sedan satte hon sig för att fortsätta pysslandet. Jag blev mjuk och varm i hela kroppen.
 
 
Senare fann jag 'julkort men också inte ett julkort' lite här och var i huset. När eftermiddagen kom kunde jag räkna in 5 stycken, fina kort, med lite bokstäver, glitter och hopvikta med ett litet klistermärke. Det är inte illa för en helt vanlig dag.
 
 
 
 
 
Det får bli mitt bidrag till decemberutmaningen.
Jag hoppas att du vill dela din tolkning, antingen här eller på instagram.
 
PIP.
 
 
 

#vinter...


 
 
 
V I N T E R
 
 
Dagens ord är vinter, ni vet snö och gnistrande vitt och kyla.
 
Jag är besviken och känner mig en smula ledsen, det är ju lite av julkänslan, att känna kylan bita i kinderna när man kliver ut... göra spår i snön... dra Inez till dagis på en pulka eller snowracer... och en herrans massa annat... men men men, jag får lugna mig. Det kommer säkert någon dag med snö...
 
 
Men när jag skrev ner orden som jag ville ha med i utmaningen, så tänkte jag mig en bild på vår trapp, med lite granris, snö och lite blommor på trappen. Lite Hej-mitt-vinterland med snöflingor och frost och lite isande blå toner i bilden...  Aja, vad är väl en bal på slottet, det är ju bara en bild. Och vinter är det ju i kalendern i alla fall.
 
 
Så. Om det är någon i vårt avlånga land som njuter av snö - dela med er.
Eller hur tolkar ni dagens tema?
 
 
 
 
 


#glädje...


 
 
 
G L Ä D J E
 
 
 
Det är fortfarande lite tekniska problem här bakom spakarna och det får blir en bild som redan visats, om än på Instagram, men vad gör det. Det är ett så vackert litet träd, fullt av ljus och hjärtan som fyllde mig med glädje direkt när jag såg det. Det är ju bara så gulligt.
 
 
Vi har tillbringat några dagar hos mina svärföräldrar och idag bär det av hemåt. Med tåg. Värsta äventyret. Jag och de två små trollen ska ta tåget hem och jag laddar med pysseltidningar, film o lite annat till Inez och så får det bli lite majsringar till Jill. Håll tummarna för att vi kommer på som vi ska och att resan går bra. Jag vill ju inte orsaka några rubriker 'Mamma glömde barn på perrongen' eller 'Mamma kvar på perrong'... som sagt håll tummarna.
 
 
Å en annan sak som ger mig glädje, är den här utmaningen och att ni är med. Det gör mig så glad och det är så kul att få se era bidrag o läsa era kommentarer. För att inte tala om er andra som tittar in här och ni runt omkring mig.
 
 
 
 
 


#tomte...


 
 
 
 T O M T E
 
 
För ett år sedan tog jag bilder på en treårig tjej i tomteluva och tyllkjol, idag springer hon omkring här hemma hos farmor o farfar och har minsann bytt om till just tyllkjolen som hon har på bilden. Tomteluvan väntar vi med ett tag... men snart ska vi ta årets julkort och då kan jag tänka mig att det kommer fram både en och två tyllkjolar och en tomteluva.
 
 
Så just nu har vi några dagar hos några vi tycker om, vi dricker glögg, tar promenader och äter skumtomtar. Julmys så att det sjunger om det :-)
 
 


#decemberutmaningextraallt andra veckan...


Sådär ja, lite nya ord att samlas kring!

Välkomna att vara med :-)

#choklad...




 
 
C H O K L A D
 

Med en smula tekniska problem o ett lånat nätverk kommer här ett inlägg från mobilen och det tar en eeeeeevighet att få till en text. Suck. Dessutom är det en gammal bild men på något jag verkligen gillar att göra - egen trillingnöt, lätt som en plätt! Bästa julgodiset!!


Ta de nötter du vill ha o blanda dem med smält choklad, klutta ihop dem och låt dem stelna en stund. Det är allt! Om ni som jag gillar choklad och nötter så gör mycket på en gång, galet alltså G A L E T  gott :-)
 
 
De här trillingnötterna passar dessutom perfekt till advensmys, så det får blir mitt bidrag till fotoutmaning vänner emellan också. Två flugor i en smäll :)
 
Fler bidrag hittar ni här och här!
 
Ha en fin andra advent!
 


#stjärna...

 
 
S T J Ä R N A
 
 
Av tre blommor så är det bara en som fortfarande hänger i. En ynklig lite vit julstjärna. Jag är lite besviken, jag brukar ju torka ut dem, men nu verkar det som att jag dränkt dem. Inget vidare. Funderar på att kanske skaffa en ny, en lite större och tänker att de är aningen tåligare än de mindre.. men vad vet jag? Hur har ni det med julstjärnorna?
 
 
Annars är det inte mycket blommor, några hyacinter och lite gröna växter, här hemma. Jag blir så ledsen när jag misslyckas med dem och känner inte för att kompostera fler växter... Men här om dagen fick jag liksom lite nog, jag tröttnade på de vita orkidéerna som vi haft ett tag. Vad jag gjorde med dem? Klippte av stänglarna med blommor och satte i en vas. Blev bra mycket bättre.
 
 
Så, någon stjärna på blommor är jag verkligen inte, men jag gillar verkligen julstjärnorna, särskilt de vita. Vilken stjärna presenterar ni i dagens utmaning?
 
 
K R A M
 
 





Nostlagi...


 
 
 
Doften av kanel sprider sig här i huset. Stjärnan jag gjorde av kanelstänger och som nu hänger i köksfönstret ger den här julen den där extra dimensionen som är så viktig för mig. Det är dofterna som gör det. Som gör julen, stämningen och myset. Apelsiner, hyacinter, nejlika och kanel.
Älskade kanel.
 
 
Det är lite som att livet knyts ihop. Barndom med nutid, framtid med nutid. Nostalgi blir då för mig något väldigt varmt och precis lika vackert.
 
 
Nostalgi är temat på Fröken Fotos utmaning, kika in och se fler bidrag.
 
 
 


#avkoppling

 
 
 
A V K O P P L I N G
 
 
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Har ni hört den förut här på bloggen :) Jag köpte nämligen en adventskalender till mig i år, en som jag tänkte njuta extra av varje kväll i december. Jag beställde, fick en avi, hämtade ut och packade upp den. Underbara fina fantastiska te-adventskalender. Så mycket avkoppling den skulle ge mig. Well, idag har jag letat efter den I G E N. För flera dagar har  passerat och än har jag inte fått någon kopp te. Jag vet nämligen inte vart den är. Jag har stått på pallen i köket och tittat på översta hyllan i vart enda skåp. Jag har letat högt och lågt, men ingen kalender så långt ögat kan nå. Den är borta och jag gråter nästan.
 
 
SUCK!
 
 
Min avkoppling uteblev och nu kan jag inte sluta fundera på var i hela friden den har tagit vägen. Finns det någon Saida där ute som kan hjälpa mig?!
 
 
 
 
 
 
 

#grön...


 
 
 
 
G R Ö N
 
 
En gång tidigare i mitt liv har jag gjort en dörrkrans, minns jag inte helt fel så gav jag den till min mor och far, men jag är inte helt säker. Då var det en tjejkväll som tillbringades på en liten blomsterhandel och jag minns det som att det var en fin krans.
 
 
Nu har jag gjort det igen.
Med hjälp av grillpinnar skapade jag en något sånär rund stomme och sedan klädde jag den med granris. De andra kvistarna av grön, eukalyptus och någon annan växt är rester från en fredagsbukett som fortfarande var fina. Lite kottar och så en gammal koppartråd med isblå pärlor -
voilá - dörrkrans klar.
 
 
Jag känner mig lite extra stolt att jag återigen 'tagit-vad-jag-haver' - blir lite grönt i det också.
 
 
Så grönt för miljötänk och grönt på vår ytterdörr, gott så.
Frågan är väl vad har du för 'grönt' att dela med dig av?
 
 
 
 
 


#ljus...


 
 
 
 
L J U S
 
 
Min pappa brukar börja prata om kyrkan när han ser alla ljus som tänds så här på vinterhalvåret. 'Som i kyrkan' muttrar han lite var stans och för mig är det något som hör till julen. Alltså hans muttrande. Även om det inte är positivt laddat för honom, inte så värst negativt heller i och för sig, så känns så mysigt. Det känns bekant och som en del av julstämningen. Precis som ljus i alla tänkbara varianter i och för sig. Det är ju lite märkligt det där, vad som är julstämning för var och en av oss. Har ni någon knasig grej som skapar julstämning för er?
 
 
Här om dagen gjorde jag i alla fall om vårt sofftbord. Eller inte själva bordet då... utan jag flyttade alla möjliga pysselgrejer, tidningar och annat som samlats där och pyntade bordet lite lagomt för att passa till jul och tro det eller ej lata kvällar i soffan. Ljusa toner, ljus och en liten blomma som snart ska få en ny kruka, ett DIY-projekt på gång. Återkommer med det vid tillfälle.
 
 


Decemberutmaningen söker deltagare...


 
 
 
Jo men visst var det inte bara jag som var med på utmaningen idag. Härligt. Men nu tänkte jag bara tipsa er där ute att ni också kan vara med. Kanske med din blogg eller så kör på Instagram, @storiesbytatjanis heter jag där och tagga din bild med #decemberutmaningextraallt och @storiesbytatjanis så hittar jag till er :) Det är kul och helt gratis!
 
 
Ha en fin kväll, e-kram!


#efterlängtad...



 
 
 
E F T E R L Ä N G T A D
 
 
Jag känner mig som ett barn på julafton. För JA, jag har längtat efter den här månaden, efter december, efter myset, lugnet och allt som hör julen till. Detsamma gäller ju den här utmaningen, det är ju lite av en tradition nu och jag är en smul nervös. Tänk om det bara är jag som är med - eller en eller två varannan dag eller så. Men men, jag reder nog ut det också. Tror jag. Nu håller jag tummarna för att någon mer är med.
 
 
Men i alla fall - Jag har längtat efter den här utmaningen och ja både den och julen är för mig alltså just efterlängtade.

 
Och om någon nu är med så är det väl bara att erkänna att du/ni också faller inom ramen för dagens tema. Du är efterlängtad och just nu skrattar jag en smula åt mig själv, jag låter ju skitskraj snudd på galen. Japp, så är det nog, så varmt välkommen till min värld. 
 
 

#decemberutmaningextraallt...


 
 
 
Jo nu är det minsann dags - fotoutmaning hos Tatjanis.
 
Jag hoppas att ni är några som vill haka på, kanske alla dagar, kanske en dag, kanske några dagar det är helt och hållet upp till dig. Vill du blogga eller instagramma är också ditt val, eller kanske både ock. Jag blir i alla fall glad om du vill vara med. Håller tummarna att jag inte blir ensam :)
 
 


Hållbar livsstil...


 
 
Jag gjorde en adventsljusstake av de fyra ljusstakarna som mer eller mindre alltid står på vårt köksbord. Fniss. Fniss. Jag ställde dem på en bricka som jag klätt om med dekorplast och så satte jag min lilla hyacint bredvid ljusstakarna. Volia. Adventsljusstake klar och gjord av saker som redan fanns på mitt köksbord. Finurligt och behagligt på en och samma gång.
 
 
För ju mer jag tittar omkring mig, ju mer reklamblad och annat jag ser, Black Friday och Cyber Monday, desto mer inser jag att jag inte vill vara en del av julhysterin. Jag vill att julen ska handla om det mjuka, varma och medmänskliga. Jag vill ta tiden till att träffa dem jag tycker om, att hjälpa dem som behöver hjälp och att koppla av, varva ner och faktiskt ha lite julefrid tillsammans med min familj och vänner.
 
 
Det är min plan och det ger mig en väldigt behaglig känsla.
 
 
Mer om detta hittar ni hos Sciencehelena och vill ni, var med vettja!
 
 
Jag hoppas att ni har en lugn och behaglig första advent.
 
 


Bakom det lilla Myrtenträdet...


 
 
 
B A K O M
 
 
Ser ni den? Bakom myrtenträdet skymtar den. Julkudden. Det känns verkligen bara så härligt. Jag blir liksom lite nipprig o pirrig bara av tanken på av allt mys som hör till julen. Har jag sagt det förut? Jag. Älskar. Jul. Förutom köphysterin, den ogillar jag skarpt. 
 
Jag hade ju en tanke om en grön och guldig jul, men jag inser att det blir lite för mycket för mitt huvud att ta in en massa färg o grönt och murrigt tycker jag är vackert på bilder och här hemma med i och för sig, men inget slår det vita. Inget. Jag har antagligen så mycket kaos inom mig att jag behöver lugn runt om mig i stället. Så, julen blir nog ljus och glittrig här hemma.
 
 
 
 
 
Men i alla fall, fotoutmaning hos Fröken Foto och idag är temat BAKOM. Så bakom mitt myrtenträd har julen smugit sig in i form av en kudde. En julkudde. Det får bli mitt bidrag och kika in hos Fröken Foto för fler tolkningar.